/ Dravel /

Vem fan halkar?!

Rimligt att jag har halsont och FEBER under Pride-parad-dagen. Vem får feber i juli ENS? 
 
Detta är ju ett tecken på att jag gjorde rätt som till slut bestämde mig för att inte gå i paraden i år utan bara vara i publiken (jag har älskat att gå i tåget men då får man ju inte SE paraden!), men hur segt är det inte? Jag har inte haft feber på hundra år, och nu när jag ska stå och hurra vid Centralen hade det varit så fint om den trenden höll i sig, MEN NEJ. 
 
Jaja. Det blir bra ändå. Så länge sverigdemokrater och nazister och terrorister och allting håller sig borta så blir det ändå en superdag. Nu ska vi jubla så det hörs ända till Moskva.
 
 
Såhär såg jag och Sophia ut när vi gick i paraden 2014. Baddräkt, shorts, löparskor och vad som kändes som 35 grader i skuggan. Jag kan informera alla som ska gå i paraden sitt första år att det tar ganska lång tid att gå. Man blir ganska varm. Jag la mig ganska tidigt (cirka 21.30) när jag kom hem på kvällen. Men det är ganska värt det.
/ Dravel /

Sångerna jag hört och filmerna jag såg

Ni vet när man tänker på gamla låtar ofta och sedan gör slag i saken och lyssnar på dem för första gången på ungefär tio år och inser att de var SÅ UTOMJORDISKT BRA och hundra gånger bättre än man mindes?
Alltså inte låtar som man kommer ihåg som bra, utan som man minns som två plus men som när man i brist på annat lyssnar på och inser är fyra till fem plus?

Så har jag med dessa låtar. Den enda slutsats jag kan dra är att jag borde ha gett r'n'b en större chans när jag var tretton.

 
 
 
 
 
 
 
 
/ Dravel /

Music knockin' til the morning light

Jag vet inte ens var jag ska börja med Beyoncé-showen igår! Med den tjugo meter höga ljusboxen som visade så fina och läskiga och snygga och dramaturgiska filmklipp? Med "Countdown"? Med dansen i vattenpölarna under "Freedom"? Med den helt nya betydelsen av a capella under "Love on top", där jag verkligen insåg vilken STOR röst hon har som kan fylla ut Friends Arena utan något som helst instrument? Med "Yoncé" som jag aldrig hört (fattar inte hur jag undgått den) men som jag nu lyssnat på tio gånger idag? ("I sneezed on the beat and the beat got sicker"!)
 
Med "Partition" som jag alltid varit för pryd för att lyssna på men som jag idag inte kan motstå eftersom andra versens första rad, "Driver, roll up the partition fast, I swear over there I saw the cameras flash", är ett så SNYGGT rim? Med det fina i att hon pratade om krossade hjärtan och att ändå vara en survivor? Med det så extremt proffsiga sättet att väva in korta korta beats från tidigare singlar i låtarna (typ tio sekunder av "Independent women")? Med hennes genuint nöjda smile när hon i slutet vrålade "Peace! AND LOVE!!!" innan hon gick av scenen?  
 
Ja, jag vet inte jag. Allt jag kan säga är att kvällen var fem plus och allt därtill.