Fridah Jönsson

 

- Ursäkta men har inte den där Barbie-filmen haft premiär än?!?! De där bilderna på Ryan Gosling och Margot Robbie har ju valsat runt på internet och i tidningar sedan vad som känns som 2019, det känns som om jag redan sett filmen tre gånger och redan är trött på den – och så är det tydligen EN MÅNAD kvar tills den släpps?

 

- Sommarpratarna i år kändes som ett lite svagt år, listan innehöll inga chockerande eller överdrivet spännande namn, tyckte jag vid första anblick. Men hittills har jag lyssnat på tre stycken och samtliga har hållit enormt hög verkshöjd.

 

Tanke om Annie Lööf: Jag har läst en lång intervju och hört en lång intervju om hennes förlossning, jag funderade högt till olika människor i höstas om "alltså är det accepterat att rösta på ett parti för att man tycker så synd om att deras ledares barn föddes för tidigt?" men aldrig har jag blivit så drabbad som i detta format. 

 

Tanke om Andreas Cervenka: FOLKBILDARE! Varje gång jag läser en text av Andreas Cervenka beundrar jag hans stora kunskap och hans förmåga att föra den vidare. 

 

Tanke om Axel Gordh Humlesjö: Wow wow wow. Jag bar på en lång och intensiv dyrkan inför Axel Gordh Humlesjö sedan Debatt-tiden och långt därefter, sedan hände allt med Uppdrag granskning och känslor kom i gungning, MEN medan jag gick med dottern till Kungens kurva och lyssnade på Axels berättelse om utsatthet, övergrepp, machoroller, hockeyomklädningsrum (helvetet på jorden, det har inte framkommit NÅGONTING som motbevisar denna tes som jag fört sedan år 2001), väcktes tre känslor i mig: Ödmjukhet, storsinthet och förståelse. 

 

- Häromveckan var jag på bröllop och hela vägen från Falkenberg till Leksand lyssnade jag på olika dokumentärer, bland annat P3 ID om Leonardo DiCaprio! Senaste tiden har det nämligen fallit sig så att ja sett väldigt många filmer med honom – Catch me if you can, Wolf of Wall Street, Don't look up, Titanic (Oskar övergav sin USP att "aldrig ha sett Titanic") – och det var en upplevelse. Jag har bara hört folk mycket flyktigt prata om att hans flickvänner har varit supermodeller men  inte förstått det systematiska i att de alltid är under 25! Gud så stelt, han SJÖNK tyvärr.

 

- Nu har jag för typ tredje gången på lika många år försökt börja om på Nancy Spungen-boken "Inte som andra döttrar" som hennes mamma Deborah skrivit, men varje gång är den alldeles för tung för att jag ska kunna fortsätta. Det är så synd, jag läste den flera gånger i min ungdom och jag minns den starkt som en mycket fängslande och sorglig berättelse, men nu kryper den helt enkelt in under huden för mycket och jag kan bara inte hantera den. Det är samma sak som med "Tusen små bitar" som jag började om på för något år sedan men fick lägga ner direkt. 

Snacka om att skapa sin egen filterbubbla – att inte längre kunna läsa böcker om tunga ämnen för "det är för deppigt".