Fridah Jönsson

HERRE vad hösten chock-kom till Stockholm! Här gick jag i lugn och ro i skinnjacka i början av veckan och blåste plötsligt iväg. I onsdags hade jag frusit och hatat mitt liv tillräckligt, så nu har jag vinterjacka punkt och slut.

Tyvärr är situationen följande: Min jacka är för kort och för kall. Jag vill ha en asvarm, lång, polarjacka. En giant parkas som har huva och nästan går ner till knäna och klarar tjugo minus i Leksand på nyårsnatten. Nu har jag haft åtta vintrar med midjekorta vinterjackor och det är ju inget annat än ett SKÄMT. 

 

Jag vill även ha en höst-vår-kappa. Jag har ju en röd drömkappa men den är 1) blekt 2) för kort i ärmarna 3) ihoprasad efter fem säsonger så både knappar och fickor och foder är sönder. 

Jag måste dessutom ha vinterskor. Jag har inget mellan Converse och uggs och det sistnämnda är att ta i även för mig när det bara är oktober.

 

Imorgon förbereder jag mig som inför ett triathlon. Jag, Vällingby city och jakten på vinterjacka, varma skor och kappa. Det känns som att detta kommer att kosta minst 150 000. 

 

Och så sitter jag här, i pyjamas i min bostadsrätt, och gnäller på att jag tycker att det är så dyrt och jobbigt att åka två tunnelbanestationer och prova ut en vinterjacka för att de tre (TRE) jag har är för korta i midjan. Skön_tjej_92.