Fridah Jönsson

My dear Caro verkar kanske sluta blogga nu. Så himla kasst att hon ska skriva sin sista spalt för VR. Hon passar ju magnifikt där, hon är typ gjord för den platsen.

 

Alla slutar blogga nu och det är så synd. Det är så sjukt tråkigt att alla går över till Facebook och Twitter och Instagram, allt är så hetsigt och snabbt och kort och man får inte UTVECKLA saker. Man hinner inte tänka eller reflektera för man bara skriver publicerar kommenterar likear retweetar och ingenstans kan man förklara eller utveckla sina resonemang.

 

Alla potentiella reflektioner slutar med ett "intressant av X om Y http://....." och "RT @XXX Läs vad Z skriver om W nu!".

 

Kommer ni ihåg the good old bloggdays? När man fick kommentarer som var genomtänkta, reflekterande och långa som uppsatser? Innan bekräftelsen blev en like-knapp? När man fick kämpa lite, eller i alla fall sätta sig ner och skriva ett MAIL till någon man tyckte gjort något bra, istället för att retweeta hens tweets och skriva "+1" innan.

 

Och ja, jag är ju en bakåtsträvande tant, det är ju inget nytt, men det är så himla himla tråkigt att det känns som att hela BLOGGOSFÄREN snart är död. Antalet kommentarer sänks och antalet bilder minskas (med en länk till "alla bilder finns här" så är det någon Instagram-sida) och antalet inlägg reduceras sjukt mycket.

 

Det kan säkert vara så att jag själv är arg för att jag lät Twitter ta över så mycket när jag precis börjat med det. Typ våren 2011, jag skulle gå i skolan och ta körkort och göra matte och skaffa bostad i Stockholm och fixa ett jobb och skriva i två tidningar och twittra och facebooka och blogga så något fick prioriteras och då blev det det som gick snabbast.

 

Och det fick ju konsekvenser, bloggkommentarerna blev färre och länkarna inte så många längre. (Trots det är det väldigt fint, för det är fortfarande ett helt gäng läsare varje dag och de som väl kommenterar är trogna läsare som varit med typ sedan starten och det är något mycket vackert i det.) 

 

Men det är ju inte bara för mig som det är så. Jag ser så många andra bra och intressanta bloggare där just kommentarerna och besöksstatistiken verkar sjunka och så slutar de blogga och ba "följ mig på Twitter istället". Det är så himla synd. Jag vill följa folk på mer än 140 tecken! 

Om det kalla och hetsiga klimatet på Twitter tar över så sitter vi snart där och låter såhär:

Blablabla har ni tänkt på de här liberalerna hahaha blablabla riktigt bra skrivet av X idag blablabla hörrni läs Y om Z blablabla socialamedierexperter blablabla det är gott med frukt blablabla folk som säger att det är gott med frukt alltså blablabla ni som skrattar åt folk som gillar frukt vad är det för fel på er blablabla orkar inte alla tweets om frukt blablabla hallå kan vi prata om frukt blablabla har bloggat om när folk plötsligt säger sig gilla frukt blablabla läs NN om fruktdebatten blablabla idag pratar jag i Nymo hur blev fruktdebatten en debatt blablabla privatiseringar blablabla Marcus Birro blablabla just posted a photo blablabla.

 

Och det är väl egentligen inget fel i det men man KOMMER ju ingenstans, det slutar bara med att ingen får utveckla sina tankar och så blir det bara ryggdunk och så skriver folk krönikor om det som diskuteras i själva journalistkretsarna och långsamt långsamt så krymper världen.

 

Och då var det faktiskt roligare med bloggarna.

 

Glad söndag önskar optimistisk_tant_92.