/ Dravel /

Ooooh, vilket party!

OKEJ. Egentligen har jag som regel att inte skriva om så många Birds-artister i mina blogginlägg/krönikor eftersom det har känts
1) köpt
2) orättvist mot alla artister som inte är just den jag lyfter upp.
 
MEN. Så sa Petter en morgon i höstas att "du, Carl Carlsson vill att du ska premiärspela hans singel på din blogg", och jag trodde att han drev med mig. Men Carl var hundra procent seriös, och efter att jag sagt att "alltså jag har typ tre läsare så du får inte förvänta dig något" var han fortfarande peppad, och egot här kände mig så bekräftad och sedd att jag inte såg någon anledning att backa.
 
I alla fall. Carl är en av de roligaste artister vi jobbar med. När jag träffar honom tenderar vi att antingen prata om Beverly Hills, Skilda världar, Sunes jul eller andra 90-talsreferenser, och som om inte det vore nog har jag ett extra gott öga till honom efter en sommarfest på kontoret då jag, när den höll på att ta slut, gick och städade undan tomma ölburkar och Carl var den enda som frågade om jag behövde hjälp (<3).

Jaja, NOG OM MIG. Carl har tidigare släppt albumet "Ärla Eurasien" plus ett gäng fina singlar (som man kan lyssna på här), och nu är han tillbaka med en ny peppig singel vid namn "Juniregnet"! Alla som läser denna blogg vet att jag är väldigt dålig på att beskriva sound och sådant med musikaliska termer, det enda jag kan formulera är att "Juniregnet" har en mycket mysig "Havet är djupt"-vibb, så Carl själv får berätta om denna fina singel:
 
"Det är svårt att skriva något om en låt utan att på något sätt avromatisera den. Juniregnet har blivit till bit för bit under de senaste tre åren. Grunden, det vill säga gitarr-rytmen och flöjtslingan kom först. Det var på den tiden jag fortfarande jobbade i butik och hade en kund som var och kollade på en bombarjacka i blå mocka. Hon spred en sån energi att jag kom i skaparhumör i flera dagar. Jag hade just köpt en tin whistle och satt i min lägenhet och provspelade den. Melodin i Juniregnet var det första jag lärde mig spela och så hade flöjten uppfyllt sitt syfte och jag har knappt spelat på den sen dess. Sen försökte jag pynta ihop någon text om den här blå mockajackan men det blev inget bra och låten blev liggandes ett tag. Juniregnet är en Township Jive, en genre som växte fram i Sydafrikas kåkstäder under apartheid.
 
Allt ordnar sig är ännu äldre. Den blev nog till i början 2010. Jag var arbetslös och bodde hos mina föräldrar och hade sökt ett jobb jag verkligen ville ha, så texten handlar väldigt abstrakt om väntan på svar från en arbetsgivare. Men jag översatte det till situationer där man till slut tagit modet till sig och skickat ett sms eller något till en person och förklarat vad man egentligen känner för den. Innan man får svar på ett sånt meddelande kan man ju så gott som förlora vettet. 
 
Tanken med SS16 är att släppa tre singlar under våren, var och en med A- och B-sida. Det mesta är låtar som legat ett tag med en känsla av ”inte-riktigt-klart-än”. Jag bestämde mig för att det nog aldrig blir helt klart, och på min hårddisk gör låtarna ingen nytta längre. Jag vet inte, kanske är jag så rädd att misslyckas att jag inte gör någonting alls istället. Vilket i sig är ett klassiskt misslyckande. När jag insåg det bestämde jag mig för att rensa garderoben så jag kan gå ut och shoppa livet ur mig igen."
 
SÅÅ mina damer och herrar och allt däremellan, för första gången någonsin i världshistorien eftersom den släpps på alla digitala plattformar imorgon den 1 mars, jag ger er: CARL CARLSSONS NYA SINGEL "JUNIREGNET"! Lyssna och förälska er!
 
 
 
Detta inlägg är alltså ett - mycket osponsrat - samarbete med Birds Will Sing For You.
/ Dravel /

Jag röstar inte längre i valet, jag är Melodifestivalen

Det är fan dödens grupp i Mellon ikväll alltså! Molly Sandén, Panetoz och Dolly Style (jag vet inte vem jag hejar mest på), och så rävarna Linda Bengtzing och Martin Stenmarck!
 
Jag håller på att gå in i en Molly Sandén-period, jag vill lyssna på "Freak" hela tiden (fast det skyller jag på Core-instruktören som spelade den hela tiden) och jag tittar om på "Like No One's Watching"-klippet från Sommarkrysset flera gånger. 
 
Panetoz vet ni ju att jag förespråkat sedan "World Clap", men ännu mer efter att jag för någon månad sedan såg "Doreen kommer hem" med Pa Modou. Jag älskar att de engagerar sig så mycket och vill Skapa En Bättre Värld, och när de gör det PLUS gör låtar som "World Clap" kan jag inte annat än avguda dem.
 
Svåravgjort är det i alla fall ikväll. Så länge Martin Stenmarck gör en bättre låt än "Las Vegas" kan typ alla få vinna.
/ Dravel /

Done with the bookcase!

Åh, vad jag först blev besviken på bokrean på Akademibokhandeln på Hötorget igår! Jag hittade inte den enda bok jag verkligen var ute efter ("Den stora bankhärvan" av Carolina Neurath, jag är helt fast i henne och den storyn efter att jag läste "Fartblinda", jag har lyssnat på hennes sommarprat och hennes Morgonpasset-gästande och allting, men nu när jag skulle länka till boken såg jag att den är slut på förlaget så det kanske inte var Akademibokhandelns fel att den inte fanns igår) och jag tyckte inte att det fanns så mycket överhuvudtaget som inte var typ kokböcker.
 
MEN. Ett stort glittrigt plus ska Akademibokhandeln få, för direkt vid rulltrapporna, alltså det första som syntes när man kom in, hade de placerat ungdomsböckerna! Både svenska och engelska och Lisa Bjärbo och John Green och Rainbow Rowell och hela gänget! Det är så bra att ungdomsböckerna någon gång får stå längst fram istället för att vara förpassade till ett litet hörn längst in i butiken eller på BAKSIDAN av ett hörn längst in i butiken (ja, Pocket Shop T-Centralen, jag pratar med er). Så löjligt enkelt är det att göra mig glad.
 
Jag köpte i alla fall "Gudarna" av Elin Cullhed (jävlar vilket språk, jag blir helt skakig) och så gjorde jag det: Jag köpte "Royal wedding", den nyutkomna delen i "En prinsessas dagbok"-serien. Egentligen vågar jag inte läsa den för då har jag verkligen ingenting kvar av Prinsessan Mia, men det finns ju, som bekant, plåster som man måste riva av. 
 
Så i helgen är det jag och Meg Cabot som gäller. Inte helt fel.
 
(För övrigt hände det en så fin sak igår: Jag satt som vanligt och läste på tunnelbanan på väg till jobbet, och så klev en dam in och satte sig snett mitt emot mig, och vi läste samma bok! Hon hade också "Liv till varje pris" uppslagen, fast hon hade kommit längre än jag, och jag ville släppa allt jag hade för händerna och fråga vad hon tror att Majs blödningar EGENTLIGEN beror på och hur hon tror att relationen till Gurli kommer att utvecklas och om hon också har teorin att Tomas kommer att dö inom ett år. Detta gjorde jag tyvärr inte, men det var högst mysigt att vi satt och var inne i samma historia utan att ens prata om den. En mycket fin start på en torsdagsmorgon.)