/ Dravel /

Jag såg en bild från mitt nittiotal

Igår kom jag på hur jag ska hantera perioder (läs: Kvällar efter 22.00) när jag får jobbiga tankar och fastnar i soffan stirrandes framför mig totalt oförmögen att göra något annat än att just stirra ut i tomma intet och fundera på hur mycket grejer jag borde få gjorda men inte fixa att resa mig upp och göra dem:
 
Jag ska tänka att jag är nio år.
 
Nu har jag som bekant i flera år tänkt "guldspurt" i sådana här situationer. Jag ser Charlotte Kalla framför mig, hur hon tar de absolut sista krafterna och maxar förbi både finskan och tyskan, men det funkar inte alltid längre. Ibland har jag helt enkelt inga sista krafter och då blir DET jobbigt och jag tänker att jag är sämst som inte klarar någonting.
 
Men så kom jag på det igår: När vi skulle lägga oss och den här smygande känslan av allt jag borde göra och bli bättre på kom krypandes sa jag till Oskar att jag inte ville ha på någon film utan att allt jag ville göra var att ta på mig min pyjamas och läsa Harry Potter - och där hade jag det.
 
Från och med nu när jag går och tänker på jobbiga grejer ska jag tänka att jag är nio år. Vad gjorde jag då när saker var jobbiga? Jo, antingen (oftast) grät jag eller så slog jag bort tankarna och gick vidare i livet - genom att spela gameboy ELLER läsa just Harry Potter.
 
Nioåriga Frida (H:et kom inte förrän jag var elva) hade fullt upp med Super Mario Advance, Harry Potter och hemligheternas kammare, Need To Know med Excellence, Backpacker Junior och Okej-affischer på Britney Spears. Hon kunde aldrig fundera på avtal som måste skickas, fakturor som måste skrivas, kunder som måste dras in eller säljmail som måste mailas. Om något blev jobbigt för nioåriga Frida kunde hon inte göra så mycket annat än att gråta ett tag och sedan gå in på sitt rum och ta upp en bok, dra på NRJ eller "I can buy you"-singeln på högsta volym och sedan glömma bort det hela.
 
Det måste vara det bästa. Inte ta upp telefonen för att distrahera sig, inte bryta ihop totalt över små grejer och heller inte dra igång ett fixande av dessa grejer klockan 22.45 en tisdagskväll. Bara acceptera läget, läsa Harry Potter och låta det gå över.
 
2001-metoden, here I come. 
 

(För hur skulle man kunna motstå en metod som funkade när man såg ut såhär? Rosa tröja med just Harry Potter-tryck, rosa byxor, röd-rosa slingor i håret och Arnebollar eftersom Lisa hade kalas  - förlåt TJEJMIDDAG - och jag och Elin blev förpassade till vardagsrummet där vi såg Fear Factor och åt godis. Det är inte mycket som skiljer sig från nu.)