/ Dravel /

Sara är galen och vill vara det

Men HALLÅ hur kan jag inte ha fattat att Sara Linderholm som jag sökt med ljus och lykta efter när hon var med i "Tusen gånger starkare" är Sarasongbird?!
 
Mitt höstlöfte 2016 var ju att lära mig fler youtubers och trots att jag vet allt som är värt att veta om Therese Lindgren och tror att jag är bästis med LakiDoris hade jag uppenbarligen inte en aning om att denna Sarasongbird är personen jag varje gång jag ser om "Tusen gånger starkare" (faktiskt ganska ofta) tänker "Varför fick hon ingen raketkarriär med den begåvningen?" om.
 
Jag är fan för gammal för den här branschen. Tur att jag ska hem till Johannes imorgon så han kan styra upp denna värld för mig.
/ Dravel /

The neighbours can't complain 'cause I've got my headphones on

Mars har alltid varit min värsta månad efter februari. Man tror att det ska bli vår men det händer aldrig, så fort man börjar ta fram Conversen (innan man fick hälsporre och endast kan gå i uggs) blir det en plusgrad och snö.
 
I år har mars varit skoningslös och ändå en av de senaste årens bästa mars-månader, för att jag börjat lyssna på ljudböcker. Jag vet att jag sagt det tidigare men jag fattar inte hur jag orkade för bara en månad sedan när jag bara proppade min hjärna full med podcasts som jag egentligen inte alls gillade och som jag hetslyssnade på med dubbel hastighet för att jag ville att de skulle ta slut men ändå inte kunde radera från telefonen för tänk om jag skulle missa något. Konstigt att jag var så trött så ofta.
 
Nu har jag harmoni i själen varje dag och min vidriga tunnelbanefärd blir plötsligt MYSIG när jag istället för Daisy Grace-och-Nutrilett-söndersponsrat chitchat låter Anna Winberg, Kajsa Ingemarsson och Martina Haag ta mig till jobbet. Mmm ljudböcker, mmm chicklit, mmm DRÅPLIGA scener ur BVC-besök, mmm kärleksfull irritation på män, mmm krönikeböcker I LOVE IT ALL.
/ Dravel /

Jag knuffas, tappar andan och regnet vräker ner

Huu, har ni lyssnat på P3 Dokumentär om Pearl Jam-spelningen på Roskilde?!
 
Det är en av de hemskaste P3 Dokumentärer jag någonsin hört, för det är den första där jag verkligen kan relatera. Obs obs obs jag har SÅKLART inte varit med om något lika traumatiskt som Pearl Jam-spelningen men jag har varit på så många festivaler och konserter där det blivit publikkaos att jag vet EXAKT hur det är när en av de intervjuade säger att han försökte armbåga sig ut och det inte gick och att han bara väntade på att det skulle komma en lugn låt för att det skulle ge honom en större chans att kanske lyckas lämna sin plats.
 
The Sounds på Peace & Love 2007 är min värsta publikhändelse genom tiderna. Jag och Maja skulle stå långt fram (detta var innan jag lärde mig att i mitten på vänsterkanten är de bästa platserna) och redan innan spelningen började var det så totalt turbulent och efter bara ett par låtar fick jag panik och försökte ta mig ut ur publikhavet vilket inte gick för det var så fullpackat men till slut kom jag därifrån helt skakig och köpte en Backyard Babies-mössa för att jag behövde tröstshoppa något (.........) och jag var så skärrad för under några ögonblick trodde jag verkligen inte att det skulle gå att ta sig ut ur folkmassan. 
 
Och jag lyssnade på P3 Dokumentär och kände bara att min upplevelse är så löjligt liten i sammanhanget, tänk att vara bland 40 000 människor (P&L på den här tiden var ju max 20 000 och på The Sounds spelning klockan 17 en torsdag var det högst 5000) och bara inte komma upp från marken. Man kan ju inte ens föreställa sig.

Det är en så extremt stark dokumentär och alla måste, och jag menar MÅSTE, lyssna. Här.