/ Dravel /

Jag måste veta hur det går, jag måste fråga hur hon mår

Människor jag ibland tänker på och undrar hur allt gick för:
 
- Vår tyska utbytesstudent Ludmila som bodde hos oss i en vecka när jag gick i åttan.
HELT omöjlig att hitta på sociala medier.
 
- Britt Goodwin i Big Brother 2005.
Den bästa deltagare som någonsin varit med i det programmet, efter Kitty. Inte konstigt att hon drog hem hela skiten.
 
- Killen som var på upplärning på telefonförsäljarjobbet en dag och sedan aldrig dök upp igen och aldrig hörde av sig.
Avancerad ghosting innan uttrycket var uppfunnet.
 
- Berny Pålsson.
Hur mår hon nu? Och hur påverkades hon av all uppmärksamhet kring sina böcker? Ledde de till någon förändring? Jag tyckte ju mest att hon hade coolt hår och var häftig som Vågade Vara Öppen Med Att Hon Mådde Dåligt (där kan vi ju snacka om att vara före sin tid), det är helt obegripligt att jag fick läsa hennes bok I SKOLAN när jag var elva.
 
- De vuxna goth-kvinnorna som läste min Lunarstorm-dagbok när jag var tolv.
Jag var så stolt över allt de skrev, och de måste vara runt 45 idag. Hittar jag dem någonstans i cyberspace ska jag fira i dagarna tre.
 
- Bloggaren Adnama.
Jag var så fascinerad av hennes texter.
 
- Raymond & Maria.
Så mycket fomo över att de slutade, tänk vad många bra låtar som aldrig får se dagens ljus. Och vart tog de ens vägen?
 
- Sandra Beijers kompis Michelle.
Vad hände mellan dem, och vad gör hon nu? 

- Sabina Baltzar Roth från Popstars OCH Fame Factory.
Den högsta likeable-faktorn någon i de programmen hade.

- Alla barnprogramledare för REA.
Hälften av alla som jobbar på olika produktionsbolag idag var säkert REA-programledare. 

- Alla barnprogramledare för Feber.
Speciellt han som hette Anton som i ett program blev ivägskickad i en resväska på ett flygplan i en sketch om att han bråkade med sin syster och hon tröttnade på honom.
 
- Teresa Fabik.
FANNS det någon större it-girl i mediebranschen 2003? undrar jag som inte ens var en del av den. Så mycket som det skrevs och pratades om henne efter Hip Hip Hora kan det inte ha varit många som var mer hyllade, men sedan gick hon under jorden. Hon gjorde ju Prinsessa och sedan Små citroner gula, men sedan dess? Hon behövs.
 
- Den glade tunnelbaneföraren.
Han fick ju utmärkelser och grejer när jag precis hade flyttat hit, men nu åker jag röda linjen hela tiden och han jobbar ju ALDRIG? 
/ Dravel /

Jag har varit tyst i tio dagar eller mer

Det är SÅ frustrerande: Jag har nog aldrig i hela mitt liv haft så svårt att skriva om mig själv som den här hösten. Det finns absolut ingenting som får mig att tro att jag kan få ihop något intressant, och med "något intressant" menar jag inte ens att någon annan ska tycka att det är intressant, utan jag själv. Allt blir så platt och tråkigt.
 
Häromdagen fick jag veta att ett av mina skrivuppdrag snart kommer att ta slut och jag kunde inte vara mindre förvånad för jag FÅR BARA INTE TILL DET. (Det beror, enligt uppdragsgivaren i alla fall, inte på att jag är en värdelös skribent utan på deras budget, men jag har känt mig så dålig senaste tiden att jag gått och väntat på det här varje vecka.)
 
Varje gång jag kommer in i ett flow och tänker "jomen NU KANSKE!" och skrider till tangentbordet märker jag efter två minuter att det inte alls går att få ner något på pränt och så hör jag bara Didrik Reng i huvudet, från avsnittet där Ebba tror att deras pappa ska komma tillbaka och han säger "sluta hoppas, Ebba, det är ingen idé". Suck.
 
