/ Dravel /

Svara mig, snälla, svara!

Idag var sweet sweet JD hemma hos mig och pratade och fikade och drack saft.
Det var fint. Jessica är nämligen väldigt fin.
Nu försöker jag gå från diskussioner om Nöje, haters och Linda Skugge till matte och uppsatser om Candide. Det är rätt sugigt, måste jag säga.

Jag har inte bloggat sedan i fredags, så nu måste jag fråga er tre grejer jag tänkt på sedan dess:

1. Det finns en regel i Mediehuset som säger att man inte räknar tecken om man jobbar på tidning. Eftersom jag vet att man faktiskt gör det så tänker jag trotsa den och fråga: Hur många tecken är Martina Haags kolumner i Bladet? Sjuhundratusen? Varför får hon en helsida om att hennes frisyr inte blir lika snygg som hon hoppas på, medan Ronnie bara får två och fem tecken om saker som faktiskt är värda att skriva om?

2. Var Vintergatan 5B tvunget att bli så high-tech att man inte längre känner igen det? Eller ja, det är ju inte ens Vintergatan 5B, men nästan. Det började igår (med massor av HippHipp!-människor!), och jag blev så besviken. Det var ju inte alls lika roligt som förut. Dessutom var det lååångt ifrån lika bra som Guds Tre Flickor.

3. Alltså, det här med Gina Tricot-Pernilles avhopp.
Det som är mest upprörande i det där är ju inte att hon hoppar av. Det är att de är så hemliga med anledningen. "Vårt avtal gick ut" my ass. Kan de inte bara erkänna att hon är för gammal för att modella? Gud, hon är trettiotvå år! Efter upprepad läsning av Bimbobakslaget har jag väldigt svårt att tro på att åldern inte har någon betydelse när de istället tar in en tjugoåring.
/ Dravel /

Varför får jag inte av mig mina blåjeans?

Saker man inte ska ha på sig när man SPRINGER hem från Birch Road för att man är så kissnödig att man typ sprängs:

- Jacka
- Halsduk
- Munkjacka
- Dubbelknäppt byxdress med dragkedja (och ja, det är jag på bilden)
- Skärp
- Strumpbyxor
- Trosor

Bara ett tips sådär.

/ Dravel /

Ingenting behöver vara svårt

Yey, Hästpojken kommer till P&L! Det var ju i och för sig ganska förutsägbart. Inte på ett dåligt sätt, det känns skönt att vara hundra på att man kommer få se dem. 

Det här får mig att tänka på jobbet till P&L:s årsbok som jag gjorde för några veckor sedan. Jag intervjuade en massa människor, och en av frågorna jag ställde var "vilka är dina fem drömband till festivalen?". Jag skulle ge mycket pengar för att själv få bli intervjuad - för då skulle jag ha svarat "Mando Diao, Sugarplum Fairy, Håkan Hellström, Miss Li och Thåström". 
(Och så skulle jag ha sagt att mitt drömtema är "fred".)

En annan grej som är skön att veta med Hästpojken-spelningen är att när jag ser dem i år så kommer jag inte stå och ta kort på publiken för att se vilka som är där.
Det känns väldigt bra.