Fridah Jönsson

Nej, nu är det, som det brukar heta, LITE TUFFT. Coviden övergick i två dagar och livet kom tillbaka – tills i helgen när en förmodad bihåleinflammation istället tog över scenen. Genom detta ökade även den hosta som precis försvunnit, vilket i sin tur gjort att jag hostat så mycket att någon punkt precis vid svanskotan fått sig en törn och gör att jag inte kan gå upprätt utan HALTAR fram.

Det är så deppigt för det här är ju min bästa tid på hela året, tiden precis före och under advent! Det SNÖAR ju, for cryin' out loud, jag vill bara ut och leka med dottern i snön och baka tusen julbakverk till hennes födelsedagskalas och gå på alla julmarknader i kvarteret. Istället sitter jag bara här hemma och försöker plugga och är miserabel.

 

Äter lussebullar och chokladtomtar som jag inte känner smaken av och försöker ta tillfället i akt att prata med och sjunga för bebisen i magen – vilket inte går eftersom jag blir så hostig och täppt att jag ändå bara måste stappla upp och duscha i kokhett vatten.

Men så tänker jag någonstans att det kanske finns någon anledning till det här tillståndet. Kanske är det detta som krävs för att jag ska sansa mig i slutet av graviditeten och ta det lugnt, att så länge inget av det här drabbar barnet så är det kanske meningen att jag ska lära mig att vara hemma UTAN att börja baka kakor och slå in julklappar och packa förlossningsväskor två månader i förväg?

Vem vet? Hur som helst har dessa dagar i alla fall skapat några nya reflektioner om populärkultur:

 

- Filmatiseringen av En helt vanlig familj var definitionen av tre plus. Helt okej, fina vyer över Lund, men inte alls samma nerv och otroliga, unika berättande som Mattias Edvardsson lyckas framkalla i alla sina böcker.

 

- Tre år efter alla andra såg jag äntligen norska Hem till jul på Netflix. Alla andra borde göra samma sak.

 

När den här har dykt upp i Podcaster-appen har jag inte riktigt fattat vad det varit för något, jag har trott att den bara var typ mindfulness, men nu när jag i desperation behövt lyssna på något under mina vakna nätter när jag haft för ont i ögonen för att både läsa och se på TV har jag provat denna podd, och det är något helt annat än jag trodde!

 

Varje avsnitt är helt enkelt en timme av Henrik Ståhls... prat! Lite historier, lite reflektioner, lite sago-feeling ibland. Som ett sommarprat blandat med guidad meditation kryddat med flummig nostalgi och skruvade tankar. Obs detta är vad jag uppfattat hittills – jag vet inte för jag har nämligen somnat varje gång jag testat den. Tänk att Salve-killen från min barndom skulle ta över efter Filosofiska rummet och Kropp & själ och bli mitt nya insomnia-botemedel!

 

- I bakprogrammet Sugar Rush Christmas som jag hittade till i covid-och-sammandragnings-dimman på Netflix var en av utmaningarna för deltagarna att göra jul-cupcakes (eller dylikt), varpå ett lag sa att de skulle ha i lite "rum popo, 'cause, you know, Christmas...".

 

Jag googlade Rum Popo och såg att det var någon sorts rom-drink, och jag vet inte om hon som sa förklaringen "cause, you know, Christmas" för att det tydligen är en sorts äggtoddy ELLER om hon refererade till The little drummer boy, men jag ber för och hoppas på att det är det sistnämnda för jag FRUSTADE rakt ut när jag såg undertexten.

 

- Förra året jobbade jag in Hey Ho med Freddy Kalas som vår då treåriga dotters favorit-julsång. I år försöker jag med Tänd ett ljus med Triad.
En morgon såg vi videon på Youtube och hade jag druckit kaffe hade jag satt det i halsen, för: Är Triad FYRA personer?! Varför är det fyra killar i videon?! Jag känner mig blåst på ett helt livs uppfattning – och på en hel första plugg-kurs som den enda som sjöng "Tom tom tom tom" efter instruktionen "Övningen görs två och två eller i triader".

 

Här skulle jag vilja fortsätta tankarna om saker jag läst och sett och hört, men jag måste gå och duscha i skållande vatten så jag kan andas. Imorgon har jag en salstenta. I fyra timmar. För att tala i samma termer som min snart-fyraårings absolut bästa låt för tillfället: Hejsan, hoppsan, fallerallera.