Fridah Jönsson

Idag gick jag, moster och Kate vandringen "FOLKTRO OCH VÄSEN" på Skansen. Alltså, har ni ens sett Skansen i vinterskrud ELLER?! Det var sannerligen något utöver det vanliga. ("Det vanliga" betyder 18 grader och mulet på sommaren 2012 när jag och Sophia bevakade allsången, och det var ju - för att tala Grotesco-svenska - den bästa sommaren i hela mitt liv, men utsikten här slår de gråa himlarna med hästlängder.)

 

Dagen innehöll hela utflyktskittet: Korvgrillning, varm choklad i termos och vantar som luddade av sig när man försökte äta och när jag kom hem prick 16.30 efter att ha vistats ute sedan 09.50 insåg jag hur mycket jag totalt älskar den mycket specifika känslan av att komma in efter en heldag ute. Det är obehagligt på så många sätt, det sticks överallt i kroppen och alla muskler i kroppen är helt slut och man känner inte förrän man kommer in hur mycket man faktiskt fryser, men man känner att man har GJORT något och det är så LJUVLIGT.

 

De senaste helgerna jag har skrivit varje dag och känt mig så duktig, men jag måste säga att det var tusen gånger bättre för min själ att landa i soffan efter att ha lyssnat på fornnordisk historia på Skansen i sex timmar än det brukar vara efter att ha suttit vid skrivbordet och fått ihop fyra sidor på min roman. 

 

Jag måste bli bättre på utomhusaktiviteter. Ska därför ägna vintern åt att

 

1) inhandla ett tefat

2) hitta ett ställe i Hässelby där man kan åka tefat

3) hitta en person i Hässelby som vill åka tefat med 23-årigt sällskap

 

Vi får se hur detta går.