Fridah Jönsson

Jag hade en sådan horribel söndag igår. Allt var SÄMST och jag varken ville eller orkade göra någonting. Grät i en timme, lugnade ner mig, grät igen och så höll det på tills jag somnade helt exhausted 22.30, vilket i och för sig var skönt eftersom jag de senaste söndagarna har somnat någon gång runt ett-tiden.

 

I alla fall. Igår skulle jag egentligen skriva sju sidor på min roman, men när jag både handlat mat och kämpat mig i mål med tre andra grejer som hade deadline som andra personer satt upp, kände jag mig som en drottning som orkat ta mig igenom alla dessa oöverkomliga uppgifter. Så jag bestämde mig för att cut myself some slack och låta romanen vila och bara göra saker jag tyckte om. Detta gjorde jag därför igår:

 

- Läste den jättetjocka Harry Potter-bilagan som följde med Aftonbladet som tagit mig hela helgen att läsa för den har varit så lång (fantastiskt att sådana bilagor fortfarande görs).

- Läste "Harry Potter och det fördömda barnet".

- Läste Therése Lindgrens "Ibland mår jag inte så bra" (ju mer jag ser/läser/hör av Therése Lindgren desto mer tycker jag om henne, jag vill henne så väl i allt hon gör).
- Sov en halvtimme.

- Såg två avsnitt av "Hotell Gyllene Knorren".

- Såg ett avsnitt av "Tre Kronor".

- Såg ett avsnitt av "Kalla fötter".

- Åt äpple fast jag får IBS-värk av det.

 

Att vara snäll mot sig själv är det bästa någonsin. Oftast löser jag sådana här situationer genom att bli Charlotte Kalla och samla ihop de sista krafterna, tänka "robot" och gå upp och göra mina åtaganden trots att jag är ledsen/opepp/seg, för om jag ställer in och bara lägger mig i soffan mår jag ännu sämre över att jag inte gör något, men nu var precis det det absolut bästa jag kunde göra.

Bara lämna det jobbiga, inse att romanen blir skriven i tid ändå och blir den inte det så är det ingen jord som går under för det är bara jag själv som räknar med att den ska bli färdig, och sedan omfamna ledsenheten och bota den genom att titta på bomulls-julkalender från 2010.

Så bra.