Fridah Jönsson

Igår skrev jag i Metro om när verksamheter och produkter blir förstörda av sitt syfte. Som Cissis produktionsbolag, som Cimon Lundbergs bloggportal, som köttfri måndag, som Way Out Wests vegomat och såntdärnt. Allt det där har bara urartat till debatter om huruvida ett problem finns - och de diskussionerna hade ALDRIG funnits om inte problemet påtalats innan verksamheten startade.

 

Det började med att jag intervjuade Frida Hyvönen i somras och frågade henne om ojämställdheten på festivalscenerna. Frågan fick inte plats i själva texten men hon sa att det bästa sättet var att "ta det internt och inte skryta med det". Hon tog Stockholm Music & Arts som exempel och sa att "de sa ju aldrig att DET HÄR ÄR EN KVINNOFESTIVAL" utan att de bara bokade en massa akter och se där, kvinnorna blev majoritet.

 

Jag har tänkt på det så mycket sedan dess och kommit fram till att hon har läskigt rätt, den där Frida. Man kan inte förändra om man har belyst problemet innan för det enda som händer då är att braindeads börjar gnälla om att det inte FINNS något problem. 

Här är i alla fall krönikan. Read it.