/ Dravel /

You may think you know someone but... you can be wrong

Jag har tänkt på en del stora och små saker folk tror om mig som inte stämmer! Det är så spännande, vissa grejer vet jag verkligen var de kommer ifrån och vissa grejer fattar jag inte hur de kan ha uppstått. Här är några saker:

- Att jag kör bil sakta.
Faktum är att när jag kör själv kör jag ofta för fort, men när någon annnan är med (läs: familjemedlemmar) sitter de alltid och pratar till mig som om jag övningskör vilket ju gör mig helt nervös. Försök själva att hålla 40 inne i Leksand - där det finns cirka tre gator som är astrånga - medan medpassageraren med en touch av panik i rösten upplyser dig om att "HÄR MÅSTE DU STANNA!!!" när du kommer till övergångsställe, lämna företräde-korsning samt stoppskylt. 
 
- Att jag är kort.
Av någon anledning har många fått för sig att jag inte är så lång. Här vill jag ta tillfället i akt och bara ge ett tips: Om ni tror att jag är kort och sedan träffar mig och märker motsatsen, säg inget om det. Bland det stelaste och jobbigaste jag vet är när jag träffar folk jag bara pratat med på internet och de utropar "vad LÅNG du är!". Jag vet inte vad jag ska svara! Det blir alltid "Jaa, förlåt hehe?" och så säger de "nejnej alltså jag menade inte så men jag trodde liksom att du var kortare" och så kan jag inte svara något annat än "jaha nej jag... är såhär lång" (SOM DU KAN SE), och så kommer man liksom inte vidare. Om ni vill undvika detta så please: Kommentera inte min längd.
 
- Att jag är moderat.
Jag tar varje tillfälle som kommer att förklara hur inaktuella alla mina borgarbracke-texter är men de ligger ju kvar därute i cyberspace. Jag står inte för dem längre och vill att alla i hela världen ska veta det, för jag skrev så hårda och osympatiska grejer som jag bara vill ta tillbaka.
 
- Att jag hatar folk som dricker.
Detta måste jag klargöra: Jag hatar när folk blir dräggiga och liksom störiga. Ni vet när man är på någon happening och folk börjat korka upp vid 15-tiden och klockan börjar närma sig 22 och personerna som druckit i flera timmar liksom börjar skrika RAKT in i ens öra och berätta "roliga" grejer man sagt för alla som är i lokalen, det tycker jag ju inte är jätteroligt. Men att jag skulle förbjuda alla i min närhet att dricka öl bara för att jag själv dricker juice är ju inget som stämmer.
 
- Att jag kan något om golf.
Jag växte upp på Leksands Golfklubb för att mina föräldrar var pro respektive shop-bokförings-projektledar-personal, men tror ni jag lyssnade när mamma och pappa försökte förklara något om sporten? Icke! Jag har gult (tror jag) kort som pappa anmälde mig och två kompisar till när vi var tio (märk väl: Det var 2003! Allt är helt borta, gult kort kanske inte ens finns längre kom jag på nu?) och jag kan tycka att det är askul att stå och slå på rangen, men jag kan inga som helst regler. Jag vet varken vad birdie eller bogey betyder och att räkna poäng och handicap och placeringar är typ som högskoleprovet för mig. Det enda jag vet om reglerna är att det tar ungefär fyra timmar att gå arton hål och att man måste vara tyst under tiden. Så jag valde dans istället.
 
- Att jag är blyg.
Numera är det inte så många som tror det (se nästa punkt) men ibland träffar jag mina föräldrars kompisar som umgicks med oss när jag var barn och de tror att jag är samma person som när jag var fyra år. De lägger typ huvudet på sned och säger "jaaa det är så kul att du skriver och sticker ut hakan, du som inte säger så mycket" och jag vill ba vråla HAHAHAHA fråga alla människor jag någonsin jobbat med, jag är ju aldrig tyst.
 
- Att jag tycker att det är kul att debattera.
Det finns också många som tror att jag är samma person som när jag var ungefär tretton och ville prata om feminism i alla situationer där det var möjligt. Detta är så långt ifrån mig att jag inte ens kan beskriva det i ord. Jag hatar att diskutera och debattera, jag vet inte ens hur man gör, jag vill att alla ska tycka som jag och om de inte gör det så har jag varken lust eller ork eller kunskap att få dem att ändra sig. Jag tackade alltid nej till Debatt ("alltid" efter 2009 alltså) och skrattade när Kvällsöppet ringde och jag har aldrig mod att RYTA UPP i vardagen (ibland frågar jag "men alltså vadå nu fattar jag inte?" när någon drar ett dumt skämt men jag skulle aldrig dra igång en diskussion). Dessutom var det ju länge mitt jobb att debattera, skulle jag då vilja sitta på släktmyz och hålla en lång utläggning för eller emot Löfvens flyktingpolitik? Helst inte.
 
