My one-man band is over
Såhär har mina senaste dagar sett ut:
I onsdags var min kära Emelie här och lekte, pratade och åt chokladbollar med mig. Här lekte hon mig och jag fotade hennes dagens dagens.
Om jag har missat bussen från tidningen får jag promenera in till city. På vägen dit går jag på Peter.
Det är väldgt längesedan jag citerade What About A Band? nu, men in the words of L. Nyberg: It was like this... eh... hatkärlek.
Igår var äntligen tiden inne för Popkvällen!
Jag älskar alla mina bloggläsare, men om jag måste välja något band som läser den här bloggen, som jag tycker om lite lite lite mer än något annat band, då måste jag välja Le C Et C. Helt fina människor, helt fin musik.
Och Stik to the O, såklart! Eftersom jag var tvungen att sköta mitt jobb så hann jag bara se Lucky House, men det var givetvis top notch bara det.
I övrigt tillbringade jag kvällen här. Och ja, det var precis lika kallt som det ser ut.
Kvällen gick bra, det kom fler folk än väntat och det var drag.
Jag träffade Elin, och fattade inte att det var hon. Felåt, Elin, jag ska vara mer uppmärksam nästa gång vi ses.
Tack för att du kom dit.
Idag har jag haft en helt ledig lördag. Eller alltså, jag ska på bio med en annan Elin ikväll, men förutom det har jag inte haft någonting inplanerat idag.
Oskar har inte varit här och jag har inte ens haft någon krönika i tidningen.
Var det såhär jag hade det på helgerna innan vi blev tillsammans?
Jag kommer faktiskt inte ihåg.
Idag duschade jag och tog på mig de nya kläderna jag köpte igår och blev helt ställd.
Att ha på mig nya kläder utan att Oskar ska komma eller att jag är hos honom har jag inte gjort på... ja, typ femton månader, känns det som.
Och sedan så pärlplattade jag och kollade på film hela dagen.
Herregud, älskling.
Säg till Björn att jag vill byta liv med honom den här helgen.