Fridah Jönsson

Det ledde bara till problem som var långt bortom min kontroll.
Så sjunger Markus, och han har nog lite rätt i det där.
Det här var året när jag aldrig sa nej till någonting förrän sömnproblemen och panikattackerna kicked in.
Men det var ett bra år också.
Kolla bara!

JANUARI


 













Året inleddes på Goesisland Street där jag hatade mig själv för att jag var så jävla feg och nojig att jag inte vågade följa med Oskar på nyårsfest hos Kusowsky-Anders. Anledningen? Man skulle äta middag där och jag vågade inte. Därför gick jag hem och var ungefär lika pepp som Lucas.

Jag var med i juryn i Eftersnack på Gävledala. Jag fick sätta poäng på hur många bra låtar som helst, och jag fick träffa jättefina människor. Och trots att jag fick frågor jag var fett oförberedd på ("vem hejar du på i årets Melodifestival?"), så tyckte jag att det gick ganska bra.
Och så var jag med när de gjorde rep från förberedelserna inför Melodifestivalen i arenan. Mitt enda krav på den sändningen var att jag skulle få ha mössa på mig.

Sekten åkte till Stockholm. Jag köpte bland annat Kitty-grejer, Marcus Birro-böcker och världens bästa Cheap Monday-tröja. Min rygg hade kollapsat efter en sträckning på rundbadminton på idrotten, och när jag inte köpte saker gick jag mest och gnällde över att det gjorde ont. Men det spelade inte så stor roll, för det var en ägig dag ändå.

Jag fick ett ryck och började pärlplatta igen, som tur var. De här gjorde jag halsband av, hade på mig Tug-plattan varje dag och ingen fattade vad det betydde. Men jag gjorde, och det var ju det som var viktigt.

Linda Skugge och jag hade planerat en fikadejt i Stockholm. Jag var så nervös (på ett bra sätt, men ändå) att jag mådde illa hela natten, och på morgonen funkade det inte. Jag dissade, ställde in och grät. Sedan ringde Anders K-G och undrade om jag ville recensera Björn Rosenström på Rättviks Bowling & Krog. Det gjorde jag - och fick höra av Patrik i dåvarande MP3 att recensionen var "för mycket blogg". Jag vet fortfarande inte riktigt vad han menade.


FEBRUARI












Jag och mamma åkte till Söderhamn och hämtade upp Oskar. Sedan drog han och jag till Peter och Marias inflyttningsfest. Där hade vi tipspromenad om värdparet (vi failade ganska hårt, tror jag), hånglade till Håkan Hellström (det sades så, i alla fall) och drack öl (Oskar) och Festis (jag). Det var en fin kväll.

Under den här tiden började jag hänga mycket med Jonna. Min fina fina Jonnavän som fikade, såg Brokeback Mountain, bakade bröd, gick massor av promenader och hade många och långa pratstunder med mig. Allt det där började ungefär här, och jag är så glad att det gjorde det. För Jonna, hon är guld, ska ni veta, och jag hatar våra hysto-scheman för att vi inte hinner leka så ofta som vi vill.

Jag åkte till beeeeb och vi hade plötsligt varit ihop i ett halvår. Jag kunde nog ha varit en bättre flickvän den dagen, men det brydde världens vackraste inte sig om. Istället kramade han mig, tog mig i handen och halkade runt i Söderhamn City med mig.


MARS









Vi hade friluftsdag i skolan, och en av sakerna man fick välja att göra var att bowla! Så vi gjorde det i två timmar, och sedan köpte jag världens finaste klänning på Kupolen. Jag är fortfarande kär i den.

Jag och mamma skulle till Ikea, och på vägen hem så hämtade vi upp my cheeero. Vi hade en fin helg med montering av sängar och lampor, hudvårdsparty och sönderkramningar av katterna.

En dag fick jag Broder Daniel-boken i brevlådan, med en lapp där det stod "från en okänd välgörare". Jag var hundra på att det var Klas Ekman, eftersom han skickade mig sin förra bok. Så jag mailade honom och tackade så hemskt mycket för boken, tills det två dagar senare kom fram att det var Nöje-Anders. Öuh.


