/
Dravel /
Aveni, avidi, Avicii
"Avicii är död!" ropade mamma in från balkongen när jag och pappa satt och pratade lägenhetsköp och jag sa "va, SKÄMTAR DU?" och kastade mig in på Aftonbladet och plötsligt kom alla minnen upp och jag fick sådana skuldkänslor.
Alla gånger jag skrattade åt Avicii. Studentvåren när alla som gick Ekonomi skulle till Ayia fucking Napa och peppade med Avicii och jag satt i Mediehuset och positionerade mig genom att fnysa åt allt som ens liknade EDM-musik och sa att inga jävla Summerburst-låtar skulle komma in på vårt flak.
Alla gånger jag skrattade åt Avicii. Studentvåren när alla som gick Ekonomi skulle till Ayia fucking Napa och peppade med Avicii och jag satt i Mediehuset och positionerade mig genom att fnysa åt allt som ens liknade EDM-musik och sa att inga jävla Summerburst-låtar skulle komma in på vårt flak.
Alla tidiga morgnar på Clas Ohlson i Solna Centrum när jag jobbade plock-passet och suckade högt över att behöva börja varje dag med "Fade into darkness" på butikens radio. Alla spellistor på Tunigo där jag tyckte att det var så tråkigt att behöva ha med "Levels" eftersom det var den enda låt folk ville ha, så jag kompromissade med "Save the world" med Swedish House Mafia som jag tyckte hade bättre text, eller i alla fall hade en text.
Och Pride-paraden 2014 där jag irriterade mig på att DJ:n spelade "Wake me up" istället för någon Whitney Houston-dänga, eller åtminstone "Hey Brother" som i alla fall hade den snygga raden "Hey sister, I know that water's sweet but blood is thicker".
Alla gånger jag hånade Avicii utan att förstå. Och framförallt: Alla gånger jag de senaste åren började ändra uppfattning. Jag hörde om och imponerades av hans beslut att bli nykterist, jag blev fascinerad av hans beslut att lägga ner turnerandet, jag intresserades av trailern för dokumentären om honom – men jag hann aldrig förstå.
Jag hann aldrig förstå storheten. Hann aldrig förstå låtarna. Hann aldrig förstå Tim Bergling.
Det är så lätt att vara efterklok. Man har hört alla råd hela livet men man förstår dem inte förrän det är för sent: Stäng inga dörrar till människor innan du är säker på varför. Var rädda om alla som finns omkring dig. Låt människor andas och vara små. Ge inte efter för reflexen att direkt svara "jodå, klart du gör!" när någon säger "jag klarar inte det här".
Avicii sa ju det själv rakt ut redan 2013: "I tried to carry the weight of the world, but I only had two hands."
Avicii sa ju det själv rakt ut redan 2013: "I tried to carry the weight of the world, but I only had two hands."
Hela världen hörde, men ingen såg.