Glöm all skit som var förut
Idag är det sommarens sista dag. Imorgon börjar hösten officiellt.
Jag vet att den här hösten kommer bli SÅ mycket bättre än den förra.
Jag vet inte vad det var som hände, men något gjorde så att jag aldrig kom iväg till skolan utan var och varannan morgon satt i soffan eller en fåtölj här hemma och grät. För vad visste jag ibland inte.
Ibland var det för att jag inte såg ut som Annika, ibland var det för att jag inte hunnit skriva någon krönika, ibland var det för att jag hade skrivit en krönika men inte var nöjd med den, ibland var det för att jag helt enkelt inte ville gå till skolan utan bara ville stanna hemma i soffan och se på Scrubs och läsa bloggar hela dagen.
Och Oskar bodde i Sundsvall och jag hatade Sundsvall och han redigerade tidningar och hade tentor och jag saknade och längtade och grät och saknade ännu mer.
När jag väl gick till skolan så fattade jag ingenting av det vi gjorde. Jag läste om dagstidningars historia och läste Stor I Käften och tog bilder ur centralperspektiv och skrev det jag kom ihåg från det på proven. Jag fick på något vänster godkänt på allt, utom det om dagstidningars historia som jag grät medan jag skrev och fick IG på.
När jag kom hem så gjorde jag aldrig någonting. Jag försökte gå på Friskis & Svettis, men det slutade med att jag grät och mamma bestämde att jag inte skulle gå dit så länge jag var såhär.
Istället satt jag hemma och läste bloggar och väntade på att det skulle bli kväll så att Oskar kunde gå in på msn och jag kunde gå och lägga mig.
På helgerna orkade jag inte hänga med Sekten - eller någon annan heller för den delen - för det var så mycket som gick ut på att äta. Filmkväll? Då ska ju alla äta chips, och eftersom jag aldrig någonsin har gillat chips så har jag alltid ätit något substitut, men inte nu. Bio? Då köper man ju godis. Bak-kväll? Det säger ju sig självt.
Så jag gick och la mig halv nio på fredagkvällar för att inte tänka på hur kul Sekten säkert hade och vilket drag det borde vara på Oskars tentafester.
Och sedan blev det jul och efter det blev det januarifebruarimars.
Jag åkte till skolan på morgonen och gick hem på eftermiddagen. När jag kom hem la jag pärlplattor och läste Gunnar Ardelius och Jonas Hassen-Khemiri och lyssnade på Glasvegas och såg på Tonårsliv och åt kvällsmackor.
Vissa kvällar gjorde jag faktiskt saker. Jag var ganska mycket hos Jonna. Vi såg på film och tog promenader och pratade om saknad och kärlek.
Oskar började jobba i Söderhamn och blev ledig på helgerna. Han åkte hem ungefär varannan-var tredje helg, och plötsligt blev allting lite lite lite lättare.
Och innan jag visste ordet av var det slutet av maj och han kom hem i tre veckor, och helt plötsligt var mitt första år på Media över.
Jag vet att den här hösten inte kommer döda mig.
Oskar är kär i mig och jag är kär i honom.
Han kommer komma hem och jag kommer komma till honom.
Det kommer inte gå över en månad mellan gångerna vi ses, och gör det det så kommer vi ha kontakt ändå.
Jag äter mackor varje kväll nu och vi har börjat med veckomatsedel varje vecka här hemma.
Nu är jag van vid hur man jobbar i Mediehuset (egentligen jobbar man inte alls, men ni fattar ändå), och jag kommer inte avlida på grund av ett prov.
Och vet ni vad?
Imorgon ska jag på Friskis.