APRIL
















Den första soliga och cykel-bara dagen i år tillbringade jag med världens gulligaste Emelie på en bänk. Emelie är en sådan där person som man bara ler och skrattar när man är med. Hon är en söt söt söt lady som alltid gör mig glad. Det här var en av de finaste eftermiddagarna på hela året.

Jag hämtade posten en dag, och vad låg där om inte Stikos skiva? Och vem hade han tackat på den om inte MIG?! Jag blev så glad att jag skrek rakt ut. Sedan la jag upp den här bilden överallt.

This spring has been the weirdest one, sa Markus en gång. Jag är lite beredd att hålla med, faktiskt. Av vissa anledningar var den här våren bara jobbig och lång och dryg ibland. Det enda jag gjorde då var att lägga mig på sängen, se på Anna Pihl och försöka få tiden att gå. Och det gjorde den faktiskt.

Den gick tills Oskar kom hem för att fira påsk. Då satt han och jag ute på altanen, lekte med Lucas Power Minors,
målade ägg och pussades. Helt underbart.

Under den varmaste valborgsmässoaftonen i mannaminne var Sekten hemma hos mig och grillade. Sedan gick vi till Gropen, tog kort på oss själva, träffade mina fina in-laws, gick hem, spelade kubb med något överförfriskade Lisa och Snygg-Micke och såg på De Tre Vännerna Och Jerry.


MAJ




















Förutom att jag fick åka in på akuten för magont så var maj en mycket fin månad. Jag fick recensera ALCAZAR!!!! Jag gick in för det till hundra procent, och bestämde mig för att ha på mig min gamla signade Alcazarized-tisha. Jag kunde alla låtarna de sjöng och gav dem fyra hästar. Det var de värda.

Vi åkte på Parkfesten i Borlänge och såg de tre mest givna banden man kan se på ett sådant event: The Lance, Sober Inflows och Goodlooking Trash. Men vi såg även Monark X, som försökte sälja skivor till oss väääldigt länge. Efter ett tag kläckte sångaren ur sig att han visste vem jag var, och då fattade jag vem han var, och då kom vi fram till att vi skulle jobba ihop under sommaren.
Så gick det till när jag och Pelle träffades.

Jag var och recenserade Made In Dalarna också, och såg givna band där också: Miss Li och Sugarplum Fairy, bland andra. Det var fruktansvärt kallt och jag var fruktansvärt trött, men som tur var hade jag Anders K-G och Media-Daniel som sällskap. Så jag härdade ut.

En av de bästa dagarna med MP2 ever var när vi var på Dalarnas Filmfestival i Falun. Vi såg filmer i en timme, resten av tiden åt vi pizza (med kassa knivar) och shoppade. Jag köpte supersnygga skor som ingen annan gillade, min mobil hade lågt batteri och lät hela tiden, och Erika stänkte vatten in my face hela bussresan hem. Alltså en helt underbar dag.

Och så kom Seaside. Jag vaknade klockan fem på morgonen och kunde inte somna om för att jag var så pepp på dagen. Oskar skulle komma hem, vi skulle åka med JD till Seaside och sedan skulle vi vara där hela dagen - och efter det skulle Oskar stanna hos mig i TRE VECKOR.
Det var cirka trettiofem grader hela dagen, vi lyssnade på bra musik, vi hängde med Billy och Cabin, och Maja i min klass tog den här fina fina bilden på oss två i smyg. 
Också en underbar dag.


JUNI



















Det hände så mycket i juni att jag inte riktigt vet vart jag ska börja.
På nationaldagen var jag och Oskar i Gropen, på samma ställe som vi träffades för allra allra första gången. Det var mäktigt.

Vi gick till slut med på pappas tjat om att ta en golflektion, tog med oss Mange och åkte ut till golfen för att lära oss att ha lätt böjda knän, sikta i högerkrysset och vrida handlederna.

