Fridah Jönsson

 

Igår gick jag och Oskar på bio och såg Unga Astrid. Den var verkligen något att skriva hem om. Vi skulle äta någonstans efter filmen och vi valde en restaurang som har såå god pizza.

 

Jag såg i menyn att det fanns en pizza med creme freiche, men den hade också tusen grejer som jag inte gillar, så jag tänkte att jag bara kunde beställa en margherita med creme freiche istället. Så det lät såhär:

Jag: - Hej, en margherita, kan man få den med creme freiche?
Servitör: - Nej.

Jag (förvånad): - Inte?

Servitör: - Nej.

 

Jag väntade i en sekund på en förklaring som inte kom och sa sedan "eh... okej... ja nämen då... eh, då tar jag väl en vanlig margherita?" och satt resten av middagen och väste "VET DU VAD SOM HADE SMAKAT ÄNNU BÄTTRE? CREME FREICHE!" när servitören gick iväg efter att ha frågat om allt smakade bra. Det är ju verkligen inte eftersträvansvärt att vara en person som klagar på servicepersonals brist på trevlighet och jag brukar sällan bry mig så mycket om servitörers attityd, men 1) jag var hungrig 2) creme freiche är ju något av det bästa som finns.

 

Jag känner ofta att jag krånglar till beställningar, för såhär låter jag: "En naturell hamburgare men med ost och tomat så nej inget annat eller jo ketchup men det tar man kanske själv?" eller "hejhej, en vesuvio men kan man få den med tacosås på, och gärna cocktailtomater, alltså hela, men ändå med tomatsås?" eller "jo en fråga om den här pomodoron, kan man få den utan basilika men med extra mozzarella i liksom fast form, alltså inte smält?" eller "hej, en våffla med jordgubb och vanilj, går det att få jordgubben längst ner?".

 

MEN: Varje gång säger personalen bara "javisst inga problem" och så får jag det jag frågat om. Det ÄR ju sällan några svåra saker, det bara känns drygt när jag beställer. På Bokmässan 2016 när jag, Madde, Helena och Marcus åt middag beställde alla helt vanliga saker medan jag höll på att ändra och fixa och har ni något utan kolsyra och så vidare, och Marcus hävdade då att det är "lite coolt" att fråga om att få extra eller inget av något, och sedan dess försöker jag intala mig att det ju faktiskt funkade för Meg Ryan.

 

Den tanken har hjälpt mig att inte känna mig så jobbig – tills igår! Faktumet att den här personalen igår inte ens bemödade sig med att förklara VARFÖR jag inte kunde få creme freiche, som man kunde få på de andra pizzorna, gjorde mig helt ställd – och det i sig gav mig även en glasklar insikt:

Jag är inte längre Meg Ryan som har en lite rolig egenskap i att beställa saker på det sätt hon vill ha dem. Jag kräver att saker ska göras om för att passa exakt mig och blir förvånad när jag inte får det – jag är med andra ord Regina George.