Fridah Jönsson

Näe, hörni. Nu tycker jag, baserat på vad jag ser både ute på mina promenader och i social media, att det verkar som att folk börjar... sluta hålla ordning. Det brunchas och samlas och festas och träffas folk och shoppas igen, nästan som om allt var under kontroll.

 

MEN DET ÄR JU INTE DET?!

 

Samhällsfaran i detta får Tegnell och gänget förklara än en gång för alla som fortfarande inte hajat varför Sverige står still, så jag kommer härmed endast att berätta några anledningar till att jag ur ett  10000000% egoistiskt perspektiv blir så provocerad av att människor börjar leva som vanligt medan smittspridningen fortfarande är i full blom:

 

Han är i riskgrupp och min syster stannade hemma hos honom när min mamma åkte hit två nätter i januari. Sedan skulle vi åka till Leksand allihop när koliken blivit bättre. Precis när vi började tänka att det bara var några veckor kvar så sa det BAM och så stängdes hela världen ner. Nu är vårt barn snart ett halvår och har inte sett sin morfar eller moster förutom på Facetime.

 

De vill spela bingo, åka till biblioteket och TRÄFFA FOLK! Inte sitta och uggla inomhus bara för att de hade oturen att födas på 40-talet.

 

Den enda aktiviteten jag verkligen inte kan göra med henne är babysim eftersom jag själv är rädd för att få vatten över huvudet (bokstavligen OCH bildligt) vilket hon skulle märka av, så den enkla lösningen vore att hon gick med sin pappa. MEN ACK.

 

Om vi hade haft en bil hade detta varit noll problem, men nu måste vi åka tunnelbana till alla vi vill träffa som inte bor här – och det gör tyvärr ingen. Jag har bara åkt kollektivt kanske fem gånger sedan i mars, och endast till läkargrejer, och varje gång känns det lika delar olagligt som oansvarigt. När till och med SL, svenska mästare i biljettprishöjningar och extraintäkter, går ut och säger orden "Åk helst inte med oss", så är det liksom inte läge att trotsa.

 

I söndags var det tidig kväll och sol och typ 18 grader och prick sådär underbart som slutet av maj är, och så kom jag in med vagnen på innergården när grannarna hade en megafamilj över och de stod vid föreningens grill – och tårarna kom. Allt, märk väl ALLT, jag vill göra i sommar är att få åka till Leksand, ha picknick på midsommar, äta Johans grillade kycklingfiléer på altanen och låta vårt barn leka med sin släkt på gräsmattan. Och nu kanske jag inte får det.

 

Snälla snälla snälla medmänniskor som inte fattar vad ordern "stanna hemma och minska era resor" innebär: Sjukvårdens situation och den plötsliga arbetslösheten är ju uppenbarligen inte tillräckligt viktig för att ni ska ändra er livsstil, så eftersom era prioriteringar redan är åt helvete kan ni väl ta en sekund och tänka på hur synd det är om MIG i corona-tider?

 

Och när ni har gjort det kan ni väl skjuta upp era resor och restaurangbesök och spabehandlingar och grejer så att vi andra, som faktiskt lyder order, också kan gå på våra?