/ Dravel /

Nattbrisen kommer från bergen i Provence

Jag har varit i PROVENCE!
Med Oskar och hans syskon åkte jag dit en vecka och lekte att jag var Malin Berghagen.
Såhär såg det ut:
 
 
På Arlanda var jag och min fidget spinner pepp på att få pannkakor serverade. Ungefär en minut efter att denna bild togs vrålade jag "nämen ANSO!!!" eftersom Anso som jag jobbade med i våras satte sig vid bordet bredvid! Hon hade varit i Rättvik på midsommar - vilket jag sett på Agneta Sjödins instagram! Så många grejer som fick mig att vråla "LILLA VÄRLDEN!".
 

Detta var utsikten från huset vi hyrt. Vi bodde ute i tomma intet och de cirka två gånger en bil körde förbi var det som ett eget litet event. 
 
 
Vi åkte till Lac de något (franska är ju assvårt att höra, jag kan bara fatta sammanhang någorlunda om jag läser dem) som ser ut såhär! Som en bakgrundsbild på datorn! (No filter såklart för jag lyssnde aldrig på Photoshop-lektionerna i skolan.) Helt magisk utsikt.
 

Vi tog oss dit genom att gå på äkta Musses Husvagn-vägar. Upp och ner och upp och ner och runt runt runt.

 
Jag har döpt denna resa till The Simple Life - France Edition, för vi har varit ute på så mycket grejer där jag känt mig som Paris Hilton när hon skulle bo på bondgårdar och sådant (vet inte hur många natur-frågor jag inlett med "men nu undrar ju då Paris Hilton..."), men helt ärligt: Varför hikear inte flera i kjol? Detta gammelmormor-Helga-ärvda plagg är det bästa jag kan tänka mig för vandring. Lätt, vid och lagom lång. Som att gå i bara bikini, typ. Och så flätor, Oskars keps och guldryggsäck på det. Har ni sett någon mer kittad för vandring? I'm thinking NO.
 
 
Här gick jag! Så varmt och högt och värt. Jag vet inte om jag någonsin njutit så mycket av ett bad som när vi kastade oss i vattnet sedan.
 

En annan dagens outfit, från citadellet som låg högt högt över byn och som vi tog oss upp till och blickade ut över landskapet och såg ett stort svart rökmoln, vilket var det enda vi märkt av de omtalade skogsbränderna denna vecka.

 
En kväll åkte vi till ROUSSILLON, där jag hittade denna byggnad som fick mig att ge Oskar i uppdrag att forska i var Fort Boyard låg. Synd att det inte var nära, jag vill ju som sagt åka dit och testa en massa celler.


Fast tyvärr var jag inte mitt bästa jag den här kvällen. Jag hade bränt mig sönder och samman och var extremt trött, lite illamående, yr och svettades ihjäl. Oskar tog den här bilden när jag väntade på Johanna och Kjell vid toan och det kändes som att jag såg ut prick såhär hela dagen. Peppkommitténs ordförande.

 
Dessutom kan ni ju beskåda mina glasögon! Vi gick en promenad på dagen och jag skulle gå över en bäck när jag tappade glasögonen som hängde i t-shirten, vilket resulterade i att de blev såhär sneda. Denna bild togs även fem minuter innan jag gick ner för backen och krockade med en liten kille på typ fyra år som bar en stor jordgubbsglass som landade direkt på klänningen. Det kändes som att jag var med i Just My Luck. Men outfiten var i alla fall fin och glassen matchande och god.


Så kom till slut fredagen, då vi gick upp 05.15 för att åka till Gorges du Verdon och vandra. Jag vaknade med akut IBS och mådde illa och ville inte äta på hela dagen men var ändå vid helt okej mod när vi började, för det var så hisnande långt ner och så häftig utsikt att jag med skräckblandad förtjusning njöt av hur cool MODER JORD är.
 


Vi stannade när vi kommit ner till vattnet och jag tyckte att jag var så cool som ens tagit mig ner på mindre än två timmar (det var ju asjobbigt att gå nerför, knäna hatade ju mig!) och kände mig som queen of the world.



Sedan fortsatte vi ett tag och badade sedan i det turkosa och relativt iskalla vattnet där det simmade asstora fiskar rakt inne vid land. Detta dopp visade sig bli livsnödvändigt.


