/ Dravel /

Min pojkvän får mig att gråta

Idag hade jag en pretty dryg gråtattack. I ungefär två timmar.
Oskar var med på länk från Sundsvall. Och som om det inte var nog med höga krav, stress och varför-kan-inte-jag-se-ut-som-Kirsten-Dunst-och-Annika-Marklund-känslor så fick han mig att gråta ännu mer.

Jag vet att alla förhållanden bygger på att man ska vara ärliga mot varandra och säga vad man tycker och gobble gobble gobble. Men ibland ska man inte säga vad man tänker. Ibland ska man faktiskt bara turn the music up and keep your mouth shut.

Och han säger att han är glad att han har hittat mig och att han längtar efter mig. Vad är det för jävla stil?
Det frågade jag honom. Det här var hans enda svar:

#1 / / j:

Väl rutet!

#2 / / Annika:

Alexander Skarsgårdbilden IGEN? :)

Fridah, Fridah, Fridah.

Man får vara ledsen. Man får gråta hur mycket som helst, för ibland måste man det, och om man inte låter sig själv gråta när man måste - då tror jag faktiskt att man dör.



Jag skulle gärna se ut som Kirsten Dunst.

Fast helst som Natalie Portman.

Eller Audrey Tautou.

Jag försöker tänka att man får vara glad att det finns någon med så skumma preferenser så att man passar in.

Att jag hittat en Annika-fetischist.

Och du har hittat en Fridah-fetischist som ser ut som Alexander Skarsgård.

Det är bara att tacka och ta emot, darling.

#3 / / Fridah:

J: Bril to the Jans!

Annika: SÖTO! För övrigt är du ju redan Audrey, ni är ju copycats.