/
Dravel /
Jag ser ner på alla som ser ner på dig
Om att jag inte tycker att argumentet "amen man måste ju ta kritiiiik" håller för att idiotförklara Marcus Birro. Det är ju inte kritik han får, det är ju bara pure sågningar av honom som person. För det JAG lackar på är inte de som skrev till honom att hans krönika var rasistisk och korkad. Det får man väl tycka, för det ÄR ju kritik.
Jag är arg på folk som mailar honom och ber honom brinna i helvetet, som skriver att han borde dö och så vidare i all evighet. Det är ju inte kritik, det är hat.
Och haters har jag väldigt mycket hets mot, as we all know, så det behöver vi inte gå närmare in på.
Men det jag VERKLIGEN inte klarar av är de som dömer ut Marcus som löjlig och töntig för att han blir ledsen av kommentarerna. Som skrattar åt honom för att han inte orkar med det och för att han slutar twittra, som garvar för att han berättar att han ska flytta till Italien (vilket han hade pratat om INNAN det här började), och som twittrar ironiska kommentarer om att Marcus har ett bekräftelsebehov - bara för att själva bli retweetade och känna sig roliga.
Jag är så trött på medie-hippman. Man SKA driva med Marcus Birro, man SKA tycka att han är töntig, man SKA förklara för alla som råkar knysta om att man blir ledsen över kommentarer att "är man OFFENTLIG PERSON så får man ta det".
Men jag vill inte det. Ryggdunkarklubbar tänker jag inte vara med i om man måste skratta åt folk man skulle gjort likadant som.
Här är i alla fall min krönika, som faktiskt handlar om det riktiga hatet och inte kritiken mot Marcus krönika. Missförstå inte, men läs den.