/
Dravel /
Majsan, bättre än nånsin!
Låtar jag börjat sjunga oftare sedan jag fick barn:
Lingonben – Povel Ramel
Eftersom vår dotter sparkar med benen NÅ SÅ INÅT när hon ligger på skötbordet föll det sig så att jag en gång i julas sjöng "Bluff och Spark och Tork och Kvark", som min klass alltid sjöng på sångstunderna i lågstadiet. Denna låt har ju en miljon verser, den ena med längre och skummare text än den andra ("Stora slottet Rummelrim ligger bortom fjärran, dit får ingen komma in som ej kan baka struvor") och nu har det blivit som en sport för mig att komma ihåg alla rader i ordning.
Sting – Eric Saade
Två dagar efter att vi kom hem från BB hade vi en natt som var totalt mayhem med skrik fram till 05.30. På morgonen efteråt möttes vi i köket och jag bad högtidligt att få citera de första orden i den store poeten Eric Saades oschysst bortglömda Mello 2015-bidrag: "Damn, that was a rough night". Under den värsta kolikperioden har dessa ord sedan upprepats både en och två gånger.
Waka Waka – Shakira
När hon hostar låter hon som en anka, vilket gjort att vi säger "kvack!" så fort det händer. Detta utvecklades till att jag för någon månad sedan sjöng "Kvacka kvacka ey ey" och hon stirrade helt hypnotiserat på munrörelserna. Eftersom hon ler så stort och mycket när jag sjunger den har jag hållit kvar vid den och jag kör den nu minst en gång per dag.
In My Feelings – Drake
Ovan nämnda sparkar på skötbordet fick mig att en gång säga "hörru, Kicki!" som såklart ledde till "Kiki, do you love me?". När hon uppskattade min tolkning av den blev jag som Ross och Rachel i Vänner och vägrade sluta rappa, så nu står jag och gapar "THE WAY YOU POPPED OFF ON YOUR EX HE DESERVED IT" vid varje blöjbyte.
Baby – Melody Club
Under de flesta skriken förstår vi direkt vad som är problemet av exempelvis hunger, magont eller trötthet. Men ibland finns det inget uppenbart fel och inget som heller hjälper, och en sådan kväll kulminerade i att jag kved "Dis, you gotta STAND UP and tell me what I'm doing wroooong". Efterföljande rad, "Baby can you hear me I can't read your mind", sammanfattade hela mitt väsen som förälder de första veckorna.
Sean den förste Banan – Sean Banan
Alltså, jag har fattat att man kommer att börja lyssna på den här typen av artister som förälder. Inte mig emot, alla som träffat mig mer än en gång vet att det aldrig varit någon större skillnad på mina och min numera tolvåriga kusins spellistor. Men REDAN NU?! Såhär var det i alla fall: Efter att vi hittade en skallra som vår dotter älskade och vi inte hade något namn på den blev det så att vi kallade den Shakern. En morgon råkade jag säga "kolla, har du sett Shakern?", vilket man väl faktiskt inte KAN associera till något annat än "kom, shejka med shejken!"? Så varje dag galer jag och Oskar nu ikapp "kom alla nu jalla, kom dinga med dingen, kom shejka med shejken, KOM KINGA MED KINGEN!".
Det sägs ju att föräldraskap vidgar ens världsbild. Inget kunde vara mer rätt.