/ Dravel /

Och bäst just nu, samma poäng

Jag tror inte att ni förstår hur mycket tid alla årsbästalistor och årskrönikor tar av mig för tillfället.
 
Jag älskar alla "Bästa albumen 2013", "De gjorde de bästa låtarna under året", "Böckerna som kom ut 2013". Till och med "Tweetsen alla snackade om 2013" slänger jag mig över!

Så om ni ursäktar så håller jag på med en Spotifylista på mina bästa låtar från de senaste tolv månaderna. Ledtråd: Så Många År, Bang Bang, Ett Glas Vatten.
 
Snart får ni läsa den.
/ Dravel /

Jag vet vad dom sagt, vill inte ändra debatten

Hej hej hallå dagboken, jag är uppe i Dalarna och fattar inte alls hur folk har tid eller ork till SOCIALA MEDIER.
 
Igår när jag la mig kollade jag igenom feeden och kände bara "eh, genus, rasism, miljön, vad är det ens och varför har ni tid till det?". Alltså det är ju fint att kampen aldrig stannar och sådär, men såhär under helgen är jag är helt borta från allt som har med DEBATT att göra. Hur orkar folk hålla på med det på julafton? Nyss läste jag att Zlatan tydligen uttalat sig korkat om damfotboll och när jag fick veta det så hade det typ redan hunnit skrivas ledarkrönikor, sändas ett avsnitt av Debatt samt skapats ett Facebookevent om denna fråga.
 
Jag fattar inte hur ni hinner. Detta gör jag under jul: Ligger i soffan hos mamma och pappa, bondar med Lisas hund, myser med Oskars familj, äter choklad, spelar Bingolotto, sover till halv elva, ser Klappjakten, badar, myser med Jonna och Knut (två helt amazing personer), ger julklappar från Ung Cancer och Cancerfonden, kör runt Siljan, ställer ljus i minneslunden på Norra Griftegården.
 
Dessa dagar orkar jag inte fundera över vad Zlatan EGENTLIGEN menade med sitt uttalande (där har vi en oerhört svår nöt att knäcka, vad menade han med att säga att man inte kan jämföra damfotboll med herrfotboll?) eller att någon krönikör tydligen sagt att det är dåligt att gå och demonstrera mot rasism.

Så tyvärr låter jag Kampen vänta till 1 januari. Fram till dess orkar jag bara vara invaggad i en dimma av hundvalpar och kattungar och bebisar och godis. Alltså bokstavligt talat.
/ Dravel /

Växte upp med två bröder i familjens trerummare

Jag är så extremt avundsjuk på boendesituationen här i Leksand alltså. Det finns lägenheter att hyra och de kostar typ 5000 i månaden. Folk under 30 planerar att flytta och så funderar de någon månad och så hittar de någon som hyr ut och så flyttar de dit.

Här kan man alltså flytta utan att behöva låna två miljoner. Jag vill verkligen inte överge my beloved förortsetta (oh my dearest dearest lägenhet lämna mig aldrig) men det är en sådan chock att se människor i min ålder bor i fyror på typ 80 kvadrat. Jag kommer att kunna göra det tidigast år 2064. I typ Tumba.

Jag begär inte ens mycket. De enda krav jag har på den bostadsrätt jag köper i framtiden är att det finns minst två rum och ett badkar. Jag tycker att inredning är feruktansvärt tråkigt, jag hatar *öppen planlösning* (jag fattar verkligen inte varför alla vill ha det) och jag vill inte ens bo inne i city. Jag vill inte ha en större lägenhet för att kunna köpa mer saker utan för att få plats med en bredare säng och ett barn.

Allt jag vill ha är ett separat sovrum samt möjligheten att bada varje januarikväll när min kropp är en 178 centimeter lång isbit. Och det ska vara i förorten. Innerstadstreor i sekelskiftesstil med fyra meter i tak är jag totalt ointresserad av.

Tänk om Leksands bostadspriser funnits i Stockholm. Utopia take my hand.