Fridah Jönsson

Du och jag, Lykke.
(There's a sentence I never thought I'd write!)
För på ricko:

Hur många facebook-events finns det som jag har fyllt i detta på?
Det finns JÄTTEMÅNGA.

Jag är en astråkig person.
När jag var på P&L tände Pelle en cigarett och frågade om jag ville ha. Jag sa "nej, jag röker inte". Han frågade "vadå, inte ens feströker?". Jag svarade "alltså, jag går typ aldrig på fester".
( Kalla mig Intressant_tjej_92.)

Jag vet inte vad man får för uppfattning om mig av att läsa den här bloggen och/eller mina krönikor, men jag tror inte att den är rätt. Jag tror inte att man tänker att jag är en sådan som sitter och håller käften alternativt svarar "eh, javenneh" på alla tilltal jag får. Men det är jag.
När jag är med folk jag inte känner så bra så måste jag vara världens tradigaste människa. Jag säger typ ingenting, jag är bara nervös och... ja, TRÅKIG.

Dessutom är jag så pretto och har aldrig förstått dealen med saker som charader, konsekvens istället för sanning, femkamp, maskerader och spexfoton.
Jag tycker bara att sådant är jobbigt och pinsamt.

Och som om inte det vore nog så har jag assvårt för att prata med någon som är a friend of a friend. Om jag är själv med den personen så vet jag aldrig hur mycket jag förväntas känna igen den och veta om den. Och om ens gemensamma kompis är med så är det nästan ännu värre, för då blir jag helt spänd.
För jag är så rädd att den som båda är vän med ska känna sig splittrad och inte veta vem den ska prata med mest. Och så tror jag alltid att hon/han känner sig besvärad över att jag är med och typ förstör mötet med den andra kompisen.

Jag kan länka folks bloggar och kommentera bilder på bilddagböcker och likea statusfält på facebook och allt det där, men när jag väl står face to face med personen på riktigt, då är jag en socialt handikappad person.

Det här gör att jag ganska ofta väljer att not attenda events. Och det är ju otroligt moget.
Jag vet ju att folk invitar mig för att de vill att jag ska komma dit. Om de inte ville det så hade de ju inte skickat någon invitation utan gjort det till ett closed event.
Och om det inte är ett facebookevent så är det ju ännu sjukare. Då vet jag ju att folk definitivt vill att jag ska dit, för då har de ju frågat mig personligen.

Men jag vågar alltså aldrig följa med.
Eftersom jag är ett miffo.

Och det är därför, kära vänner, som jag sitter hemma och ser på Anna Pihl på kvällarna.
Så nu vet ni.