Jag skrev en krönika som det blev ganska mycket hysto om. Bland annat i Expressen, förmodligen eftersom Björn Wiman är ett av mina fans. Det här upptäckte jag en kväll när jag läste tidningen och skrek "MEN URSÄKTA, VAD GÖR JAG PÅ EXPRESSEN KULTUR?!".

Oskars brorsdotter Emilia fyllde år och vi åkte till Heatenisland för att gratulera henne. Vi åt tacos, tårta och chokladbollar, vi frös när det regnade och gillade Johannas idé att ge Emilia och hennes två syskon en Ebba & Didrik-dvd. Oskar snyggade sig även under ett paraply.

Midsommar var iskallt. Både vädermässigt och rolighets-mässigt - och det mest iskalla är att jag inte vet varför. Jag fick ju se Stiko, hänga med Cici och Johan och leka med både Linnea, Emelie, Oskar, min sekt och Oskars sekt, och ändå var det något som inte var helt rätt. Jag var arg, irriterad och ledsen, jag frös, hade äckligt hår och var bara jobbig och otrevlig. Alla som kom i min väg: Förlåt. Jag vet verkligen inte vad det var som var problemet.
Jag lovar att jag blev mycket trevligare när jag kom hem, tog en varm dusch och såg på Mean Girls.

Oskar åkte hem till slut och jag grät floder. Sedan hann jag inte sörja så mycket mer, för dagen efter det började P&L!

Det var den både värsta och roligaste veckan i mitt liv. Jag tillbringade sex dagar i ett kokande hett Borlänge, vilket jag sprang igenom i trettiogradig värme medan jag bar på en dator och en kamera - för att hinna till ett redaktionsmöte som jag såg ut som Rachel gör 03.22 här när jag kom fram till - och ungefär så fortsatte hela veckan.

Egentligen var det här helt fel tidpunkt för mig för att vara på festival. Jag var opepp redan från början, jag var jättetrött och jag orkade noll. Detta gjorde att jag grät eftersom jag inte fick ta med mig kameran in, att jag inte åt någonting på nio timmar, att jag var dissig mot typ alla jag träffade, att jag fick sitta ner på nästan alla spelningar jag såg eftersom jag hade så ont i magen m.m.m.m.m.
Det blev inte direkt bättre av att ingen förutom i presscentret förutom Ronny Matsson hälsade på mig (den enda gången de tilltalade mig så var det för att be mig flytta mig), jag var tvungen att lyssna på fulla killar som ville meddela att de inte läste Metro för att den suuuugeeeer samt att det var folk omkring mig som jag inte riktigt förstod vad de ville och som jag därför bara drog mig undan från när de pratade med mig.

Som tur var hände bra saker också. Jag träffade Markus Larsson, till exempel. Han visste vem jag var. Och jag såg Carl Barât och Pete Doherty, jag träffade massor av fina bloggläsare, jag köpte en supersnygg Laakso-tisha - OCH jag fick ett Media-armband. Det var ju inte fy skam.

På söndagen när festivalen var över sov jag till tolv, gick upp och mailade in två recensioner, duschade i en halvtimme och kollapsade sedan framför dvd-samlingen resten av dagen.


JULI













Det var typ fem dagar i juli då det var jättejättefint väder. Dem tillbringade jag på stranden och hemma på altanen tillsammans med Slam, Pittstim, Kärlek Är Ett Blandband och Bimbobakslaget.
Sedan blev det jättejättefult väder, och de dagarna tillbringade jag på sängen tillsammans med bra filmer.
En dag då det var helt okej väder tillbringade jag med Maja. Det var fint.

Tidningen undrade om jag ville recensera Johan Palm. I sure did. Det var jag och hundra skrikande trettonåringar som tillsammans bildade the army of Sony Ericsson-mobiler. Lovely.

Jag och my dear Jonna bakade bröd en morgon (ja, klockan elva, typ). Jonna är så skillad på det där med bakning att jag får komplex. Jag kan bara chokladbollar och kärleksmums och hon gör sjutton olika brödsorter på en morgon utan att blinka. Avundsjuk_tjej_92, that's me.

