/ Dravel /

När mänskligheten ruttnar i en hög

Om inte det här får Sveriges skolor att skaffa fler kuratorer så vet jag inte vad som ska till.

/ Dravel /

Samtidigt står nyheterna på, jag missar nästan alltid vad som hänt

Oh, how I fullkomligt ÄLSKAR TV4:s nyhetstimme. Det är min höjdpunkt varje dag. Mellan halv sju och halv åtta är de enda gångerna jag VILL se på fyran, tänkte jag skriva. Sedan kom jag på att "nej, så är det ju inte, för jag vill ju se Nyhetsmorgon också. Och Kvällsöppet."

Och då började jag tänka vad jag helst ser på, och kom fram till att det här är mina tio faves på TV just nu:

1. Glee.
2. Klass 9A.
3. Big Brother.
4. Debatt.
5. Nyhetstimmen.
6. Kvällsöppet.
7. How I Met Your Mother.
8. Solsidan.
9. Uppdrag Granskning.
10. Kalla Fakta.

Ja, tre komedier, två dokumentärer - och resten är bara granskningar och nyheter.
I och för sig så gillar jag bara UG och Kalla Fakta när de handlar om något intressant, vilket de i och för sig oftast gör (kort sagt: jag gillar inte när det handlar om miljöfrågor för jag fattar inget av det), men ÄNDÅ.

Jag är arton år, jag ska gilla Let's Dance och Two And A Half Men och Ullared och sånt! Jag ska inte vara intresserad av samhällsprogram.
Men det är jag. Det är därför jag känner mig pretty omotiverad till att bli recensent på heltid, som var mitt mål för så sent som två år sedan.

Inte för att jag tror att det är tråkigt, tvärtom, men jag skulle aldrig fixa att sitta på ett kontor och läsa på Twitter att en kompis är i full färd med att skriva speakertexter till ett avslöjande i stil med Bjästa-fallet - medan jag själv försöker värka fram tvåtusen tecken om Lady Gagas senaste spelning som var exakt likadan som de fem senaste hon gjort i Sverige på två år.
Pure avundsjuka är det alltså som är orsaken, men jag skulle mest känna "eh, jaha, vem bryr sig om Kings of Leons senaste platta när en fjortonårig tjej i Bjästa har blivit våldtagen och alla tog killens parti?".


För ett tag sedan när Oskar och jag åt middag utbrast jag att "alltså åh, jag vill GRANSKA NÅGOT!" (han svarade "jaha, men ät upp först") - och jag tror att det är sammanfattningen av vad jag egentligen vill.
Jag vill jobba någonstans där man gör saker som ändrar hela Sveriges syn på någonting.

Fatta vilket drömliv Axel Gordh-Humlesjö måste leva. Om jag fick vara med och avslöja Ingvar Kamprad-grejen skulle jag vara fullt nöjd med vad jag åstadkommit på den här jorden. Eller typ Per Hermanrud, som upptäckte det där med gässen i duntäckena. Tänk vilken underbar känsla han måste somnat med den kvällen när nyheten kom ut överallt.
Åh, varför rekryterar inte SVT mig?

Jag finns här, jag är polare med Belinda Olsson (eller ja, vi mailade häromdagen och hon sa att hon kommer ihåg mig och sa att det är roligt att det går så bra för mig), jag är facebookvän och twitter-kompis med Inti Chavez Perez och jag har en gång i tiden kramat just Axel Gordh-Humlesjö.

Se vilka meriter jag har!

Varsågod att anställa mig, Eva Hamilton. Min mail är rimochreson@gmail.com.



PS: Förlåt, kära läsare, för att den här bloggen just nu handlar så mycket om vad jag ska göra efter skolan, men jag kan fan inte bestämma mig. Jag har så sjukt många planer, projekt och drömmar att jag inte vet var jag ska börja. Lyxproblem, kan man tycka, men fortfarande ett problem. DS.

PS2: Andra som gärna får anställa mig: Kamratposten, P3 Dokumentär, P3 Star, alla program i P3, svtdebatt.se, Aftonbladet. DS.

/ Dravel /

Står på barrikaden, tvåtusentalssuffragett

I guess att det är läge att säga FÖRLÅT FÖR DEN DÅLIGA UPPDATERINGEN, men jag har lärt mig nu att om man inte orkar eller vill blogga så behöver man inte, så jag har alltså inget att be om ursäkt för. Hur bra som helst.

I alla fall: I veckans DT-krönika undrar jag, som så många gånger förut, hur folk frivilligt kan bli hemmafruar. Hur kan man av egen fri vilja tycka att det är en bra idé att gå hemma och leva på någon annans pengar och vara helt och fullt beroende av att den personen inte tröttnar på en och drar? Jag fattar inte det.
Om inte annat måste de ju ha dötråkigt på dagarna.

(Och bara for your information: Jag tycker att det är lika sjukt med hemmamän. Nu var det bara så att jag vet fler som är hemmafruar, och det är de som tror att "femtiotalstrenden" betyder att man ska gå hemma och baka kladdkaka.
Jag förstår inte hur män heller tänker när de tror att kvinnorna kan jobba medan de själva bara sitter hemma - speciellt eftersom de ofta tror att de "gör någonting för jämställdheten" - men just nu handlade debatten om just brudarna.)

Här är krönikan, please read.