Fridah Jönsson

Det var bokmässa i helgen, och för första gången sedan 2014 var jag inte där (på den normala mässan alltså, de två senaste skumma versionerna räknas inte). En brist på komponener som logistik, ekonomi och kraft gjorde att min höst fick genomlevas utan en tur tilll Göteborg, och jag hade en stor fomo inför detta.

 

När montermingel-inbjudningarna började trilla in i mailen och tåg-selfie-kavalkaden inleddes i feeden kände jag att jag missade något mycket viktigt – men så kom helgen, och det var helt okej ändå.

 

Istället för bokmässan tillbringade jag torsdagen på FIlmstaden Söder med min 15-åriga kusin på 17.10-visningen av Don't worry darling. Det var jag som frågade henne, för vem vill inte se en psykologisk thriller om 50-tals-familjeliv i dyra vräkiga villor – som dessutom Harry Styles är med i? Mitt första Filmstaden-besök sedan 2019, en film som trots två-plus-recensionerna överträffade alla mina förväntningar och mitt one and only bio-godis, som jag alltid (och bara) äter på bio: Ahlgrens bilar.

 

Istället för bokmässan hade jag tidig hämtning av dottern i fredags, drog till en loppis och en lekpark i närheten och gick sedan till Lidl på vägen tillbaka, innan vi gick hem för familjens nyintroducerade aktivitet fredagsmys, dvs duscha tidigt och äta uppvärmda pizzabullar och klubba på picknickfilten framför Alfons Åberg.

 

Istället för bokmässan stack jag och dottern till Aspuddens 4H-gård i lördags. Vi gick hemifrån 12 och var inte hemma förrän vid 16, träffade höns och får och lamm, åt mellis, gungade och gick balansgång medan vi träffade en skolkompis till min syrra och förenades i reflektionerna om att flytta hem vs bo kvar. Vi kom hem till den nyintroducerade aktiviteten lördagsmys, den här gången klubba och Lasse-Maja.

 

Istället för bokmässan var vi ute och lekte i solen hela gänget i söndags förmiddag, innan jag gick in och bakade kanelbullar och varvade tystnad med P1 Dokumentär. När min familj kom tillbaka åkte vi till Midsommarkransen och jag gick på på andra bion på tre dagar: Lek & Dans med Babblarna. Det var en otrolig upplevelse, en fullsatt salong med barn och föräldrar som ALLA satt och sjöng med i låtarna och pep "BIBBIIIII!" nonstop i 40 minuter.

 

Allt har sin tid. Om ett par år kommer jag förmodligen att, som jag gjort sedan 2017, boka biljetterna i mars igen och räkna ner och peppa i flera veckor. Men just nu var det här, att vara hemma i en kokong med min familj, det allra mest välbehövligt och välgörande.