/ Dravel /

Man kan älska ett par skor eller någons gamla mor

Idag var Elin Ek med i Go'kväll och pratade om matlagning och långkok och jag kom på att jag saknar Grynet så fruktansvärt mycket.

Vem är Grynet för dagens preteens? Det finns ju inga förutom Kitty Jutbring som kan ta över den rollen. Eller är det bara jag som är oallmänbildad? Ni som har kids i rätt ålder, vem sprider Grynets budskap nu, tio år senare? Vem har tagit över tyllkjolar och chokladbollar och tiaror nu? Vem skriver låtar om att man blir kär i vem man vill?

De barn jag känner har bara idoler som sjunger och de sjunger dessutom bara låtar utan några som helst brains. Typ Saade och Bengtzing. Jag känner lite panik här. Jag har aldrig haft någon bättre förebild än Grynet och jag vägrar låta alla kids i min bekantskapskrets växa upp med en massa mähän till idoler, som typ Danny. Som inte uttalar sig om något och som inte har något budskap och som inte ger någon som helst uppmuntran till barn och unga.

Det är inte okej att det inte finns en enda Grynet för dagens tioåringar. Obviously something's gotta be done. Om jag så måste göra det själv.



/ Dravel /

Morning paper dirt

Idag är jag med och Laila Baggar mig i DN. Intervjun gjordes i slutet av november och bilderna togs i december (när jag hade 38 grader, ska tilläggas). Jag fick veta igår att den skulle vara med i tidningen idag och jag var löjligt nervös. Herregud, jag är ju liksom med i tidningen varje vecka! Men nu var ju problemet att jag inte riktigt visste hur bilderna såg ut, och sådant kan ju få även den mest självsäkra att ligga sömnlös.

Jag vaknade tre gånger inatt av att ha drömt att jag såg ut som ett freak på alla bilder. När tidningen kom vid fyratiden (det GÅR inte att missa det, mitt tidningsbud måste vara det osmidigaste i världen för jag vaknar varje natt av att det låter som om någon försöker slå in dörren och häromdagen hade hen sönder brevinkastet) var jag på väg att gå upp och kolla hur det egentligen låg till, men det vågade jag ju inte.

Så vaknade jag vid sju av sms från JD som skrev att intervjun var fin. Jag tänkte "jag svarar när jag har gått upp", men precis efter det skickade Kristian bild på tidningen. Då var jag ju tvungen att se what the fuss was all about, och vi kan väl säga som så att det kunde ha varit värre - men det kunde också ha varit bättre. Fotografen valde en bild där jag fixade håret och därför ser ut som en riktig poser.

Men så skrev Tekla på Facebook att hon tycker att "det är lite Annika Norlin över posen" och då kan man ju faktiskt inte klaga.

I vilket fall som helst. Här är intervjun. Läs om ni vill.



Jag är för övrigt så glad över att jag känner så många fina personer här. Speciellt fina killar. Jag var tvungen att umgås med så många störiga hockeykillar i Jofa-overaller när jag gick i skolan och nu känner jag bara att thank God för att jag (nästan) kan bestämma helt själv vilka jag vill träffa nu.

Så nu hänger jag bara med folk jag har anledning att umgås med. Som är snälla, som hjälper en med saker, som har ganska så jättemycket EQ och som aldrig sa hora.

Take that, Industriprogrammet.
/ Dravel /

Jag var bara borta länge

Jag har fixat den här veckan utan att bryta ihop. Jag har till och med hunnit skriva lite.

Här kan man läsa en intervju med Tomas Andersson Wij som jag gjorde i tisdags innan jag gick på hans releasefest. Han var en sådan raring så ni kan inte ana. Satt där i sin svarta tröja och glasögon och var bara... snäll. I love Tomas.

Sedan kan man läsa en krönika i DT som jag är så himla nöjd med. Den handlar om jämställdhet i kultursverige, typ. Läs den här.

Nu ska jag äta choklad och vara nöjd med att jag inte gråtit en enda gång den här veckan trots att jag varit så nervös och opepp på så mycket. Ibland överträffar man sig själv alltså. Och då måste man fira med godis.