/ Dravel /

So all the girls and boys, you have to raise your voice, it's time to make some noise

Pjuh, jag förtidsröstade i tisdags och en sten lyftes från mina axlar. Så himla skönt att kunna släppa den beslutsångest som hemsökt mig dagligen det senaste halvåret, nu finns ingen återvändo. Och tänk om man, när Fame Factory började, visste att det skulle komma en dag femton år senare när man kan rösta på Andres Esteche i kommunvalet! Så häftigt.
 
En sak jag däremot undrat sedan 2014:
 
Hur röstade deltagarna i Big Brother? Kan någon i deras närhet ha ombudsröstat åt dem? Men då behöver de ju bådas leg och det måste ju deltagaren ha haft med sig in i huset? Eller det kanske produktionen löste innan de gick in? För det känns inte som att förtidsröstningen kan ha hunnit öppna när programmet började sändas så de kan inte ha fixat det innan tävlingen började. Detta har jag på riktigt tänkt på i fyra år.
 
Får se till att bli kompis med Julia Krischel så hon kan hjälpa mig att reda ut detta.
/ Dravel /

And that's just how it is and how it's always been

2008.
Bloggkommentarer. Länkar i flera inlägg. Jerome har precis loggat in. MSN-konversationer i fyra timmar. Midsommarafton i Gropen – "HEEEJ!". En lånad Seinfeld-dvd (säsong 9). Äppeljuice på verandan. "Vad har du gjort idag?", "Nej, ingenting..." när svaret egentligen är "valt kläder, bytt kläder, tvättat, torkat och plattat håret och bytt kläder igen". Försök till pokerface med Sekten när vi tittar på OS-tennisen hos Amanda en sen natt och jag bara sms:ar. Första dagen på gymnasiet och ingen som helst plats i huvudet för information om  utbildning.
 
2009.
Hela studiebidraget på tågbiljetter Leksand-Söderhamn. Fler helger tillsammans, fler veckor av klädbyten och städa rummet och läsa Gunnar Ardelius för att det är för sorgligt att läsa sådana böcker när det är så långt mellan. Grillkväll med hans kollegor (är jag ihop med någon som har kollegor?) i deras nya hus (är jag ihop med någon som har kollegor som har hus?). Försenade tåg till SVT Debatt men till slut inne i studion med honom på raden bakom mig. Inflyttning i lägenheten på mammas och pappas gård och plötsligt ett outtalat samboskap. 
 
2010.
Promenad tillsammans hem från skolan nästan varje dag på vintern. Delicatobollar och spelkväll med mamma framför Postkodmiljonären på lördagarna och inte en enda tanke på att följa den outtalade regeln om att jag som sjuttonåring borde göra något mer spännande. Inhandling av en kickboard i Söderhamn för att det är för tråkigt att gå hela vägen för att möta upp honom på hans kontor. Beverly Hills-repriser på TV4 varje eftermiddag innan han kommer hem. Han bär mig på ryggen ut till lägenheten varje kväll efter Kungarna av Tylösand och Livräddarna på Bondi Beach inne i huset när den förkylning/influensa/lunginflammation som håller sig kvar i ett järngrepp under hela september gör att jag inte kan stå på benen. Övningskörning med mamma till pressingången Tegera Arena varje hockeykväll.
 
2011.
Vi betalar, handlar och lagar mat själva. Spaghetti och köttfärssås så ofta som möjligt. Jag flyttar till Stockholm men hockeysäsongen och därmed hans jobb fortsätter i Leksand. En ensam sommar och höst i en ensam lägenhet men hela tiden telefon och sms. Mellanlandning hemma i augusti och skjuts hem från nattredaktionen i Falun på nätterna i två veckor. Jag drar på Spice Girls i stereon på vägen dit och gör som Klaras mamma och tutar genom skogen för att eventuella älgar ska försvinna.

2012.
Vår och ihopflytt i en andrahandsetta i förorten. Aprileftermiddagar i Gamla stans seriebutiker när frilansjobbet har slutat, vi möts 14.30 vid American Apparel. Löpning runt Västerort varje kväll. Releasefest för Miss World, "alltså jag vill VERKLIGEN att du ska träffa honom". Första middagen med Sophia som har med sig en vattenmelon som gå-bort-present. Telefonförsäljarjobb 08-17 och farväl till frilanstiderna men varje kväll står en middag på bordet när jag kommer hem.
 
2013.
Jag rekryterar honom till eventpersonal-jobbet och helgerna tillbringas tillsammans på Bauhaus Bromma där vi spelar innebandy med barn i Kids corner. Han hittar ett recept på bröd och varje morgon får jag hembakad frukost. Femårsfirande med en jordglob som present. The Office på löpande band under sensommarkvällarna. En septembermorgon som inleds med ett dödsbesked men inget händer förrän två dagar senare när jag får ett breakdown på tunnelbanan i Åkeshov och jag ringer och han leder mig upp till lägenheten där vi sitter länge i soffan tills jag somnar.
 
