Fridah Jönsson

Igår var det då århundradets musikhappening på Hovet. Eller ja, det skulle ha blivit århundradets musikhappening. But nooo. Det blev mest tragiskt fiasko.

Det började fint med Martin Stenmarck som trodde att han var Håkan och försökte remixa Sjumilakliv till Kom Igen Lena.

Och pogramledarna Carina Berg och Sanna Bråding var helt okej. Eller förlåt: Programledarna Carina Berg och Magica de Hex. Sanna är ju SÅ lik henne med den frisyren, och hudfärgen! Hennes albinohy bredvid Carinas helt normala tan såg väldigt konstig ut.

Under hela kvällen var det nommingar till Årets Låt. Och jag fattar absolut inte hur Agnes Carlsson kan ha varit nommad. Right Here Right Now gjordes ju 2005. I och med att Agnes vann Idol 2005 så kan ju till och med jag räkna ut att hennes låt gjordes samma år.

Årets Nykomling blev Veronica Maggio. Så värd det!

Och jag måste säga att jag blev jäkligt förvånad. Varför visar man Årets Jazz i TV, MEN INTE ÅRETS MANLIGA POP/ROCK?!
Då är man ju dum i huvudet. Jag tror, in my opinion, att det var fler som ville se Håkans tacktal än Esbjörn Svenssons Trios tacktal.
Fast jag vet ju inte.

Sen var det Snook, ochjag vet inte om de skämtade eller var Sirviösa, men sa de inte ''Tack, vilken fest det är här på Globen ikväll''?  De var ju på Hovet, for God's sake!
Och Fibes, Oh Fibes! Jag gillar inte plagiat, men Can't Be So är ju underbar. Och den nådde toppen när Linda Sundblad joinade igår. Kan det bli bättre?

Årets Kvinnliga-priset skulle delas ut. Tyvärr, Dregen.
Keep in mind att du är trea på min snygglista (du konkurrerar med Ola Salo och en annan Hotve), att jag avgudar ditt band, att du är halva anledningen till att jag går på P&L i år och att du är en av världens bästa musiker enligt mig, men du var en av de sämsta igår.

Dregens och Christian Walz tal igår var inte ens roligt. Att stå i runt fem minuter och dravla om vem som är minst manlig, och sen äntligen komma till saken, och då vara rolig och dela ut pris till ''årets puma/tjej/ligg'' Anna Ternheim var inte min humor. Inte Annas heller, tror jag.

Jag tror inte heller att Dregen och Christian var helt opåverkade.

Och nu undrar jag, precis som imorse, om det verkligen är lagligt att vara så packad på en gala som Anders Fridén och de andra i In Flames. De kunde för fan inte ens hålla sitt tacktal. ''Ställ er upp, allihopa''. Herregud, var det enda jag sa.

Och Årets Klubb/Dans blev Christian Falk! Jag såg rubrikerna framför mig: IMPAN-BASIST VINNER DANSKLASSEN. Häftish.

Rachels, Vannas och Annas okunnighetsbråk var däremot min humor. ''Nej, Vanna, det går inte 1000 grammisar på ett kilo''. ''Nehe, och du, Refreshments är inte en tandkräm!''.
Hilarious, dude.

Och nu säger jag det igen; Mando Diao. Jag är hemskt ledsen, keep in mind att jag avgudar er med, ni är också med på min snygglista, ni är ascoola, ni är en av Dalarnas största stoltheter och allt det där, men man kan helt enkelt inte vara så fulla som ni var igår.

Att stå och vråla ''IN YOUR FACE! BORLÄNGE, nehe Gagnef, BORLÄNGEEEEEEE!'' i micken som tacktal är inte bra.
''Men bär ut den där Gustaf Norén, att stå och gapa om Gagnef i riks-TV behöver man inte göra. Det får man i så fall göra i regionala, men inte på TV4!'' tyckte mamma.
 Konstigt att de klippte och berättade om The Knife istället, för Sirviöst, de fick ju leda fram varandra till scenen.
Och när de skulle sjunga så gjorde de ju såklart inte bra ifrån sig alls.
Fan, Mando, ni blir sämre nu i mina ögon.
 

Stiffe blev Årets Visa! Favorit. Och något av det bästa med hela kvällen var att Quetzala Blanco var där. Henne gillar jag också skarpt. En av mina favoritrecensenter.

Årets Låt blev Sjumilakliv. Det var längesen en artist blev så glad som han blev för ett pris. Fan vad det är roligt när de verkligen blir riktigt glada. Han kunde inte ens stå still, och han visste ju knappt vad han skulle göra. Det var bra.

Sen kom Anna-Lena Brundin och höll tal om textförfattare. Oslagbart, det enda talet som faktiskt var riktigt bra. Cred til henne.
Och ursäkta mig nu, men vann Anna Ternheim verkligen bästa textförfattare när Lasse W var nommad? Det är ju sjuuuuuukt iiiiiii huuuuvet. In my opinion.

Och inte vann han Årets Artist heller. För den vann The Knife.
Jag avskyr The Knife. De har sånt storhetsvansinne. För är man artist och har fått alla recensenter att gå i taket över ett album (Silent Shout) och sålt platina gånger 747, typ, då behöver man väl för fan inte ha fågelmasker och sånt crap på sig?

Okej att de har det på omslaget, men på konserter? Och kära syskonen Dreijer: Är man nommad till sex priser i Sveriges största musikgala och varken är på turné eller något sånt utan bara sitter hemma och glor, då kommer man väl för fan till galan?
Man bojkottar inte en Grammis! (Det hade varit en bra bildekal.)

Och gör man nu det i alla fall, då spelar man inte in sitt tacktal med förställd röst och ansiktsmanipuleringar á la Dom Som Försvann-videon. Det är otacksamt, tycker jag.

Annars har jag inget mer att klaga på.


Jag tror jag precis slog världsrekord i långt blogginlägg.