/ Dravel /

And you are SO in style right now

Snart är 2010-talet över, har jag tänkt i tre år men framförallt sedan nyårsafton eftersom det ju PÅ RIKTIGT bara är ett år kvar av det. Om femton år kommer folk att ha fester med tema 2010-talet. Jag som alltid hatat maskerader och spexfoton i skolan och dylikt känner ändå att 2010-talet skulle vara ett enkelt tema, för det har funnits så himla tydliga trender.
 
Saker som symboliserar 2010-talet (i alla fall i Stockholms kulturvärld):
 
The Kardashians, megafixade ögonbryn, tights, magtröja, att prata om "hälsa", kaftan, bomberjacka, Emma Bunton-tofsar, silver/metallic, ljusrosa jättestora läppar, plommonfärgade jättestora läppar, barre, Instagram, glasvägg med fönster inomhus, Rättviseförmedlingen, stora lampor utan lampskärm, Zara Larsson, raw food, tröja knuten runt midjan, "boost", industriell inredning, mens, kimchi, hiphop, platåskor, att "bli kärleksbombad", Seinabo Sey, facebookgrupper, sötpotatis, kvarg, Feministiskt Initiativ, hög hästsvans, Prosecco, ekologiskt vs närodlat, tabata, psykisk ohälsa, Bråvalla, säng med linnelakan och utan överkast,  Black Friday, "grymma brudar", Bron.
 
Sittpuffar, "No dancing except on tables"-skylt, dadlar, Walking Dead, att säga "en" istället för "man", Silvana Imam, runda speglar, samtyckeslagen, hudvård, matkasse-startups, rumpor, Veronica Maggio, ingefärashots, "de mindre rosaskimrande sidorna med att vara mamma", smoothie, megasolglasögon, stora lockar/vågor i håret, cava, kroppsaktivism, Paradise Hotel, fomo, mössa med tofs, entreprenörskap, att driva med folk som skriver "Utbildning: Livets Hårda Skola" på Facebook.
 
Ljusa jeans med hög midja, granola, podcasts med antingen två förnamn eller efternamn eller bara suffixet "podden" i titeln, debattartiklar om Tinder-dejting, denimskjorta, att "ta ställning", digitalisering i skolan, U-soffa, menskopp, söndagstacos istället för fredagstacos, silverblont hår, rosa hår, Så mycket bättre, långa naglar, Beyoncé, glitter, pyttesmå tatueringar, kuddar med ord på, jultröja, skärmtid, statement-smycken, endometrios, lekland.
 
Och det är som sagt ett helt år kvar.
/ Dravel /

Learn to sing along to the music

Musikreflektioner:
 
– Jag har väntat på att lyricsen till Junior Brielles "LOVE" ska dyka upp på internet i flera månader och nu äntligen fick jag bekräftat att de sjunger "Tittar närmre så du kan se saker större än Beyoncé". Ännu bättre rimmat än Sakarias "Ja världen den är konstig, man vill bara lyssna på Beyoncé".
 
– Westlifes "Hello my love" är ju ASBRA! Ingen "When you're looking like that" såklart, men det finns potential. Så uppdaterade trodde man ju inte att de skulle bli.
 
– Konsekvens av att Panic! At The Disco genre-skrällde med "High hopes" i höst: Jag har flera gånger frivilligt lyssnat på Paramore, My Chemical Romance, Fall Out Boy och andra emo-pärlor för första gången sedan typ 2009. Jag ska inte gå så långt som att kalla genren tidlös, men jag tycker fortfarande att "Welcome to the black parade"... har något. För att inte tala om min bästa PMS-låt "Misery business", mmm sicket intro.
 