Min supergrymma frisör Kattis gick en golfkurs hos min pappa. När den var slut gav hon honom en såhär fin tårta. Den smakade päron och var himlans god.

AUGUSTI

















Jag och JJ gick på P&L-cafét när Lasse Lindh gigade där. Mitt objektiv var pepp.

Jag skulle bli bylinefotad för Metro. Eftersom det var Media-Daniel som skulle ta bilderna så togs de i studion i Mediehuset. Jag var givetvis där lite för tidigt, och då passade jag på att ha fötterna på bordet. INGEN KUNDE STOPPA MIG.  

Oskar fyllde år och jobbade, men jag lyckades ta reda på hans arbetstider (tack Gustav) och åkte dit så jag var där när han kom hem. Det krävde en tågresa till Söderhamn, taxi från stationen till lägenheten, en och en halv timmes väntan där, en förfrågan från hans granne om att komma in och dricka saft med honom samt en väldigt ond rygg, men det var det värt.
Några kvällar efter det hade hans jobbarkompisar en grillfest som vi gick på. Det var en så sjukt bra kväll. Jag grät innan vi gick dit för jag var så nervös, men det hade jag ju verkligen inte behövt. Det var ju bara att äta hamburgare, prata om krönikor, diskutera Erlend Loe, dra Parken-citat och göra Spotify-listor ju!

När jag kom hem undrade tidningen om jag ville recensera Sebastian Karlsson. Det ville jag. Jag skrev vad jag tyckte om honom. Det skulle jag inte ha gjort. Ja, och så pratar vi inte mer om det.

Belinda med vänner undrade om jag ville vara med på Debatt. Det ville jag. Ett tusen år försenat tåg gjorde att jag kom in i studion när de redan börjat sända. Min uppgift var att utifrån mig själv svara på tre frågor från Belinda, och sedan fick jag om jag ville lägga mig i vad någon annan sa. Jag varken hann eller kunde, för varje gång jag var på väg tog någon annan över ordet, och plötsligt när jag skulle säga det jag tyckte så gled debatten över från föräldraskap till finanskris och nedskärningar. Då ville jag inte uttala mig.
Förvånansvärt många störde sig på det. Men overall I think I did a good job. Dessutom fick jag ju hänga en dag med Oskar i Geebeegee-regn, och jag fick bo på hotell gratis, jag fick kramas med Belinda och jag fick prata med Axel Gordh-Humlesjö. Jag ångrar inte en ena minut av den dagen.

Oskars syrra Johanna ville ha sällskap på Popaganda. Vi ställde gladeligen upp. En helg fylld av Stockholm, Markuskonserter, ettårs-anniversary och bloggläsarträffar är ingenting som jag tackar nej till direkt. Såhär glad var jag över det.

SEPTEMBER







Jag återupptog min Friskis-karriär i höstas! Det var så underbart att efter ett års uppehåll kunna gå dit igen. Och alla där är så snälla, de kom fram och sa att krönikan jag skrev om dem var bra och att jag är duktig på att skriva. Som sagt, helt fantastiskt.

Oskar var hemma i nästan två veckor, och en av de helgerna var hans bror med sin familj också med. Vi tog en fin skogspromenad och jag och Oskars mamma Susanne tog ungefär hundra bilder var.

Sedan åkte vi till Stockholm IGEN. Den här gången för att gå på Killinggänget på Dramaten. Hade jag inte tagit Gardasil-sprutan två dagar innan och hade inte biverkningarna suttit kvar, så hade det varit top freakin' notch. Men nu var jag yr, matt och hade ont i huvudet och flimmer för ögonen, så det var inte helt top notch. Men bra ändå, trots brandlarmet som gick i början.

OKTOBER















Oktober 2009? När var det?

Säg oktober 2009 och jag tänker bara på... transport. Jag åkte hit och dit och tillbaks igen och hit och tillbaks igen.
Men det började med att jag flyttade in i min snygglägenhet. Det jag var, och är, mest nöjd med är bokhyllan.