 
2014.
Rekordvarm sommar till slut. Fredagspodden i huvudet och lurarna på balkongen innan vi slänger oss i vattnet på Maltesholmsbadet. Två veckor i Leksand med Vilda. Hyresvärden ringer för att hans andrahandstillåtelse från föreningen går ut och han kommer inte att flytta tillbaka och då återstår ju bara att sälja så vill vi köpa lägenheten? "Eh, vi ska prata ihop oss lite om det är okej?". Skål för att vi är godsägare då, vin och apelsin-Festis.
 
2015.
Trettioårsresa till Brighton. Vi möts upp vid bagagbandet på Heathrow och så följer tre dagar av second hand-ställen och inspektion av gamla skolor. Fyraårsfest för Birds på Melodybox i november och både han och Adam och Johan är där ("every man I love is in the same room!") och det finns inga andra män som jag är så bekväm med att bära täckbyxor på tunnelbanan med. Födelsedagsväckning med Countdown ur högtalarna och guldarmbandet som jag aldrig vill ta av mig. Vi börjar följa Big Brother tillsammans och av tittarengagemanget att döma verkar det vara ungefär vi och fyra andra i hela Sverige som gör det.
 
2016.
Båda har nya jobb i april, på olika platser men vi börjar samma dag. After works och events och bokfrukostar och nya människor. Beyoncé släpper Lemonade och jag frågar mig om jag är hybrisdrabbad och naiv som inte känner ett uns misstänksamhet när han är på after work med sina nya kollegor som alla är kvinnor utan bara känner "gud så skönt att han också slipper jobba med män". 80-90-tals-serie-kvällarna peakar, vi ser klart Rederiet på våren och bränner av både Svenska hjärtan och Tre kronor på hösten och för varje artikel jag skriver på kvällarna säger vi "amen du vet, gumman, kulorna rullar junte in av sig själva, va" på lika bred stockholmska som den omåttligt irriterande Reine Gustavsson.
 
2017.
Dubbla jobb hela den iskalla våren, anställning by day och företagande by night. Han blir sambandscentral för hela släkten den där fredagen i april då jag har ett möte på Klarabergsviadukten och hela staden förvandlas till inferno. En höst av högstadiearbetstider där han slutar jobba klockan 15 och jag 16 så vi ser Tre Kronor på eftermiddagarna tills det blir mörkt. En dag i oktober kommer jag hem och säger "Okej nu har jag bestämt mig, jag tror fan jag ska lägga ut mailet" och han svarar "ja, om du vill göra det så är det klart du ska göra det". Så jag gör det.
 
2018.
En vidrig vår. Något måste hända. 22 lägenhetsvisningar från mitten av april till första dagarna i maj och till slut ett efterlängtat mäklarsamtal som inleds med orden "jag har goda nyheter". Lägenhetsförsäljning, lägenhetsköp, flyttpackande och bok-deadline på två månader. Jag lämnar bokmanuset 22.30 och morgonen därpå går vi ut från den tomma lägenheten 06.15 för att åka till Gran Canaria. "I can't believe we made it"-nynnande i vattnet när vi till slut badar i Atlanten i juli. Förlovning i Arguíneguín och efterföljande "Resan som skulle handla om sand kom istället att handla om sten"-parafraser på Martin Schibbyes presskonferens. Inflyttning i en trea i den varmaste juli sedan mätningarna började. Och en kväll kommer ett sms från Lina och jag ska precis gå ut och säga det till honom när det slår mig att Oskarklingborn sitter där ute i VÅRT vardagsrum, i VÅR trea i Stockholm som VI köpte två månader innan VI förlovade oss – och fem enkla ord kommer upp i huvudet: Nu har jag fått allt.
 
Tio år idag. 
<3
/ Dravel /

Och så får vi ju frisk luft och en naturupplevelse och... en... UNDERBAR DAG!

I helgen var jag och familjen på Escape Room för att sedan gå vidare till femkamp på Gröna Lund. Det var en äkta Ett päron till farsa-känsla över hela dagen och därmed fantastiskt. 
 
Escape Room var jag naturligtvis värdelös på men det blev sekundärt eftersom man fick känna sig som någon i Pretty Little Liars (men också med vetskapen om att det skulle vara slut om en timme och inte pågå i resten av våra liv). Vi tog båten över till Gröna Lund och jag ställde mig vid Oskar och sa "det är JAG som är kapten på det här fartyget och passar det int så är det BARA att gå iland!" som Andrea Melin i Rederiet. Jag kände mig heltuff, som Ola Salo hade uttryckt det.
 
Så började femkampen och det var något av det roligaste på länge trots att jag inte direkt briljerade i någon av grenarna, och sedan middag i city innan vi åkte hem och somnade på ungefär tio minuter.
 
Det här var det bästa med dagen:
 
- Att familjen var samlad.
- Att alla hade roligt.
- Att på restaurangen där vi åt middag satt Nikolaj i Rederiet några bord bort.