/ Dravel /

If everyone's honest, that's not really how it was

Unpopular opinion, men:

Några saker jag inte litar på när folk säger:
 
- "... men jag hade ingen aning om att man kunde JOBBA med X!".
Visst hörs det här väldigt, väldigt ofta i sommarprat eller karriärsintervjuer? Folk säger typ "aaah jag ÄLSKADE film/mode/annat kreativt redan som barn och var helt besatt av det och höll på med det dygnet runt – men jag hade ingen aning om att man kunde JOBBA med att att designa kläder/att klippa film".
 
Detta avskriver jag som ren lögn då det är en självmotsägelse! Det måste ju vara rakt igenom hittepå! Om man hyser ett brinnande intresse för exempelvis smink borde man ju, med stor sannolikhet, ganska snabbt lära sig att det finns folk som jobbar som makeupartister. Jag tycker alltid att sådana sägningar känns som VM i efterkonstruktion.

- "Varje dag får jag mail av folk som tackar mig för att jag..."
Oftast fortsätter meningen med "lyfter fråga Y/skrev den här boken" och avslutas med "... och om jag bara kan få EN ENDA MÄNNISKA att känna så/våga göra Y så är det värt det". Och det är ju fint, det är bara det att jag inte tror att folk – som eh, inte är jag själv – DAGLIGEN mailar diverse människor om hur tacksamma de är över ett verk personen ifråga har åstadkommit.
 
- "Jag såg ett barn som låg på golvet och skrek i affären och mamman bara la sig ner bredvid och gjorde samma sak!".
Denna vandringssägen har gått runt i så många år nu att jag undrar vem som MÖJLIGEN har sett det hända från början och som nu står helt credd-lös i diverse bloggar/föräldraforum/föräldragrupper av folk som hävdar att de sett samma sak hända – alltid med punchen att "... OCH BARNET BLEV KNÄPPTYST!". Denna syn KAN inte stå i proportion till hur många som berättar att de sett den.
 
Tur att jag själv är perfekt.