/ Dravel /

Det är den enda dag på året som man vet hur den kommer att bli!

Det är höst och med det återupptas äntligen en av mina bästa hösttraditioner: HOTELLVISTELSEN!
 
Hotell i Stockholm och Gävle var frekvent återkommande inslag under min uppväxt, oftast just på hösten. Det involverade ofta någon typ av hockeymatch, vilken jag helst bortsåg från men med mitt Gameboy i ena handen och en 100-grams Marabou i den andra kunde jag offra mig i både Globen och Gavlerinken.
 
För resorna var alltid så mycket mer än hockey. De inkluderade, men begränsades inte, till:

- Att åka bil långt med mamma, pappa och Lisa och läsa, rita och lyssna på Absolute Kidz i bilstereon (tills vi närmare oss destinationen och pappa krävde att vi slog över till P4 för att inte missa trafikmeddelandena, då fick vi lyssna vidare i CD-freestylen istället)
 
- Att komma fram till hotellet och packa upp sina gosedjur och sitt resegodis på rummet.
 
- Att bada i eventuell hotellpool.
 
- Att träffa moster och B om vi var i Stockholm.
 
- Att bada badkar på hotellet till ljudet av TV:n utanför.
 
- Att dagen efter ankomst gå ut och upptäcka resmålet, oftast genom att gå i en galleria och äta lunch i form av korv med bröd på stadens största gågata – eller, om resmålet ifråga var Stockholm, den diffusa aktiviteten "kolla efter kändisar" (urval av skörd i början av millenniet: Eva & Efva i Gamla stan, Andreas Johnson i silverjacka snackandes i mobil, Therese Alshammar i en fåtölj i lobbyn i Globen, Amir Chamdin vid ett övergångsställe, Dr Alban i Sturegallerian).
 
- Att på eftermiddagen komma tillbaka till hotellrummet och leka med alla sina nyinköpta fynd (oftast Tvillingarna-böcker, spel till nämnda Gameboy eller skivor).
 
Min nostalgiska syn på hotellvistelser i Sverige är anledningen till att jag i vuxen ålder sett till att jag och Oskar varje år sedan 2014 gör minst en så kallad staycation, alltså bo på hotell här i Stockholm. Helst samma hotell – Clarion Skanstull.
 
Då gör vi ett upplägg mycket liknande min familjs: Vi drar till Skanstull på fredagen efter jobbet, går ut och äter middag (oftast pizza, helst på Siciliano eller Eli's Kök & Bar), jag köper godis och tidning på Ica i tunnelbanan och eventuellt en pocket från Åhléns på Ringvägen, jag badar badkar medan Oskar ser på eventuell hockeymatch och dagen efter går vi runt och hetsshoppar på Söder, kraschar på rummet på eftermiddagen och går ut och äter igen på kvällen.
 
Förra året åkte man ju inte till en enda byggnad där andra människor vistades, men i år, i år är det dags! Den här traditionen ska jag därför med orimligt varm hand föra vidare till min egen familj genom en hösthelg på Scandic!
 
Det är hundra år kvar men jag går redan nu och klurar på restauranger, tänker ut någon typisk city-aktivitet vi kan göra på lördagen som en snart-tvååring skulle tycka var rolig (Junibacken, Skansen och barnteater på tre timmar känns kanske lite att ta i – ELLER?) och funderar på vad vi kan handla för SOUVENIR till henne.
 
Alltså, är alla föräldrar såhär med saker de själva gjorde som barn? Det är ju såklart en sak om man hade en barndom som inte var glädjefylld eller trygg, men alla som växte upp mycket harmoniskt och skyddat och KUL, gör de likadant som jag med höjdpunkter de tyckte om när de var små?
 
Julstädar alla andra också i en vecka före första advent och TAR LEDIGT på fredagen för att kunna damma dammsuga dammtorka pynta samtliga rum grundligt i en hel dag och på kvällen kollapsa i soffan i en skinande bostad med årets första lussebulle framför säsongens första På Spåret-avsnitt för att ens mamma gjorde så?
 
Startar alla andra också Alfons Åberg på SVT Play när de är uppe med sina fyramånadersbebisar för "det var ju det som visades på morgnarna"?

Fixar alla andra också en äggjakt till den nämnda fyramånadersbebisens första påsk, komplett med guldägg från Lidl och lappar med ledtrådar, för att de inte kan föreställa sig en påsk som inte innehåller äggletande?
 
Reserverar alla andra också Fem myror-tittande på TV till regniga slutet-av-sommaren-dagar för "när det regnade fick man se på video hos Ulla och Berra och då var det alltid Fem myror"?
 
Spelar alla andra också Majas alfabet ur telefonen på promenaden till Öppna förskolans sista tillfälle före sommarlovet för "den måste man ju lyssna på när det är skolavslutning"?
 
 
Ja, så måste det vara. Allt annat skulle innebära att det är jag som är en orimligt traditionsbunden person som sätter alldeles för stort värde på helt vanliga saker som bara råkade infalla på liknande sätt varje år, och så kan det väl inte vara?

Den frågan tar jag med mig till Scandics badkar, som jag fyllde i en specifik önskan om vid bokningen.