/ Dravel /

Our beautiful apartment and the life we made here

Nu är jag tillbaka i suburbia. Oskars fina pappa skjutsade oss till Stockholm idag så nu är vi här och försöker hålla oss undan från skottlossningar (så himla läskigt att det verkar vara värsta uppgörelsen right outside our windows).
 
Men det är fint att vara tillbaka. Vi har nya jobb om några veckor, idag fraktade vi hit alla Oskars böcker och filmer och skivor (ja, det har bara varit mina saker här tidigare, Lilla Ego är mitt mellannamn), imorgon börjar Pride och jag har fått låna L Word-boxen av Paula och Malin och Bron-boxen av Lisa så jag har en massa att sysselsätta mig med när festivalen är slut innan mitt work börjar.
 
Imorgon på dagen ska jag in till city. Jag ska köpa:
- Födelsedagspresent till Oskar
- En miljard hudprodukter på Åhléns city (min hud in my face gör så ont, det BRÄNNER i ansiktet hela tiden, som om jag har blivit stekt av solen eller något men utan att jag rodnar, det bara blir så vissa tider vissa dagar, jag får sitta med typ ett glas iskallt vatten och hålla mot kinderna som Monica i Vänner när hon ska imponera på Chandler typ 1986, vilket märke och vilken PRODUKT ska jag köpa mot det?)
- Body butter
- De två sista böckerna i Harry Potter-serien som jag börjat om på nu igen
- Torka Aldrig Tårar-boxen (jag kommer inte våga se den igen men jag vill ju äga den)
- Tredje boken i Torka Aldrig Tårar-serien
 
Har samma känsla som Linda hade när hon skrev denna sex år gamla shoppinglista: Detta kommer att kosta ca 310 000 eller mer.
/ Dravel /

Read all about it

Dagens populärkultur-check:

1. Ni har väl inte missat fina Rickard Söderbergs debattartikel? Om ni har det så läs läs läs.
 
2. På tal om det så har jag köpt Pride-biljett. Eftersom min ackreditering inte gick igenom (VARFÖR?) så fick jag lägga tusen spänn på det istället. Men det gör jag så gärna, jag vägrar missa schlagerpopkvällen.
 
3. Och ni har väl sett The Paradise på SVT1? Brittiskt kostymdrama där meningar som "oh darling, I invited them over for tea" yttras och låter så stereotypa så det är löjligt, men det är SÅÅ fint. Om inte annat så är det en fantastisk serie om en ung landsortstjej på sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal som får jobb på ett varuhus och ska fixa både överklassladies och sexistiska chefer. I love it.
 
4. Så himla roligt att Way Out West ba "vi gillar att bjuda på oväntade bokningar" och släppte Håkan Hellström. 


Nu ska jag fortsätta work and sweat. Det är typ 30 grader här i hembygden, jag blev helt genomsvettig av att cykla ungefär fem minuter till mitt Jonnafika idag.
/ Dravel /

Hold my hand, I wanna move on

I fredags slutade jag som telefonförsäljare! Jag är den sämsta människan i hela världen på att sälja mobilabonnemang så det kändes ju rätt synd att fortsätta med det, eftersom försäljningssiffrorna måste ha gått ner typ åttio procent sedan jag började, och man vill ju inte vara evil mot sitt företag.

"Jag jobbade på en affär som hette Zabari på Broadway som sålde pastellfärgade linnen och byxor, jag sålde ingenting, alltså inte ETT ENDA PLAGG", säger Khemiri i Värvet när han berättar som en sommar i New York. Det är ungefär så det har varit på det här jobbet. Alltså jag fick ju iväg en del abonnemang varje dag, men jag är verkligen ingen Kontoret-Robin. Jag är ingen säljare, jag är en mes. Vi har våra lotter i livet, liksom. Så jag sa upp mig i början av juli och I hit the dialer for the final time and I walked away i fredags och det kändes så bra men också så sorgligt.

För företaget har varit så bra och seriöst och fint mot mig, så på riktigt, vänner, om ni bor i Stockholm och behöver heltids- eller extrajobb så för guds skull SÖK till Silentium! Det är en chef som är helt wonderful (vi satt i en halvtimme i vintras och pratade genus och varför man lär kvinnor att TA ANSVAR så man inte blir våldtagen, hon har så himla bra värderingar och agerar alltid därefter och jag började typ gråta när jag skulle säga hejdå till henne i fredags), det är aaasfina lokaler och framförallt så är det ett jobb där man lär sig extremt mycket och som är en sjukt bra erfarenhet.
Dessutom får ni KÄNNA HISTORIENS VINGSLAG eftersom jag har gått i de där korridorerna och suttit i det där lunchrummet och ätit grönpepparkyckling. (Det har ju även min fina bloggläsare Erica gjort, så nu är hon och jag team Silentium quitters!)
 
Och alldeles alldeles snart kommer jag att berätta vad jag ska göra istället. Det är en grej som passar mig bättre än det här och som jag velat göra så länge, och jag ska jobba med en person jag gillat och beundrat nästan lika länge.
 
Nu är jag på strövtåg i hembygden och ska dra med McKay och myza med Elin och Maja. Som vore det 2007. 

Hälsningar från Nöjd_Kennet Andersson-posande_tjej_92.