/ Dravel /

April is the cruellest month

Jag satt helt i godan ro och läste morgontidningarna (klockan 23), och så såg jag att en kille på ett företag där jag haft praktik har dött.

Det är så många i min bekantskapskrets som dör eller blir sjuka just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag blir så otroligt ledsen. Det är ju fathers and mothers of two och alla är typ fyrtio!

Just nu vet jag fem stycken som jag känner - more or less - som blivit allvarligt sjuka eller dött, och det har hänt alla inom två veckor. Jag vet fler som jag inte känner men som är friends of friends och sådant. Vad är det som händer egentligen?
/ Dravel /

I'm gonna pray all night just to see that you are right on your side

Ska ni ut och supa och somna i buskar och ha panik för att ringa era föräldrar ikväll, kompisar?

Ha det så kult med häxblandningen, får jag väl säga. Själv ska jag redigera min bok, övningsköra och se Beverly Hills.

Jag tänkte skriva att "jag längtar så fruktansvärt mycket tills jag blir typ tio år äldre och folk FATTAR att man inte behöver vara ute hela hela hela tiden och folk slutar vara stolta över hur mycket de dricker". Men så kollade jag Twitter och såg att folk där är lika hetsiga över alkohol som folk i min egen ålder. Medievärlden alltså, my God vilken ängslig bransch.

Men jag längtar på riktigt så jäkla mycket tills jag får egna barn (hopefully om högst ett år, om jag får bestämma). Tänk om typ femton år när min Siri/Lily/Lydia/Claudia/Nora/Ellinor är ute "på stan" med sina polare. Fy fan vad jag ska nattvandra! Jag ska vara en sådan där morsa som sitter på föräldramöten och "tycker att vi borde dra ihop något alla föräldrarna tillsammans". En sådan som hetsar alla att STÄLLA UPP FÖR VARANDRAS BARN och sådant. Alla kommer att hata mig, men kidsen kommer att älska mig när jag räddar tjejerna från nittonåriga killar som går Fordon och har snus under naglarna som vill hälla i trettonåriga brudar hembränt.

Jag kommer att bli en sådan där som STARTAR nattvandringen och typ går ut i tidningen och berättar att "VALBORG ÄR EN AV DE HELGER DÅ UNGDOMSFYLLERIET ÄR SOM VÄRST" som om det skulle vara någon nyhet. Och så kommer jag att ge folk kaffe, korv med bröd, halsdukar (jag har ju en miljard stycken själv) och chokladbollar hemma i min lägenhet innan vi går ut i samlad trupp.

Min dotter kommer förmodligen att rymma hemifrån när hon är sju.


Men på riktigt, ni som är föräldrar och läser den här bloggen: Nattvandra, för helvete. Och gör ni inte det så ha i alla fall mobilen på och RING era barn. Och drick för guds skull inte själva så ni inte kan hämta barnen.
Föräldrar som själva dricker när deras barn är ute på valborg eller midsommar är nog de största eggheads jag vet.




PS: Rubriken är från the soundtrack of my life 2008. ENJOY!

/ Dravel /

Och alla har kriser, korsar Avenyn på rullskridskor



Kolla! På en enslig vind i Landskrona hittade min mamma sina gamla rullskridskor från the 80's! Jag har ju tjatat om ett par sådana jättelänge, för jag vill känna mig som någon i Beverly Hills, så jag fick dem. Idag var jag ute och testade dem.




Och jag hade ju den PERFEKTA klädseln för att åka rullskridskor också. Eh.
Dagens dagens: Klänning - Lindex, strumpbyxor - Konsum, hjärt-ring - H&M. (Look - min HÄFTIG_TJEJ_92-min. Längd - ca 193). Hjälm- ingen, knäskydd - inga, armbågsskydd - inga, handledsskydd - inga. Inte okej.




Men jag körde ändå. In the words of Petter: Checka min stil!




Jag tror vi flyyyygeeer nu.



Här kände jag mig som Christopher Sander när han sjöng "men herregud, jag gör så gott jag kan!".



Alltså, jag vågar inte använda bromsen. Den sitter ju LÄNGST FRAM, jag kommer ju ramla och slå upp hela näsan om jag försöker bromsa. (Det är inte ens någon risk att jag behöver bromsa, jag åker i en meter i timmen.)




Pepp_flikka_92, that's me!



Sedan tyckte jag att Oskar kanske kunde sluta fota mig nonstop.



Efter ett tag var jag rätt slut och hade läppstift på tänderna, men var nöjd ändå.
Då gick vi in och såg Beverly Hills istället.


Sedan åkte jag till Oskars föräldrar - HELT SJÄLV! Det tog typ fem minuter och jag ramlade inte en enda gång!

Jag är så stolt. Nu vill jag bara ha en rosa skatehjälm och ett par knäskydd så ska jag äga Goesisland Street.