/ Dravel /

Vanlig onsdag

Idag vaknade jag till Vi Mot Världen!

På musiken skulle vi spela instrument. Jonas var inte där, så jag trodde jag skulle bli ensam på gitarr, men den nya killen Johannes skulle också spela det.
Han var jättebra på det, han har spelat hemma i typ två år. Precis som jag. Skillnaden är att han är bra på det.

Sen var vi på ungdomsmottagningen, som var livskunskapslektion. Det blev debatt om att Shoulder ville äta semlor. Nej, vi ville inte köpa en.

På NO:n rasade vi, eftersom vi skulle ha ett ''litet test'', en ''diagnos'', en ''liten koll'' på vad vi vet om salter. Yeah right. Det var ett MVG-prov där jag var överlycklig för att jag kunde första frågan.
Så vi frågade Finn på matten varför han hade sagt att det bara var en koll, och han gav med sig och konstaterade att vi inte skulle se det som ett prov.

Tack.

Efter skolan var det konfirmation. Filip lärde sig nog att jag var popare, tror jag. Duktigt. Och jag fick faktiskt skaka hand med honom, och det var coolt, för han var faktiskt den första/enda som svarade på mitt massmejl. Cred till honom :*D.
Och för övrigt så är jag bäst på att inte vara eamåh, jag är bra på att vara popare och att vara grinig. Cred till mig.

Vi skulle spela upp en pjäs om budet Du Skall Icke Stjäla. Den kreativa assistenten som jag tror kallas något jag inte kan stava (Gegge? Gege? Något sånt i alla fall) byggde en jättefin larmknapp. Fast den breakade jag, så någon annan kreativ människa byggde en ny.

Imorgon ska vi till kyrkan med skolan, Sten ska prata om begravningar. Vill inte det, men vi måste väl, I guess. Tragiskt.

/ Dravel /

Grammisgala blev fiasko

Igår var det då århundradets musikhappening på Hovet. Eller ja, det skulle ha blivit århundradets musikhappening. But nooo. Det blev mest tragiskt fiasko.

Det började fint med Martin Stenmarck som trodde att han var Håkan och försökte remixa Sjumilakliv till Kom Igen Lena.

Och pogramledarna Carina Berg och Sanna Bråding var helt okej. Eller förlåt: Programledarna Carina Berg och Magica de Hex. Sanna är ju SÅ lik henne med den frisyren, och hudfärgen! Hennes albinohy bredvid Carinas helt normala tan såg väldigt konstig ut.

Under hela kvällen var det nommingar till Årets Låt. Och jag fattar absolut inte hur Agnes Carlsson kan ha varit nommad. Right Here Right Now gjordes ju 2005. I och med att Agnes vann Idol 2005 så kan ju till och med jag räkna ut att hennes låt gjordes samma år.

Årets Nykomling blev Veronica Maggio. Så värd det!

Och jag måste säga att jag blev jäkligt förvånad. Varför visar man Årets Jazz i TV, MEN INTE ÅRETS MANLIGA POP/ROCK?!
Då är man ju dum i huvudet. Jag tror, in my opinion, att det var fler som ville se Håkans tacktal än Esbjörn Svenssons Trios tacktal.
Fast jag vet ju inte.

Sen var det Snook, ochjag vet inte om de skämtade eller var Sirviösa, men sa de inte ''Tack, vilken fest det är här på Globen ikväll''?  De var ju på Hovet, for God's sake!
Och Fibes, Oh Fibes! Jag gillar inte plagiat, men Can't Be So är ju underbar. Och den nådde toppen när Linda Sundblad joinade igår. Kan det bli bättre?

Årets Kvinnliga-priset skulle delas ut. Tyvärr, Dregen.
Keep in mind att du är trea på min snygglista (du konkurrerar med Ola Salo och en annan Hotve), att jag avgudar ditt band, att du är halva anledningen till att jag går på P&L i år och att du är en av världens bästa musiker enligt mig, men du var en av de sämsta igår.

