/ Dravel /

That baby's going on my resume!

Imorgon ska jag på jobbintervju. Jag och en vän hade häromdagen en diskussion på Facebook om vilken som är den största lögnen som sägs på jobbintervjuer.
 
Hen trodde "stresstålig". Jag tror "flexibel". Jag är också inne på att "min största nackdel är att jag har höga krav på mig själv" är det mest angivna svaret på frågan "vilka egenskaper kan du förbättra?".

Annars är nog "ambitiös" och "noggrann" de två mest förutsägbara egenskaperna folk säger sig ha. 

Efter "positiv", alltså.
/ Dravel /

Jag känner yeah!

Agnes är med i DN och Nyhetsmorgon idag. Jag älskar Agnes, det är den bästa svenska förebild som finns inom radiopopen. Hon gör enorm karriär och jobbar massor - utan att för den sakens skull göra skandaler. Hon behåller kläderna på och säger inga dumma grejer.

Agnes är drömmen för en PK-tråkig-moralkärring-KD-människa som jag. Jag älskar alla stjärnor som är vanliga, snälla, lugna och bra. Inga utvik, inget knarkande, ingen skit. Rent och fint och jävligt bra.
 
Och jajajaja, gapa hur mycket ni vill om kvinnlig frigörelse och sånt där men jag tilltalas helt enkelt inte av ett ideal som säger att de coolaste och mest independent kvinnorna just nu är Rihanna och Madonna för att de "tar för sig sexuellt", för jag är hemskt ledsen men jag tycker att det redan är så tröttsamt mycket fokus på sex när det kommer till kvinnor.
Jag vill liksom ha en stjärna som inte alls sjunger/pratar om sex all day all night, oavsett om det handlar om att hon tar emot eller ger. Det är varken revolutionerande eller intressant, jag är så fruktansvärt trött på att kvinnlig frigörelse måste handla om sexualitet. Jag tycker att det är roligare när det handlar om pengar.

Därför är Agnes mycket coolare, hon tar för sig ekonomiskt och karriärsmässigt istället och det tycker jag är revolutionerande, nytänkande och modigt. Och det gör ju en massa andra stars också men inte inom Agnes genre. Eller ja, Adele kanske, men de andra som behåller kläderna på och främst pratar om musiken i intervjuer, de är ju indietjejer eller tillhör någon annan lite mindre genre som inte alls har lika stort genomslag som den pop Agnes gör.
 
Jag älskar Agnes. Vi behöver fler Agnes.
/ Dravel /

I'm all alone with my heartache and my good intentions

Igår skrev jag i Metro om när verksamheter och produkter blir förstörda av sitt syfte. Som Cissis produktionsbolag, som Cimon Lundbergs bloggportal, som köttfri måndag, som Way Out Wests vegomat och såntdärnt. Allt det där har bara urartat till debatter om huruvida ett problem finns - och de diskussionerna hade ALDRIG funnits om inte problemet påtalats innan verksamheten startade.
 
Det började med att jag intervjuade Frida Hyvönen i somras och frågade henne om ojämställdheten på festivalscenerna. Frågan fick inte plats i själva texten men hon sa att det bästa sättet var att "ta det internt och inte skryta med det". Hon tog Stockholm Music & Arts som exempel och sa att "de sa ju aldrig att DET HÄR ÄR EN KVINNOFESTIVAL" utan att de bara bokade en massa akter och se där, kvinnorna blev majoritet.
 
Jag har tänkt på det så mycket sedan dess och kommit fram till att hon har läskigt rätt, den där Frida. Man kan inte förändra om man har belyst problemet innan för det enda som händer då är att braindeads börjar gnälla om att det inte FINNS något problem. 

Här är i alla fall krönikan. Read it.