Det är ju på ett sätt mycket lugnande att inte vara så uppe i sig själv att man tror att alla ens tankar är så viktiga att de MÅSTE delas med omvärlden, men att inte få ur sig ett enda ord är också en ytterst irriterande tillvaro om man i elva år skrivit om sig själv och sitt liv.

Fast jag gör heller inte så mycket spännande saker för tillfället. Går mellan lägenheten och gymmet, jobbar, ser Idol och Vår tid är nu, badar badkar, läser Harry Potter och räknar ner till jul. Inte speciellt fascinerande för någon (men mycket välgörande för mig). Detta är i alla fall mina senaste reflektioner om olika saker:
 
- P5 Stockholm har lagt ner (</3) men deras låtval lever vidare. Jag lyssnar därför på Falling Down med Lil Peep & XXXTentacion hela tiden. Den är så otroligt bra och skulle kunna vara skriven 2001 och det är så fint med pratpartierna i början och mitt i. 
 
- "Kraschen" i P1 Drama är ju något utöver det vanliga. Jag är så fascinerad av IT-bubblan och allt som har med den att göra och det finns ingenting som kan göra att jag slutar beundra Malin Axelsson.
 
- Hur många gånger kan man lyssna på Taki-Taki innan den blir utsliten så man hatar den? Just nu tycker jag nämligen bara att den är "lite härligt medryckande" men alldeles snart kommer ju förtrollningen att brytas och jag tror att det är en mycket fin linje mellan dessa tillstånd. Till dess sjunger jag bara "He said he really want to see me more, we should have a date, where? At the Lamborghini store" med glädje.
 
- Varför och hur blev 2018 året då alla som övriga 364 dagar ivrigt pratar om att minska konsumtion plötsligt blev förespråkare av Black Friday? Okej, det kanske är att hårdra det, men jag läste så ENORMT många människor i helgen som menade att det är klasshat att kritisera Black Friday eftersom vissa inte har något annat val än att handla på rea. Oavsett vad man tycker om den aspekten (jag tycker som Daniel Swedin) så har den, i alla fall i min feed, aldrig dykt upp så frekvent som i år. 
 
- Jag måste på allvar sluta att lägga hela helger på att grubbla över vad det är som hänt Isabella Löwengrip.
/ Dravel /

Deck the halls with boughs of holly

Igår bakade jag för första gången någonsin (i alla fall i modern tid) lussebullar. HELT SJÄLV. Det tog tre och en halv timme och de blev... inte så fina ("gud vad små de blir" tänkte jag när jag bakade ut dem och la till lite extra deg på varje för jag fattade inte EXAKT hur mycket de skulle svälla upp i ugnen) MEN DET SPELAR INGEN ROLL. De blev goda och nu har jag bakverk redo för den adventsfika vi ska ha för Den Innersta Kretsen under min födelsedagshelg.
 
Nu är min julkänsla igång. Har lyssnat på Boney M och på Underbara Claras poddavsnitt om jul och jag började läsa om Harry Potter för ett par veckor sedan och är på fyran nu. I helgen ska jag dammsuga Stadsmissionen Liljeholmen på julgranspynt för vi bor första gången någonsin tillräckligt stort för att ha julgran! Jag är så exalterad.
 
Jag ska satsa på: Vanlig ljusslinga och kanske ett par polkagrisstänger men mest vanliga julkulor i midnattsblått, guld och mörkrött.
Jag ska inte satsa på: Så mycket kitsch. Rosa glitter och blinkande slingor och dylikt har jag haft i små bordsgranar i alla år, nu är det ju rätta tillfället att MARKERA ÖVERGÅNGEN till riktig gran och maxa de vanliga färgerna.
Jag ska också satsa på att hitta: Någon som transporterar, bär upp och sågar till granen vi köper SAMT tar ner och slänger den efter jul. 
 
Jag hade tänkt testa Tiptapp men vågar man det efter DN:s artikelserie om deras drama med Stockholms stad? Men det fixar sig på ett eller annat sätt. Som mitt nya talesätt lyder: Det finns startups för allt.