Fridah Jönsson

Några saker jag saknar att göra i vardagen:

 

Sedan vi sålde McKay förra hösten har jag kört så lite när jag väl varit hemma, och de få gångerna jag har gjort det är det ju tyvärr inte samma sak. Den enda bil jag kunnat hantera, som hade en fullständigt perfekt koppling, som hade armstöd på förarsätet och som startade på första försöket i tjugo minus. Jag är aldrig så mycket Gustav Svensson som när det gäller McKay. Rest in peace my true love.

 

Oftare och oftare slås jag av insikten "gud, jag skulle vilja spela in podd igen!". Någon gång, i någon form, ska Minnet Fullt återuppstå. Tiden ska bara bli rätt.

 

Jag saknar inte delen av att komma hem sjukt sent och vara vrålhungrig, men det var en så fantastisk känsla av att just ha orkat en lång kväll med överförfriskat sällskap och dessutom fyrtio minuters drunk train hem och äntligen få äta något (hur klarar sig alla som går direkt från kontoret till sina releaser som aldrig tar slut och man måste vara kvar till sist, man svälter ju IHJÄL?).

 

Det finns inget sammanhang där jag känt mig mer hemma som på deras zumbapass, eller det var inte ens pass, det var party varje tisdag torsdag lördag. Lamporna släckta och strålkastare på scenen och "WOOOOOOOOH!"-vrål och peppigt prat mellan varje låt. Det är ju kul härute också men det kommer aldrig att bli samma känsla som när Cristina och Sofia gjorde Jai Ho tillsammans eller Frida drog igång Countdown.

 

Denna punkt är mycket enkel att åtgärda, men jag kommer på zero mönster! Jag satte mig tillrätta med mina pärlburkar för ett par veckor sedan men jag satt bara och stirrade framför mig för jag har ingen aning om vad jag ska lägga för något?

- Prata med människor på kontor.

Vissa dagar kan jag verkligen sakna att ha kollegor. Jag tänker tillbaka på hur jag kunde både gnälla och skratta med Madde, hur jag aldrig fått så många utbrott på och samtidigt tyckt så mycket om en kollega som Adam (mogna exempel: En morgon pratade vi i textrader från "Jag går och fiskar" och ingen fattade att vi bara sa  en massa citat, en annan dag låg jag över bordet och bölade "AMEN VARFÖR, JAG UNDRAR VARFÖR, SÄGER DU DET HÄR NÄR DU VET ATT JAG HAR VÄRSTA PMS:EN?!?", en tredje dag fastnade vi i jag-vågar-inte-säga-hur-lång-tid på en sajt som gjorde anagram och vi skrev in samtliga namn som dök upp i facebookfeeden och började därefter kalla folk för saker som "Embryot mojnar", och en fjärde dag – som tyvärr finns på film – skrämde Adam mig så illa att jag bara vrålade "men vad HAR DU FÖR problem?!") och hur Sigrid berättade saker som hennes barn sa och som fortfarande, två år senare, är saker jag fortfarande skrattar åt när jag tänker på. Det är ju en lyx att få sitta helt själv framför sin elementkamin varje dag för kollegor kan ju också vara minst sagt intensiva, men när det är bra är det ju också så otroligt bra.

 

Jag har inte accepterat att de la ner sin podd. Den var perfekt, helt vanliga jordnära tjejer som man under fem år fick följa och se hur de började ändra både tankesätt och värderingar och relationer till varandra och alla i sin närhet. Detta var min bästa duschpodd, jag lyssnade bara på den här för att få en morot att överhuvudtaget gå in i duschen (det FINNS ju inget tråkigare). Nu försöker jag med Skäringer & Mannheimer men det funkar inte riktigt. Jag vill bara ha en podd med två VANLIGA kvinnor, gärna i min ålder, som inte flänger jorden runt och spelar in halva säsongerna på Skype från Dubai och som inte är, eller är på väg att bli, föräldrar (jag har så många som pratar om sådant så nu vill jag lyssna på något annat). Vanliga liv ur vanliga perspektiv, det är allt jag söker.

 

Min största vardagsgrej att spara in på såhär i bröllops-och-lägenhetsköpstider blev magasin, för min konsumtion av det var inte rimlig. Men SHIT vad tråkigt mitt liv är utan papperstidningar! "Men du kan ju läsa på datorn", jag vet jag vet men det är ju inte alls mysigt! Jag sitter ju vid datorn hela dagarna, papperstidningen är den största lyx jag vet. Så fort jag blir miljonär ska jag ha både Dagens Industri, SvD och DN varje dag. Det är min bild av framgång.