- Att jag hatar att bada.
I samma sekund som jag insåg att det finns andra vatten än Siljan i Sverige, och att Siljan med sina fjorton grader inte är överdrivet varm, försvann all min hets mot bad. (Även mina discobaddräktsklänningar har bidragit till detta). Ta med mig någonstans där man får vistas i vatten som är över arton grader och jag följer med like a scott!
  
- Att jag lever på existensminimum.
Jag tycker att det är helt onödigt att köpa grejer jag inte vill ha eller inte har plats för för att "det är billigt" (det är ju ännu billigare att inte köpa det!) eftersom jag hatar att ha ett överfullt hem. Jag har bara fyrtiotvå kvadrat och de är redan proppfulla och jag kommer i en så o-harmonisk tillvaro av det. Dessutom tycker jag att det är så tråkigt att köpa helt ogenomtänkta och opersonliga julklappar eller presenter till folk, när man ba "åh vad ska vi geee, hmm, men kanske typ en pläd". Då är jag hundra gånger mer för att göra en asfin pärlplatta eller ett presentkort på ett heldagshäng eller, om man nu ska lägga pengar, köpa något från Cancerfonden eller något. MEN: Varje gång jag föreslår något som är gratis eller billigt tror folk att det beror på att jag inte har pengar och ba "men det behöver inte bli så dyrt!". Detta har ju inget att göra med att jag inte har några pengar utan endast att jag tycker att det är så TRÅKIGT att ge helt allmänna och opersonliga presenter. (Sedan är jag emot att ge presenter för asdyra summor för att det ju i så fall bara trissas upp år för år, men det är en helt annan diskussion.)
 
- Att jag är rik.
Både i min Flashback-tråd och ibland när jag åker hem möter jag tvärtom folk som tror att jag bor i city för att mina föräldrar har någon gammal lägenhet i stan som jag fått överta. Så är inte fallet, hälsar jag från mitt hemmaskrivbord med utsikt över Hässelby gårds mest deppiga bilväg.
 
- Att jag är musikalisk.
Detta vill jag egentligen inte sticka hål på för jag vill gärna att alla ska tro att jag kan spela instrument, men när jag sagt att jag tror att jag är tondöv och inte hör falsksång eller MÄKTIGA PRODUKTIONER eller vet vad som är ett A och vad som är ett C så har jag mötts av en del förvåning! Jag gissar att detta helt enkelt beror på att jag så länge varit intresserad av musik och även spelat lite gitarr (men obs obs bara grunderna, jag skrev ut en massa ackord från Svenska Tabs som jag tror det hette och så försökte jag lära mig utifrån det) men jag måste tyvärr lägga korten på bordet: Jag kan inga toner. I WISH.
/ Dravel /

Det var inte förrän jag fyllt 24 som jag äntligen förstod

Idag ska jag gå på vattengympa. Här kunde man ju ha blivit nervös och opepp och undra vad man egentligen utsätter sig för genom att träna i VATTEN (jag kan ju knappt simma ens) på ett pass där det med stor säkerhet endast är typ jag och en människa till, men något måste jag ha uppnått i livet när jag vid tjugofyra års ålder tänker tanken "hoppas vi är få så instruktören kan hjälpa mig så jag inte gör något värre för hälen".
 
Det bästa med att jag köpte mitt gymkort i augusti 2013, på delad förstaplats med att jag orkar mer och har upptäckt så mycket bra musik, är att jag vet hur lite man orkar bry sig om någon annan på träning. Att mina tre mantran funkade: Jag är inte här för att vara vacker. De flesta har sett det mesta. Man är sällan sämst.
 
Idag är jag ännu mindre på vattengympan för att vara vacker utan för att jag MÅSTE börja med något där man rör sig till musik men utan att krossa foten. Jag har sådan zumba-abstinens så du anar inte Mario, och eftersom det kryper i hela kroppen av att inte kunna gå på några vanliga pass alls så måste jag vara uppmärksam till hundra procent på vattengympan så jag inte gör fel så allt gör ännu mer ont, för detta är mitt sista hopp att kunna träna någonting överhuvudtaget. Så om jag börjar tänka på hur jag ser ut så kan det bli DÖDSSTÖTEN för min träning inom närmsta året.
 
Pray för att detta går bra så jag kan fortsätta för jag har sådant längt efter att röra mig till musik i grupp.  I wanna deynce with somebody, som det heter i Borlänge.
/ Dravel /

Because the last one was such a big seller?

Jag kan på allvar knappt tänka mig något värre: