Fridah Jönsson

Idag fyller min blogg två år.

Eftersom jag idag hittade ett inlägg på en läsares blogg som jag blev very stolt över, så tänkte jag förklara hur jag blev tillfrågad av Linda att praoa på Vulkan och hur jag fick skriva i Dalatidningen (det heter Dalarnas Tidningar, men när Ronnie Sandahl skulle säga till mig att han hade läst mina krönikor så berättade han att ''jo, jag läste i Dalatidningen...''  och självklart snodde jag det ordet).

Allt av vikt jag säger har jag stulit ur en bok, deklarerade Jocke Berg en gång i tiden. För mig är det samma sak. Fast det är inte bara ur böcker jag stjäler saker.
Fast om man ska säga som Goran så är stjäler jag ju inte saker. Jag ''tar flera koncept och sätter ihop dem''. Så, kära vänner, jag ger er:

KONCEPTEN JAG TOG FÖR ATT FÅ PRAKTISERA MED LINDA SKUGGE OCH SKRIVA I DALATIDNINGEN:

- Linda Skugge
- Ronnie Sandahl
- Fredrik Virtanen
- Oskar Klingborn
- Friends
- Markus Larsson
- Oro
- Alex Schulman
- Fredrik Strage
- Lars Winnerbäck Live I Linköping-dvd:n
- Johan Persson
- Annika Norlin
- Åldersgränser
- Aftonbladet
- Pete Doherty
- Ola Salo
- ZTV
- Jens Lekman
- Cred
- Msn-konversationer
- Maja Björk
- Elin Tapper
- Klara Sjöholm
- Carolina Flinth
- Alexandra Awad
- Amanda Aspemo
- Madelen Lissel
- Expressen
- Fucking Åmål
- Mia Törnblom
- Goran Gozo
- Annika Marklund
- Orienteringsdagar
- Marcus Birro
- Stavros Louca
- Belinda Olsson
- Deprimerade tonåringar
- Carl Barât
- Kristian Mattsson
- Puls-bilagan till Aftonbladet innan de bytte till vidriga Klick
- Hello Kitty
- Henrik Berggren
- Pastagenerationen
- Felix Kruth
- Stiko Per Larsson
- Magont
- Peter Johansson
- Sms
- Ronnie Thelin
- Lykke Li Timotei Zachrisson
- Lärare
- Martin Elisson
- Mats Strandberg
- Ostämda gitarrer
- Band med hybris
- Håkan Hellström
- Jonas Stentäpp
- Okej-tidningar
- Johanna Thydell
- Sonnie Olson
- Hasses Brorsas Låtsassyrras Kompis
- Jesper Heed

Självklart beror ju det här på vem man frågar.
Frågar man till exempel Anders Gustafsson på Dalatidningen så finns möjligheten att han svarar ''hon fick jobbet för att jag läste hennes blogg, inte för att hon läste Vi Som Aldrig Sa Hora en miljon gånger''.
 Och frågar man Linda Skugge varför hon ville att jag skulle åka till Stockholm en vecka och dela ut flyers på Where The Action Is så kanske svaret inte blir ''jo du vet, det var för att hon är så orolig för allt och för att hon lyssnar på The Libertines''. Mer troligt blir det ''vi mailade och hon skrev om mig på sin blogg och jag länkade den från min blogg och sen frågade jag om hon ville komma hit''.

Men eftersom jag fick både Dalatidningen-jobbet och Linda-hänget tack vare bloggen så är det egentligen de här som ska all cred. Det här är det jag skriver om och hade jag inte gjort det så hade jag inte haft någon blogg att bli upptäckt genom. Jag förstår inte alls varför den får cred, men så länge den får det så fortsätter jag ju. Och det verkar ju vara poppis.

Jag har lärt mig saker också, som vad man ska och inte ska skriva.
Bra saker att skriva om: Att lärare måste vilja vara lärare. Att lokala band som läser ens blogg inte har hybris när de är med i Garage.
Dåliga saker att skriva om: Att lokala artister som läser ens blogg har hybris. Att man ska se Håkan Hellström på Peace & Love.

Lärar-grejen blev hypad. Jag fick massor av kommentarer, mina lärare läste det och en av dem använde det som diskussionsmaterial på en lektion för sjuorna. Sen gillade Expressen det och gav mig en finalplats bland 30 stycken av 740 i deras sommarkrönikör-tävling.
Att jag skrev om det lokala bandet utan hybris var ett very smart drag. De läste och kommenterade, vi blev vänner på Facebook, vi fick varandras nummer och jag köpte ungefär sjutton kontantkort i månaden hela våren eftersom deras manager skickade så brighta sms.

Det där med att lokala artister har hybris var inte ett lika smart drag. Jag hade räknat med att ''okej, han KAN ju läsa det, men hallå, hur stor är chansen EJENKLIGEN?''. Vad jag inte hade räknat med var att en kille som bokade Tallest till en spelning googlade honom och fick upp min blogg. Ännu mindre hade jag räknat med att Tallest skulle MySpacea mig och meddela att han hade läst bloggen.
(Och jag hade absolut inte räknat med att vi skulle stryka ett streck över det där efter att han ett halvår senare sajnade en platta till mig med orden ''till Fridah från Hybris-TTMOE''.)

Att jag skulle se Håkan, ja. Jag ville ju se Tallest efter allt det här. Men eftersom han spelade samtidigt som Håkan så gick ju inte det. Det skrev jag här. Det var inte populärt i Bolanche.
Ronnie Thelin lackade och tyckte att jag var ''megaknäpp'' och meddelade det tydligt, både här och på Facebook.
Jag gick på Håkan, men var givetvis orolig för hur det gick för Ronnie och Tallest. Det gick bra, har jag hört. Det blev drag trots att jag inte var där. Hur konstigt det än låter så gjorde min frånvaro inte mycket för Krille. Tro det eller ej.

Man kanske helt enkelt ska sammanfatta det med: Ibland skriver man rätt, ibland skriver man fel, lev me're.


Så två år med indiepopochskit.blogg.se, plus att min krönika som ska vara inne NÄSTA lördag skrevs klart på TVÅ timmar. Det är alltså väldigt duktigt för mig som brukar sitta i en vecka och ändra och radera och kopiera och klistra in och researcha och googla och ringa och maila. Men nu är det alltså klart, efter två timmar!
Det ska jag fira med att gå upp och lägga mig på sängen och läsa Filip Hammar och ikväll se Stik to the O på Baren.
Bara för att jag kommer in där ikväll.

Jag tycker att ni ska fira det med att fortsätta läsa.

PS.
För er som inte trodde det så kan Oskar mer än att vara pretty pretty och likna Ronnie darling.
Konceptet ovanför med att skriva upp saker som inspirerar en är Oskars. På Birch Road kallar man det ''bli din egen tug-plusmeny''.
Och eftersom jag, som vi alla vet, varken har någon egen vilja eller är kreativ, så kopierade jag nu det rakt av. Eller så ser man det som en hämnd på Oskar för att han hänger i Danmark och jag varken har någon att sms-hommagera Vänner med, dricka äppeljuice hos eller msn-quota Håkan med. Och för att han glömde lämna en tröja som luktar som han fast jag sa att jag skulle behöva det. Men han är bra ändå. DS.