/ Dravel /

Ett rationellt beslut någon gång innan jul

En av mina coolaste och mest trogna bloggläsare Hanna (som hängt med sedan typ 2008 och nu gör succé bland musikbloggarna som artisten HELH) skrev denna kommentar:
 
 
Och då kom jag på att jag ju inte berättat allt som hänt!
 
Såhär var det: 

Jag jobbade ju på Skugge&co och hade the time of my life, det var SÅ kul och jag har aldrig jobbat med så bra personer som med dem. MEN så i december hände en massa förändringar eftersom vi fick in en massa förfrågningar om ljudboksproduktion (bland annat den här, såå bra) och Madde fick ett nytt jobb i en ny bransch, så då tog jag över våra PR-projekt, plus några nya fina artister och poddare som jag kände sedan tidigare, till min egen firma som funnits sedan början av 2010, Rim & Reson! Och det var ju läskigt att plötsligt gå in i någon storts mode som ENTREPRENÖR (ingen är ju som ni vet egenföretagare längre, alla är entreprenörer) men det har hittills gått så himla bra!
 
Ungefär samtidigt fick jag frågan av Think Agency, som hjälper företag att nå ut med rörligt material, om jag ville vara redaktör för Postkodlotteriets facebooksida Lev & Dröm på deltid under våren. Det är en sida som gör korta reportage om coola profiler för att peppa kvinnor att följa sina drömmar, så det ville jag såklart.
 
Så nu ser mina dagar ut såhär: Jag sitter på Thinks kontor och mitt jobb hos dem är att vara redaktör för Lev & Dröm. Det innebär att jag dammsuger internet efter bra personer vi kan göra reportage om, kontaktar och bokar inspelningstider med dessa personer, är med på vissa inspelningar, tittar på och kommenterar filmer som våra producenter och fotografer gör, korrläser undertexter på filmer, skickar runt filmer mellan projektledare och producenter och intervjupersoner och så vidare och så vidare.

Sedan åker jag hem, äter middag och så börjar jobbpass två: Då är det Rim & Reson PR som gäller, och då skriver jag pressmeddelanden, skickar ut pressmeddelanden, mailar journalister och försöker få dem att skriva om "mina" artister/författare/smyckesdesigners/poddare/kyrkorgelspelare, letar nya tidningar, poddar, TV-program, bloggar och instagramkonton där dessa personer kan synas, mailar med personerna jag jobbar med, hjälper dem med PR-strategier, bokar intervjutider, bygger adressregister och skriver sammanställningar av vilken media som kontaktats varje dag. (Detta gör jag ju en del på dagarna också eftersom jag inte är på Think på heltid, men jag sitter med datorn hela kvällen varje kväll och om jag inte varit en så sömndisciplinerad, dvs trött, person hade jag suttit hela nätterna också).

Utöver detta skriver jag ju en hel del. Min fasta krönikeplats är i Dalarnas Tidningar (jag firade nio år som krönikör där i lördags men säg inte det till cheferna för då kommer de att inse att jag inte längre är ung och lovande), och i övrigt frilansar jag där jag får chansen. Just nu får jag jättemycket asroliga uppdrag genom contentbyrån Oh My!, som lägger ut ett gäng texter i månaden på mig som publiceras i Shortcut och Metro, och som därför oftast handlar om studier eller karriär, dvs två av mina favoritämnen (det är så brett, bara förra veckan pratade jag med en advokatbyrå, ett handbollsproffs och en VD för ett dataspelsföretag).
 
På helgerna fortsätter allt detta, plus att jag, när jag sitter här hemma och det är lite lugnare i mailkorgen, passar på att skriva fakturor, skicka alla fakturor till mamma för att kolla så de är rätt (hur gör alla andra?!), skicka fakturorna till personerna och förlagen jag jobbar med och även gräva omkring på internet och i bok-kataloger för att maila olika förlag om att vi borde jobba tillsammans, och om de håller med mig om att vi borde det så skriver jag också avtalsförslag och PR-planer.

Ja. Detta är det jag gör just nu, och detta är även anledningen till att jag har telefonen på stör ej varje kväll. Jag tycker att allt är SÅ KUL och det kommer inte alltid att vara såhär intense, men det ÄR såklart en omställning att gå från att jobba 09-17 och sedan endast gå på zumba, se Tre Kronor och lägga pärlplattor på kvällarna till detta. Men jag är så stolt över att jag fixar det och framförallt är jag glad för att det är så himla himla ROLIGT. Det är ju på riktigt, för att citera en tänkare från Linköping, kul att vara med.
/ Dravel /

The house I live in, I bought it

Ursäkta men jag måste faktiskt skryta nu för jag är SÅ stolt över en grej:
 
Jag har precis bokat hotell inför Bokmässan. Det har legat över mig ganska länge för att jag känt att jag inte varit hundra på om jag verkligen kan och ska åka helt själv och att jag ändå aldrig kommer att hitta ett hotell som ligger nära mässan som jag/Rim & Reson har råd med och för att jag inte ens varit i Göteborg tillräckligt mycket för att ens veta vad man ska söka på för att få upp rätt område (de enda ställena jag vet i Göteborg är tagna från Håkan Hellström-låtar och jag vet inte om man ska bo i Tynnered eller på Magasinsgatan).
 
Men så har jag grävt lite och nu hittade jag ett asfint rum som enligt Hitta.se ligger åtta minuter från mässan, och som jag nu ringde och krävde badkar till, och det hela blev mitt för 5000 spänn!
 
Och det här låter ju fullständigt ointressant för alla som läser det men för mig är det här en SÅ häftig grej! Min firma har alltså gått tillräckligt bra för att jag 
1) har ett skäl (förutom "Det är ju mitt nya Peace & Love!") att åka till Bokmässan, dvs att träffa folk jag eventuellt kan jobba med
2) kan bo på hotell som jag betalar själv
3) kan bo på ett hotell som jag SJÄLV väljer utifrån onödiga, lyxiga krav som närhet till mässan och badkar på rummet!
 
Såhär i duktig flicka-debatt-tider vill jag poängtera att jag VERKLIGEN tycker att det finns andra värden än pengar och karriär som är viktiga och att jag är mer än medveten om att det inte är fakturablocket som definierar lycka, men detta är SÅ stort för mig, jag trodde liksom inte att det skulle gå såhär bra att vara själv!
 
Watch out, Göteborg. I september är det jag som åker helt själv till Bokis och NÄTVERKAR och minglar och lyssnar på bokprat och köper minst tio böcker och när jag tröttnat på det går jag till MITT hotellrum som jag fixat SJÄLV och varje sekund jag ligger i badkaret och myzer ska jag sjunga denna i huvudet:
 


/ Dravel /

Now you come home and stop this pain tonight

Ja jag VET att det är ett töntband och att jag borde ha vuxit ifrån collegepunk för länge sedan (vilket jag faktiskt har, till mitt försvar, utom "1985" med Bowling For Soup) men detta är väl ändå en underskattad låt?



Så konstigt hur så dåliga band kan förstöra låtar som i sig är väldigt bra. Det krävs ju oftast rätt artist för att inse storheten i en viss låt: