/ Dravel /

Jag ser ner på alla som ser ner på dig

I veckans DT skriver jag om Birro-fighten. Om det här med "kritik", om haters och om yttrandefrihet.

Om att jag inte tycker att argumentet "amen man måste ju ta kritiiiik" håller för att idiotförklara Marcus Birro. Det är ju inte kritik han får, det är ju bara pure sågningar av honom som person. För det JAG lackar på är inte de som skrev till honom att hans krönika var rasistisk och korkad. Det får man väl tycka, för det ÄR ju kritik.

Jag är arg på folk som mailar honom och ber honom brinna i helvetet, som skriver att han borde dö och så vidare i all evighet. Det är ju inte kritik, det är hat.
Och haters har jag väldigt mycket hets mot, as we all know, så det behöver vi inte gå närmare in på.

Men det jag VERKLIGEN inte klarar av är de som dömer ut Marcus som löjlig och töntig för att han blir ledsen av kommentarerna. Som skrattar åt honom för att han inte orkar med det och för att han slutar twittra, som garvar för att han berättar att han ska flytta till Italien (vilket han hade pratat om INNAN det här började), och som twittrar ironiska kommentarer om att Marcus har ett bekräftelsebehov - bara för att själva bli retweetade och känna sig roliga.

Jag är så trött på medie-hippman. Man SKA driva med Marcus Birro, man SKA tycka att han är töntig, man SKA förklara för alla som råkar knysta om att man blir ledsen över kommentarer att "är man OFFENTLIG PERSON så får man ta det".
Men jag vill inte det. Ryggdunkarklubbar tänker jag inte vara med i om man måste skratta åt folk man skulle gjort likadant som.

Här är i alla fall min krönika, som faktiskt handlar om det riktiga hatet och inte kritiken mot Marcus krönika. Missförstå inte, men läs den.
/ Dravel /

And I want you to know that I'm here for you

Gud vad den här bloggen blir lidande av andra saker. Jag har så mycket grejer att göra, och jag orkar typ bara facebooka och twittra. Det kräver inte lika mycket tankeverksamhet som att blogga och det går mycket fortare.

Men jag vet inte om alla ni är medvetna om min Twitter. När er Fridah-abstinens är som värst så kan ni helt enkelt följa med mig där istället för att sitta här och gnälla över att jag inte har bloggat.

Jag finns här.
/ Dravel /

Behöver ingen kristallkula för att kunna säga

Tro det eller ej, kompisar, men HÅKAN kommer till P&L!

Jag gissar på fyra plus och fem getingar, rubrikerna "MAGISKT, HÅKAN" och "KUNG HELLSTRÖM", en spelning mellan tolv och två på lördagen (eller fredagen beroende på vem som blir årets Jay-Z) på Utopia, femtontusen i publiken varav femtusen popflickor i lugg och vida kjolar och HÅKAN skrivet på armarna, femtusen hipsters med mustasch och vitt linne och Oskar Linnros-frilla och femtusen random besökare som bara vill se sista spelningen/nyktra till/hitta ett ragg/sjunga till Ramlar, freezing kallt i luften, tårar från Hurricane Gilbert efter ett tal om "SEDAN TJUGO ÅR TILLBAKA, DANIEL GILBEEEERT!", och tusen facebookstatusar om hur fantastiskt det var när solen gick upp under sista låten.

Ja, och en boring avslutning med Nu Kan Du Få Mig Så Lätt.

(Det här har jag i och för sig redan gått igenom en gång. Gud vad ni måste tro att jag hatar Håkan. I really don't, jag älskar honom högt, men jag hade hööööga förväntningar på dagens bandsläpp. Typ Lady Gaga och Rihanna.)