/ Dravel /

I want to know, does it bother you, the low click of a ticking clock?

"Det är bra, eller ja jag har en livskris, jag har kommit på att jag vill ha ett till barn, ALLTSÅ NU", svarade jag i veckan när Sophia och senare Evelina frågade hur läget var. Tanken har bara utkristalliserat sig just precis här och nu och den är inte okomplicerad att bemöta.
 
I tre års tid har jag tänkt på min graviditet på samma sätt som vårt bröllop: Det var något helt omvälvande, fantastiskt, utomjordiskt och svårförklarat - som jag aldrig kommer att få uppleva igen. ”En sådan här chans får man bara en gång i livet”, som Linus Terner uttryckte det. 
 
Men nu har något annat hänt. Jag börjar känna att jag just nu skulle kunna vara redo för ett syskon. Och när inföll sig då denna känsla? Jo, samtidigt som:

- Jag är inne på andra terminen av sex på en utbildning.
- Jag försöker att en gång för alla bestämma mig för i vilken stad jag vill att vi ska bo, och om jag lutar åt en flytt, när det i så fall skulle ske.
- Världen är i ekonomisk kris och jag ransonerar alla mina grönsaker.
- Vårt barn börjar bli större och vi därmed börjar kunna släppa och komma ifrån (och glömma rutinerna som följer med) den totala ständiga felsökningen, vaktningen och slutkördheten som följer med den minsta mini-perioden.
 
VARFÖR är jag såhär? Hur kan det ha tagit mig tre år att komma fram till att jag nog faktiskt vill ha ett barn till? VAD är det med mig som gör att jag alltid velar så länge i stora frågor tills jag plötsligt en dag får en kristallklar insikt om vad jag vill – och då vill jag ha det på en sekund? Betyder det att jag kommer att ta tre år till på mig att helt bestämma mig för om jag vill bo här eller i Falun? Och om jag skulle få ett till barn, kommer jag då på det barnets treårsdag att inse att "MY GOD nu måste jag ha en bebis igen!"?
 
Det enda jag undrar är: HUR SVÅRT KAN DET VARA att ta ett beslut? Det är ju för guds skull bara att välja - det här eller det där, hit eller dit, svart eller vitt, synth eller hårdrock, pannkaka eller köttbullar, har du tagit prästens sko - ja eller nej?
 
Och framförallt: Hör inte sådana här frågor till de tidiga vuxenåren? Barn och bostäder och ekvationen därikring ska man väl vrida och vända på när man är typ tjugotvå, jag är trettio år och gift och har barn och bostadsrätt och har drivit eget i fjorton år, ska inte jag vara klar med det här?
 
Om det finns något jag börjat känna en ren, konkret, aggressiv ilska mot i samhällets uppbyggnad så är det ekvationen i att ALLT ska sammanfalla under samma tidsperiod. Mellan typ 25 och 35 ska alla viktiga livsbesluts tas, och helst genomföras. Vad vill jag jobba med, hur ska jag göra för att få jobba där, vem vill jag leva med, var ska vi bo, vill vi ha barn och i så fall när och hur många? 

Tänk om man fick tjugo år till på sig med allt, vad mycket mer man skulle kunna landa i sina beslut då. "Det kommer aldrig finnas något som heter rätt tid, rätt plats", meddelade Markus Krunegård en gång i tiden, och om detta är jag hundra procent medveten för så har jag också länge resonerat om det mesta, men i just den här frågan handlar det ju inte om frågor som "vad blir smidigast?" eller "när ska jag göra vad?" utan "vad är ens görbart?" och "GÅR det att få allt det här?".
 
Och görbart är tyvärr inte att vänta hur länge som helst, men heller inte att göra allting just nu på en gång. Den där frågan om vad man skulle ha önskat sig om en ande i en lampa gav en tre önskningar besvarade jag alltid, upp till typ femton års ålder, med "hundra önskningar till!". Nu skulle jag betala mycket för att ett övernaturligt väsen skulle uppenbara sig och säga "jag kan se till att du väljer en väg som gör dig lycklig och dessutom får dig att glömma att du någonsin haft några alternativ".
 
Kan ingen smart tech-människa borta i Silicon Valley (de verkar ju behöva lite dollars, tänker jag) uppfinna det här genom AI eller något? En LÖSNING som gör att alla ens tankar på olika vägar suddas ut och att man helt enkelt bara väljer den som enligt olika signaler/algoritmer i hjärnan faktiskt är den man vill gå?
 
Kom hit, startup-tillbedjare, allt jag sagt om er är förlåtet – fixa en sådan här grej och jag investerar hus och hem.