/
Dravel /
De hade stängt insläppet, knäppte mina fingrar, in rulla hela min click
Jag är typ rädd för mig själv! Jag är så himla hetsig för tillfället, jag skickar hundra sms om samma sak och ringer dessutom upp direkt och ba "HALLÅ JAG HAR INTE FÅTT SVAR KUNDE VI SES ELLÖÖÖR?" så folk blir helt stressade och svarar direkt, bara för att bli av med mig! Jag som är världens största mes känner mig extremt skräckinjagande just nu.
Anledningen till detta är att jag är *decemberstressad*. Jag har hundra grejer att fixa klart innan jag drar till Dalarna och jag blir därför oerhört nervös över allt, märk väl ALLT, som kan försena saker eller ändra planeringen.
(Såhär är jag ju egentligen alltid, men nu är det upphöjt till hundra.) Jag kan typ skicka ett sms och ba "okej vilken uppgång ska vi ses vid?" och sedan en kvart senare skicka och ba "men hallå vilken uppgång ska vi ses vid?!?!?!?".
Detta är en extremt irriterande egenskap. Jag som förut var Ove Sundberg är nu Miranda Priestley. Jag är så jobbig och dryg och störig och allt beror bara på att jag snart ska hem och har töntigt mycket kvar på min att-göra-lista innan jag åker eftersom det dykt upp fler punkter på den än jag visste för typ en vecka sedan. Vilket alltså går ut över hela min omgivning och alla jag jobbar med. Soft.
Så fort tåget rullar in i Leksand kommer jag att vara en mycket mer harmonisk person, men fram till dess verkar det tyvärr som att jag kör på denna taktik. Ligger på lika hårt som en stalker tills jag fått en deal som jag låser, som Petters lite tvivelaktiga Det går bra nu-rhyme löd. Folk blir rädda för mig men jag får som jag vill.
Kalla mig Matriarken.
Detta är en extremt irriterande egenskap. Jag som förut var Ove Sundberg är nu Miranda Priestley. Jag är så jobbig och dryg och störig och allt beror bara på att jag snart ska hem och har töntigt mycket kvar på min att-göra-lista innan jag åker eftersom det dykt upp fler punkter på den än jag visste för typ en vecka sedan. Vilket alltså går ut över hela min omgivning och alla jag jobbar med. Soft.
Så fort tåget rullar in i Leksand kommer jag att vara en mycket mer harmonisk person, men fram till dess verkar det tyvärr som att jag kör på denna taktik. Ligger på lika hårt som en stalker tills jag fått en deal som jag låser, som Petters lite tvivelaktiga Det går bra nu-rhyme löd. Folk blir rädda för mig men jag får som jag vill.
Kalla mig Matriarken.