/ Dravel /

My one-man band is over

Såhär har mina senaste dagar sett ut:




I onsdags var min kära Emelie här och lekte, pratade och åt chokladbollar med mig. Här lekte hon mig och jag fotade hennes dagens dagens.




Om jag har missat bussen från tidningen får jag promenera in till city. På vägen dit går jag på Peter.




Det är väldgt längesedan jag citerade What About A Band? nu, men in the words of L. Nyberg: It was like this... eh... hatkärlek.




Igår var äntligen tiden inne för Popkvällen!
Jag älskar alla mina bloggläsare, men om jag måste välja något band som läser den här bloggen, som jag tycker om lite lite lite mer än något annat band, då måste jag välja Le C Et C. Helt fina människor, helt fin musik.




Och Stik to the O, såklart! Eftersom jag var tvungen att sköta mitt jobb så hann jag bara se Lucky House, men det var givetvis top notch bara det.




I övrigt tillbringade jag kvällen här. Och ja, det var precis lika kallt som det ser ut.
Kvällen gick bra, det kom fler folk än väntat och det var drag.
Jag träffade Elin, och fattade inte att det var hon. Felåt, Elin, jag ska vara mer uppmärksam nästa gång vi ses. 
Tack för att du kom dit.


Idag har jag haft en helt ledig lördag. Eller alltså, jag ska på bio med en annan Elin ikväll, men förutom det har jag inte haft någonting inplanerat idag.
Oskar har inte varit här och jag har inte ens haft någon krönika i tidningen.

Var det såhär jag hade det på helgerna innan vi blev tillsammans?
Jag kommer faktiskt inte ihåg.
Idag duschade jag och tog på mig de nya kläderna jag köpte igår och blev helt ställd.
Att ha på mig nya kläder utan att Oskar ska komma eller att jag är hos honom har jag inte gjort på... ja, typ femton månader, känns det som.

Och sedan så pärlplattade jag och kollade på film hela dagen.
Herregud, älskling.
Säg till Björn att jag vill byta liv med honom den här helgen.

/ Dravel /

I think we did a good job

Jag är så OTROLIGT glad. Jag har klarat den här veckan!

Jag har bävat för de senaste fem dagarna for years, känns det som, och nu är allt svårt över.

Praktiken har gått så bra, så bra. Jag ville nästan inte att den skulle ta slut. Det enda som är bra med det är att när vi slutar skolan klockan tre så kommer jag vara hemma kvart över tre och inte kvart i fem.
Alla har varit så snälla mot mig!
Anders och Fredrika äger. De är så bra och så roliga och låter mig göra så kul grejer.
Anders Wahl har varit helt fin och ätit med mig när alla har varit borta och jag inte har vågat sätta mig hos någon jag inte känner.

Och CeeJaay alltså! Carl-Johan Bergman är en av de snällaste människorna jag vet. Jag gick och störde honom häromdagen, och han var så sjukt snäll och pratade med mig och frågade en massa saker och var trevlig, fastän han lika gärna kunde ha varit dissig och sagt att han var upptagen.

Det enda som har varit svårt under de här veckorna har (förutom Dalatrafik) varit under luncherna när alla pratade om LCHF och dietshakes och hur onyttigt de hade ätit under helgen och sånt. Men jag stängde av, så det gick bra. Jag hade nämligen inte så mycket till val än att göra som Annika Norlin och close my eyes and think of dancers.
För jag ville inte säga att "ame hallå, kan vi prata om något annat eller, för annars kan inte jag äta?". Lie back and think of England, typ.

Men nu är alltså APU:n slut.
Det är synd, för jag hade gärna varit kvar där ett tag.

MEN. På måndag börjar skolan igen. Då ska jag sitta i soffan i Mediehuset och prata med Sara och skrika "RÄTT SURT!" när någon klagar över något, och jag ska sucka när hon undrar om jag har aids och tvinga alla att gå på Friskis och jag ska klaga över tråkiga uppgifter och säga att "nej, vi får försöka få något gjort nu" och bli nedröstad av ett unisont "neeeeeej!".
Och så ska jag driva Daniel till vansinne genom att ha på mig Kitty-kläder och ha med mina nya Kitty-pärmar till skolan och lägga min Kitty-väska på bordet och sånt.
Och jag ska skriva artiklar och bildreportage och inte få högre betyg än G+ för att jag har skrivit meningen "man behöver inte vara elitidrottare" i en text om Friskis (vi får nämligen inte använda ordet "man" när vi skriver i skolan).

Herregud, jag har levt utan det här i fyra veckor. Abstinensen är väldigt väldigt påtaglig.
Det värsta av allt är att jag ska ha engelska i två timmar på måndag innan jag får gå till Media. Jag kommer sitta och hoppa på samma sätt som jag brukar göra första kvällen Oskar är hemma och han är på Birch Road och hänger med sina föräldrar innan han kommer hem till mig.


Jag har inte fått blogga tre gånger per dag heller de senaste dagarna.
Märks det?

/ Dravel /

Tired of proving myself to people that I thought already knew me

Veckans Metro-kolumn.

Om rosa band, röda tröjor, ljus i fönster och varför man håller på med sådant.

Till saken hör att efter jag skrivit krönikan tyckte jag mig känna igen meningen "det handlar bara om goodwill" (jag skrev så istället för "det handlar bara om samvete" först). Jag tänkte att "det är säkert någon annan som har skrivit det i någon krönika", så jag googlade upp det, och surprise surprise, Ronnie hade redan skrivit den meningen.

I typ en likadan kolumn.

Men jag hade, som det brukar heta, ingen tanke med det.
Jag visste inte att han hade skrivit en kolumn som handlade om samma sak som min.
Jag kom alltså på min själv, tro det eller ej.

Läs den.


UPDATE 20.16: Jag upptäckte precis på Rosa Bandet-galan att den presenteras av bland annat Metro. Oops.