/ Dravel /

Jag fick tid över när du försvann

Jag är så jävla skillad.

Igår kväll började jag bäva för idag. Följande saker skulle göras idag:

- Göra samhällskunskapsfrågor
- Skriva två kolumner
- Läsa igenom filmkunskapsboken
- Maila eventkillen från igår och bestämma grejer
- Städa i badrummet eftersom ordningen fuckades upp när två necessärer följde med till Stockholm
- Få ordning på vilka kläder som ska tvättas och vilka som är rena men som hamnade i tvättkorgen eftersom jag inte orkade hänga in dem i garderoben
- Hitta ett ställe på någon hylla där mina LP-skivor kan stå
- Packa upp allt som legat i skolväskan sedan i fredags
- Baka chokladbollar

Jag slutade klockan fyra och måste vara klar till halv åtta. Jag var helt hundra på att det inte skulle funka. MEN.

Nu är klockan 18.31.
Alla samhällskunskapsfrågor är gjorda. Kolumnerna är skrivna. Filmkunskapsboken är genomläst. (Hatkärleken till mediatiden är stark idag.) Eventkillen är mailad. Badrummet är snyggt. De rena kläderna hänger i garderoben och de smutsiga är i tvättkorgen. LP-skivorna står ovanför sängen. Skolväskorna är tomma. Chokladbollarna står i kylen.

Detta, mina vänner, kallas S-J-Ä-L-V-D-I-S-C-I-P-L-I-N.

Snart får jag min belöning eftersom jag ska leka med min fina Jonnavän ikväll.
Det har jag inte gjort sedan i juli och det är faktiskt inte okej.

/ Dravel /

Allt har gått helt åt skogen med mina stora drömmar

"Jag gick i skolan varje dag, och jag minns att fröken alltid sa "om du inte gör exakt som jag sa hamnar du i en klass du inte vill vara"."

Du och jag, Christopher Sander.

Nu är jag Andra-Avenyn-Roxana-arg igen.
Den här utbildningen kommer döda mig, min självkänsla och mina journalistdrömmar.
Bara så ni vet.

/ Dravel /

Jag ska lyssna och förstå

Det här med att vara mäktig i mediesverige.

Folk verkar älska ungdomar som säger något annat än "men det finns ju inget att göra".

Nu har jag fått ett mail från en eventkille som "gärna ser att jag är med i deras arrangemangsgrupp". Och jag vill jag vill jag vill, men problemet är att jag bor i freakin' Leksand och går i freakin' skolan.

Så Birgitta, kan vi inte skita i medietiden på tisdagar och flytta fram svenskan en timme så jag hinner ta mig till Falun så jag är där 16.30 varje tisdag?
Please please please!

Mamma sa "Men ta inte på dig mer nu, du har ju två tidningar, en skola, en pojkvän, ett Friskis...".
Jag sa "Men Linda kan ju!".
Mamma replikerade med "Men du är ju SJUTTON ÅR! SNART!".
Jag: "Meh."

Det slutade med att jag frågade eventkillen om jag får vara med i den här gruppen på distans. Vi skulle kunna ha Skype-möten eller något, föreslog jag.
(Jag har inte skypeat sedan typ maj, och nu kom jag på att min skypeofon gick sönder i somras. En symbolik omöjlig att blunda för?)

Följande hoppas jag på:
Att han tänker "åh, vilken smart idé med Skype-samtal när man jobbar! Gud vilken kreativ tjej jag har bjudit in, henne ska vi lyssna på!".

Följande fasar jag för:
Att han tänker "men tror hon själv att det funkar att ha Skype-samtal på möten eller? Okej att jag säger mig jobba med ungdomar, men någonstans går ju ändå gränsen. Jag får inte berätta för någon att jag frågade henne om det här, då kommer jag få sparken som bjöd in en sådan här puckad brud".

Jag är väldigt väldigt rädd att det senare låter mest trovärdigt.