Fridah Jönsson

"När ska vi ses bara vi tre och hänga? @fridah!!!!!" skrev en av de två mammorna här i kvarteret i vår chatt-tråd, för det är alltid jag som aldrig kunnat under cirka det senaste året, det är jag som haft träningar och sedan sena föreläsningar och sedan nya föristider och därmed knappt kunnat planera  en enda lekträff efter föris.

 

Så nu när jag har lite mer tid skrev jag att jag kunde en söndag förra veckan, och jag gick över gården i tron om att vi tre just skulle hänga och prata utan barn, vilket vi pratat om sedan i november. Och så klev jag in i lägenheten och möttes av Sophia, Bettan, Caro, moster och massor av mina mammakompisar här i hoodet. Jag höll på att tappa det totalt.

 

När jag var gravid med min fyraåring fick jag möhippan från drömmarna – den började hemma hos Sophia och det var fikabuffé och sedan pärlplattepyssel med quiz och sedan zumbapass och gameshow på ON AIR i Gamla Stan och middag på Bollywood. När min syrra ett par veckor senare frågade "vill du ha en babyshower?" vrålade jag "nämen GUD NU FICK JAG JU MÖHIPPAN INGET KAN ÖVERTRÄFFA DEN NEJNEJNEJ FOLK FÅR INTE ENGAGERA SIG MER I MIG ÄN DE REDAN GJORT HERRE!!!" för inget kunde någonsin toppa det.

 

Den här graviditeten har jag tänkt väldigt mycket på detta med just babyshower. Överlag har jag tänkt mycket på relationer, särskilt vänskaps-dito. Jag har känt mig som en mycket värdelös kompis det här året, jag har vridit och vänt på en hel del relationer som förändrats eller försvunnit totalt och jag har gått tillbaka till mitt kassa vänskapssjälvförtroende som säger att jag inte kan upprätthålla kompisar.

 

Man brukar ju prata om att bebisar kan ha kvälls-oro, men i början av hösten var det jag som mamma som hade det. Så fort klockan passerade 20 började mitt hormonella SLUKHÅL, jag var så gråtig och så orolig och började tänka alla möjliga "hur ska det här gå"-tankar, de kom som en klocka samma tid varje dag. Och varje gång kom tankarna in på vänskaper och om att jag inte visste varför någon skulle vilja vara min vän PÅ RIKTIGT, och varje gång drog jag en av många slutsatser: "Jag kommer till exempel aldrig att få en babyshower".

 

Jag har frågat mig själv varför just detta med babyshower blev en sådan hangup. Evenemanget i sig är inte viktigt för mig, jag är mycket duktig på att baka muffins själv, vi har  redan en massa bebisgrejer så presenterna är knappast i fokus och det råder ingen brist på människor som gissat eventuell längd, vikt och kön på barnet, så VARFÖR gick mina tankar ständigt till detta ämne?

Jo, för att det blev som en sorts symbol för vänskap och att ha kompisar. Människor som känner sig självklara att arrangera något för en, som styr ihop ett projekt och pratar ihop sig med varandra – av någon anledning fick detta, i alla känslostormar och inte-mig-själv-ögonblick en mycket (för) stor betydelse för mig.

 

Och jag har såklart accepterat tanken. Det har aldrig varit så att jag varit ledsen över just babyshowern i sig – det har alltså handlat om att jag i mitt huvud känt mig värdelös på vänskap och att en av konsekvenserna av det kommer att bli att "jag kommer aldrig att få en babyshower". 

Men så klev jag in på den, trodde jag, helt vanliga kompisträffen hos grann-mamman – och där var alla. Som hade känt sig självklara att arrangera något, som hade styrt ihop ett projekt och pratat ihop sig med varandra. För min skull. Herregud.

Det var fikabuffé, det var presenter och det var ett quiz om allt från Rederiet till Eva & Adam till Skilda världar till Lunarstorm, och vi pratade och pratade och pratade och det stod klart för mig att jag ju visst har vänner, det finns visst folk som vill vara med mig.

 

Senaste två-tre veckorna har jag haft minst en social grej planerad varje dag. Jag lunchar och fikar och har telefonträffar med andra föräldralediga, med pluggkompisar och med mammavänner som flyttat och jag bjuder hit Kate på middag och jag äter själv middag med Sophia och tack vare det och tack vare just den här fina babyshowern har jag nu fått en bekräftelse som jag tydligt kan se:

Att relationer förändras betyder inte ett liv i total ensamhet. Det kan även betyda att nya relationer tillkommer, att befintliga relationer fördjupas och, i vissa sällsynt lyckliga fall, att dessa två en januarisöndag i Fruängen sammanfaller över kärleksmumskaka, Delicato-bollar, polarbröd och frågesport.