– Igår provade jag Bodyattack för första gången, och instruktören sa "we'll do a bit of running to this EPIC song, I think you've heard it before" och jag förväntade mig vad som helst av typ Pitbull. Döm om min förvåning när hon drog igång en eurodisco-remix av "The Riddle" med Nik Kershaw och ropade "GO ROUND AND ROUND!" när vi skulle springa i cirkel. Det är nyckeln till att få mig att återvända till ett alldeles för jobbigt pass: Vetskapen om att ifall jag bara masar mig dit så är belöningen att få lyssna på 80-talslåtar som jag har sjungit på i ett år utan att komma på vad de heter.

– Av olika anledningar, exempelvis Lena Katinas mycket kvalitativa spelning på schlagerkvällen på Pride, har jag lyssnat en del på t.A.t.U senaste månaderna och jag hade HELT glömt bort hur bra jag tyckte att "All about us" var när den släpptes! Jag har trott att "Not gonna get us" är deras bästa låt men det är ju bara för att "All about us" hamnade i skymundan eftersom den släpptes efter den största hypen kring t.A.t.U. Desperationen i rösterna och den så enkla texten gör den så himla intensiv och jag bara DRAS till den.

– När ska man tröttna på Benjamin Ingrossos "Behave"? Hittills aldrig.
/ Dravel /

Hon lever som hon rånar bank, det finns cash som blir över

Nu börjar den här säsongen på året då jag mer än någonsin dras till dyrare miljöer och livsstilar än jag är van vid.
 
Häromdagen kollade jag efter middagsmeny på Strandvägen 1, jag letar redan nu efter en anledning att fira något så jag kan äta köttbullar på Riche igen (det måste vara något extra special) och igår grävde jag efter svar på om man måste förhandsboka för att dricka drinkar på Grand Hotel.
 
Detta händer mig mycket ofta men framförallt i januari. Det är något med vintern och kylan som får mig att vilja leva i en Denise Rudberg-bok, eller ett Varuhuset- eller Rederiet-avsnitt. Få vistas inomhus hela tiden och ha mycket vacker inredning och dyra kläder som visas upp på diverse bjudningar eller oklara möten i hemmet. (Tänk att vara en människa som har möten i hemmet!)
 
Dessa drömmar kommer till mig när jag sitter här bland våra Ikea-möbler i mina Stadsmissionen-kläder så det är inget annat än rimligt att föreställa sig en värld där detta är verklighet.
 
GÖR UPP EN ACTIONPLAN, SKRIV NER DINA PLANER, BERÄTTA OM DITT MÅL HÖGT, GÖR EN LISTA PÅ HUR DU SKA NÅ DEM hade ju diverse influencers sagt om de hörde mig. Och just därför är det så himla skönt att jag inte är en av dem.
 
För jag VILL ju egentligen inte alls ha den där livsstilen. Jag vill bara tänka på hur det skulle vara. Och svaret är: Det vore katastrof. Det skulle vara horribelt om jag köpte dyra möbler eftersom jag inte har något som helst öga för inredning och dessutom inte vågar sitta i en soffa som är chanslös om jag råkar spilla choklad eller kleta av läppstift på en kudde eller en dyna. Kläder ska vi inte ens tala om, jag har sönder allt jag äger så inga av mina plagg får kosta mer än 400 kronor. Middagar kan jag inte hålla i för fler än sex pers eftersom jag inte kan räkna, bara av att multiplicera receptet på GINO (ni hör ju) till 14 människor på nyår blev jag helt förvirrad så det vore direkt hälsofarligt om jag skulle laga mat till många.
 
Och framförallt: Vad skulle jag GÖRA på dagarna? Tänk om man var Ellinor Dahlén, vad fyllde hon sin tid med? Om jag hade obegränsat med pengar skulle jag ju bara kunna vara hemma och hålla på med mina intressen, men jag jobbar ju med mitt största intresse dvs böcker och skrivande, så jag skulle i slutändan ändå göra samma saker som jag gör idag. 

Så det är nog lika bra att jag inte blir miljardär för det skulle göra mycket större skada än nytta. Istället för drinkar på Grand: Mangojuice på Holy Cow.
 
Räcker gott och väl.