Sedan åkte jag till Söderhamn. Jag förfrös typ hela kroppen eftersom hösten kommit mycket fortare dit än till Leksand. Vi var på filmkväll hos Gustav och jag somnade i hans soffa. Vi åt lunch med sju pers folk från Oskars redaktion och jag visade halva bh:n eftersom min klänning var för stor. Annars gick det bra. Jag gick runt i Oskars kläder och var glad att vara ihop med honom.

Jag kom hem vid nio på kvällen, åkte hem, packade ur smutsiga kläder och ner rena, och åkte igen klockan halv åtta nästa morgon. Denna gång till Skåne och Malmömässan för alla golfklubbar i hela Sverige. Såhär kallt har det aldrig någonsin varit i mässhallen. De som jobbade i Röhnisch monter hade jackor på sig på dagarna och det givna samtalsämnet (ja, förutom golf då) var temperaturen. Jag hade strumpbyxor, tights, klänning, raggsockor, skor, bolero, munkjacka, mössa, halsduk och vantar, och ändå frös jag något så in i helvete. Det resulterade i att jag, Cici och Lucas åkte till Ica Maxi för att värma oss.

Så fort jag kom hem från Malmö ställde jag klockan på 05.31, för nästa dag började min praktik på DT. Jag hade världens bästa handledare som lät mig göra sjukt roliga saker, jag fick intervjua Martin Axén i The Ark, jag hände med Carl-Johan Bergman, jag träffade folk som tidigare bara varit namn i fetstil under texter, jag gick till Anders Wahls skrivbord och nästan tvingade honom att äta lunch med mig ("gör du något viktigt nu eller alltså när har du lunch för att ingen som jag känner ska äta för alla gör intervjuer eller något och jag vill inte äta helt själv alltså du behöver inte men ja") och jag fick recensera bra skivor. Den delen av praktiken var helt underbar...

... MEN. För att praktisera i Falun så måste man ju ta sig dit. Tyvärr fattar inte Dalatragik att folk måste kunna åka från Leksand till Falun på dagarna, så det finns inga normala bussar. Första veckan kom jag för sent eller för tidigt varje dag, några gånger fick Anders hämta mig och ibland fick jag gå. Att åka buss fyra timmar per dag gjorde mig väldigt trött, men jag kunde aldrig sova på nätterna för att jag var så orolig för att missa någon buss eller av någon annan anledning inte hinna till tidningen. Det i sig gav mig alldeles för många panikattacker, och jag var mer eller mindre rädd hela tiden för vad min kropp egentligen höll på med.



NOVEMBER












Jag bestämde mig för vad mitt företag ska heta och började med projektet att starta det. Jag är fortfarande sjukt nöjd med namnet.

JJ och jag drog till Bolanche för att se Howlin' Pelle Andersson med band, Monark X. Jag var otroligt trött, stressad, hungrig och svininfluensa-vaccin-biverkad, men det var en bra spelning och det var roligt att träffa Pelle igen. Trots att han tyckte att jag var "för indie för mitt eget bästa".

Min farfar orkade inte längre, så en helg åkte vi till Landskrona för att städa ur hans hus. Det tog två dagar och det var mucho jobbigt.
Dagen efter det var det begravning för honom. Det var bara våran och farbrors familj, och det var väldigt personligt och fint och lugnt. Ingen hysto och bara folk som vi kände. Så bra som en begravning kan bli.


DECEMBER








Jag fyllde år och fick bland annat världens finaste SJ-tårta.

Oskar har varit hemma hela månaden, och varje kväll när vi har gått och lagt oss så har jag knappt kunnat förstå att när jag vaknar nästa morgon så kommer han fortfarande vara här.

En dag åkte vi till Borlänge där jag skulle recensera Florence Valentin. Love Antell var jättefin, Oskar var jättefin och kvällen var jättefin. Precis som det ska vara.



Det här var mitt tvåtusennio i inte så korta drag.
Jag har hållit på med det här inlägget i flera timmar sammanlagt.
Det finns fortfarande mer jag vill berätta.
Men det kanske vi tar i ett inlägg längre fram.