Fridah Jönsson - It struck me that the two of us could run

2012-05-30 @ 21:49 / Dravel /

It struck me that the two of us could run

Kompisar, det otänkbara har hänt. Jag har tre kvällar i rad VARIT UTE OCH SPRUNGIT.

Ni vet ju hur kass jag är på träning och löpning är den absolut värsta sysselsättning jag vet. Jag har på fullt allvar inte fixat att springa en minut på idrotten i skolan. Helt uppriktigt.

Men så var jag och Oskar ute och gick en av våra vanliga promenader i måndags när han plötsligt sa "men du, vi springer fram till trafikljuset där borta", och så gjorde vi det. Sedan var jag hundra procent seriös igår och hetsade ut oss igen och sprang intervaller, som det så proffsigt heter. Då sprang jag i tre och en halv minut utan att stanna!

Och så idag, då lyckades jag springa FEM MINUTER utan att stanna! Bara sådär! Så himla himla stort, för att vara jag.

Det här är första gången jag springer frivilligt. Jag får inget betyg och inga pengar för det. Det är också första gången jag springer utan att oroa mig för hur jag ser ut, både utseendemässigt och teknikmässigt. Och det är första gången jag faktiskt känner mig bra på det. Oskar borde bli personlig tränare, så bra som han är.

I alla fall, jag ska ge er mina två bästa (och enda) löpartips, som vore jag Susanna Kallur:

1. Tänk att du håller i stavar! Jag tycker att det blir tusen gånger lättare om jag tänker att jag har ett par stavar i handen och trycker ifrån i marken med dem. Efter typ hundra meter är jag helt slut men så tänker jag att jag har stavar och då bara FLYGER jag fram på vägarna här i suburbia.

2. Lyssna på varje steg som en takt i en låt! Om man inte lyssnar på musik när man springer, vilket jag ju inte gör eftersom jag springer med Oskar och mest lyssnar på "jo du klarar det kom igen du har gjort över hälften" så har jag ett awesome trick: Man börjar tänka på en låt som man kan utantill och varje gång man sätter ner foten är det en takt.

Jag har Popular med Eric Saade (JO den är bra) och när jag springer tänker jag "stop-dont-say-that-it-s-impaaaass-eb-öl-cause-i-know-its-paaaass-eb-öööl-though-i-know-you-never-looked-my-way bla bla bla i-will-be-pop-u-lar-i-will-be-pop-u-lar-ill-get-you-when-im-pop-u-lar" och så vidare och så vidare och så vidare. Den är ASBRA att springa till.

Eller Terribly Dark med Frida Hyvönen. Ba it-gets-ter-ri-bly-dark-here-it-gets-so-ter-ri-bly-dark-it-gets-ter-ri-bly-dark-here-i-put-my-self-on-fi-re-if-i-find-a-spark.

Det är en SJUKT bra metod, jag tänker att "jag måste fan orka till andra refrängen i alla fall" och så springer jag och på Frida Hyvönen kommer jag då fram till "Pounding in my head, I know how to do it" och sedan ba "sing to the staaaaaars" och så orkar jag längre.

Jaja. Det där är mina högst proffsiga och vetenskapliga tips. I alla fall, det jag skulle komma fram till var:

Ikväll sprang jag i fem minuter. Det är fem gånger mer än jag trodde att jag kunde i förrgår. Jag kan, alltså kan vem som helst.