Jag bytte från min super-nersvettade tröja till denna genomskinliga som jag så smart packat med mig eftersom jag tänkte att "det kanske kan bli varmt" - och om inte Paris Hilton-mätaren slagit i taket tidigare gjorde den det definitivt nu när alla jag mötte bar fotriktiga skor, beiga shorts och magväska. Men som vi alla vet: Punks who would laugh when they saw us together, they didn't know how to dress for the weather. Jag kunde inte ha en mer passande outfit när det var 29 grader och stekande sol. Tack Gina Tricot.


För sedan skulle vi ju tyvärr ta oss upp igen. Det här är by far det absolut mest fysiskt ansträngande jag gjort i hela mitt liv och jag menar hela mitt liv. Det var som sagt nästan 30 grader och brutal uppförsbacke i två timmar - på stenblock. Jag tog fem meter i taget, Oskar fick bokstavligen PUTTA fram mig för jag klarade inte att gå med viljestyrka (jag kan guldspurta när vi är ute och springer men det är inte lika lätt att hålla på att kollapsa av värme och tröttma och då tänka "okej, jag tar den här backen också, sedan är det BARA TVÅ TIMMAR KVAR.)
Till slut drog vi igång min spring-spellista och efter några låtar såg jag äntligen vår bil långt långt borta, och en halvtimme senare spelades "Timber" med Kesha & Pitbull under sista krönet och jag blev så lycklig och tack vare den tog jag mig in i mål, till "About You Now" med Sugababes som jag tycker är en av världens bästa poplåtar. Om jag var själv hade jag gråtit glädjetårar, nu nöjde jag mig med att vråla "OM JAG INTE ÄR NUMMER ETT SÄG VEM FUCKING ÄR DET?!" och köpa en liter vatten i den lilla stug-restaurangen på toppen. Den här utsikten gjorde att jag helt ärligt med handen på hjärtat kan säga att det var värt det, men om vi inte hade badat och sköljt håret, och om jag inte hade haft springlistan och Oskar som tvingade mig att gå framåt, då hade jag suttit kvar där i två dagar. Det stack och ryste i hela kroppen medan jag gick och de ord jag minns att jag väste fram till Oskar var "alltså det här kan ju fan inte vara BRA?!".

Så nästa dag ägnade jag mig mest åt detta eftersom we should stick to what we can, och sedan flög vi hem. 
 
Tack livet, som man säger i influencervärlden.
/ Dravel /

Se mig sa jag, hör mig sa jag, känn mig

Nya saker jag vill göra någon gång i mitt liv:
 
- Få göra "Om jag har en timme över"-intervjun i DN.
- Få göra Karriärsöndag i Resumé.
- Vara med i Fångarna på fortet (jag skulle aldrig vilja krypa i rören och definitivt inte någon vattengrej, men jag vill göra cylindern som man måste hasa sig framåt på, inte-nudda-golv-cellen, springa-på-rullband-med-vattenhink-cellen och den där man åker bakåt i ett säte och gör kullerbytta mellan två celler).
- Vara med i På Spåret.
 
Allt detta är beroende av att jag på ett eller annat sätt blir känd. Frågan är bara hur. Kan man bli känd för att lägga pärlplattor, hålla på med fidget spinner eller läsa böcker fort? Hoppas.
/ Dravel /

Take me to the clouds above

Jag är inne i en Madonna-period! Jag vill börja varje dag med att lyssna på "American Pie" och sedan fortsätta med "Hung Up". Jag har älskat "Sorry" sedan den kom ut, men nu börjar jag tycka om "Hung Up" också. Och så vill jag höra "Take On Me" med A-ha och "How Will I Know" med Whitney Houston minst en gång varje dag.
 
Det är ju det jag säger, jag VET att jag haft ett tidigare liv på 80-talet när jag var jätteinne och röjde runt på olika klubbar till trendig discopop. Tur att det snart är Pride så det får infrias.
 
Nu när jag skulle lägga in "How Will I Know"-videon här såg jag att Whitneys läppstift är EXAKT den nyans jag letar efter. Och den där ögonskuggan skulle inte heller vara fel på schlagerpopkvällen på Pride. Jag om någon borde ju få ha en egen sminkperson som Blondinbella har, av den enkla anledningen att jag måste vara världens enklaste kund. Jag bryr mig inte om EYEBROWS ON FLEEK eller bb-cream eller fransar eller att något ska se naturligt ut, jag vill bara ha läppstift och ögonskugga i neon. Så enkelt.