Dregens och Christian Walz tal igår var inte ens roligt. Att stå i runt fem minuter och dravla om vem som är minst manlig, och sen äntligen komma till saken, och då vara rolig och dela ut pris till ''årets puma/tjej/ligg'' Anna Ternheim var inte min humor. Inte Annas heller, tror jag.

Jag tror inte heller att Dregen och Christian var helt opåverkade.

Och nu undrar jag, precis som imorse, om det verkligen är lagligt att vara så packad på en gala som Anders Fridén och de andra i In Flames. De kunde för fan inte ens hålla sitt tacktal. ''Ställ er upp, allihopa''. Herregud, var det enda jag sa.

Och Årets Klubb/Dans blev Christian Falk! Jag såg rubrikerna framför mig: IMPAN-BASIST VINNER DANSKLASSEN. Häftish.

Rachels, Vannas och Annas okunnighetsbråk var däremot min humor. ''Nej, Vanna, det går inte 1000 grammisar på ett kilo''. ''Nehe, och du, Refreshments är inte en tandkräm!''.
Hilarious, dude.

Och nu säger jag det igen; Mando Diao. Jag är hemskt ledsen, keep in mind att jag avgudar er med, ni är också med på min snygglista, ni är ascoola, ni är en av Dalarnas största stoltheter och allt det där, men man kan helt enkelt inte vara så fulla som ni var igår.

Att stå och vråla ''IN YOUR FACE! BORLÄNGE, nehe Gagnef, BORLÄNGEEEEEEE!'' i micken som tacktal är inte bra.
''Men bär ut den där Gustaf Norén, att stå och gapa om Gagnef i riks-TV behöver man inte göra. Det får man i så fall göra i regionala, men inte på TV4!'' tyckte mamma.
 Konstigt att de klippte och berättade om The Knife istället, för Sirviöst, de fick ju leda fram varandra till scenen.
Och när de skulle sjunga så gjorde de ju såklart inte bra ifrån sig alls.
Fan, Mando, ni blir sämre nu i mina ögon.
 

Stiffe blev Årets Visa! Favorit. Och något av det bästa med hela kvällen var att Quetzala Blanco var där. Henne gillar jag också skarpt. En av mina favoritrecensenter.

Årets Låt blev Sjumilakliv. Det var längesen en artist blev så glad som han blev för ett pris. Fan vad det är roligt när de verkligen blir riktigt glada. Han kunde inte ens stå still, och han visste ju knappt vad han skulle göra. Det var bra.

Sen kom Anna-Lena Brundin och höll tal om textförfattare. Oslagbart, det enda talet som faktiskt var riktigt bra. Cred til henne.
Och ursäkta mig nu, men vann Anna Ternheim verkligen bästa textförfattare när Lasse W var nommad? Det är ju sjuuuuuukt iiiiiii huuuuvet. In my opinion.

Och inte vann han Årets Artist heller. För den vann The Knife.
Jag avskyr The Knife. De har sånt storhetsvansinne. För är man artist och har fått alla recensenter att gå i taket över ett album (Silent Shout) och sålt platina gånger 747, typ, då behöver man väl för fan inte ha fågelmasker och sånt crap på sig?

Okej att de har det på omslaget, men på konserter? Och kära syskonen Dreijer: Är man nommad till sex priser i Sveriges största musikgala och varken är på turné eller något sånt utan bara sitter hemma och glor, då kommer man väl för fan till galan?
Man bojkottar inte en Grammis! (Det hade varit en bra bildekal.)

Och gör man nu det i alla fall, då spelar man inte in sitt tacktal med förställd röst och ansiktsmanipuleringar á la Dom Som Försvann-videon. Det är otacksamt, tycker jag.

Annars har jag inget mer att klaga på.


Jag tror jag precis slog världsrekord i långt blogginlägg.

/ Dravel /

Mando och In Flames var INTE nyktra!

Jag kommer skriva om Grammisgalan senare idag, men just nu måste jag bara få säga: FY FAN, Mando och In Flames!
Är det ens lagligt att vara så packade på en gala? De sjönk jävligt mycket i mina ögon, kan jag ju säga.

Undrar om de har ont i huvudet nu.