Fridah Jönsson

Det är väldigt intressant att ha ett barn som numera förstår, och dessutom upprepar, ungefär allt vi säger.

 

Från att ha kunnat mala på om det mesta i två års tid måste vi numera väga varje ord på guldvåg för att inte vår dotter ska avslöja för andra föräldrar exakt HUR mycket vi pratar om deras barn hemma, eller för att hon inte ska få ett alltför skadligt ordförråd (det är så svårt att vänja mig av med att gnälla "men då känner jag ju att FUCK THEM" varje gång jag pratar om någon jag är sur på, eller att sucka "amen de kan ju gå och TA SIG" när mamma och pappa Facetime-rapporterar hur mycket en aktie jag investerade i för tusende gången backar skandalöst mycket).

 

Men hennes nya uppfattningsförmåga handlar ju inte bara om stela sociala situationer eller någon diffus högerinfluerad vision om "ett vårdat språk", utan även om att vi inte längre kan prata om saker hon vill ha utan att hon hajar allt och därmed såklart kommer på att hon just nu MÅSTE ha saken ifråga.

 

Självklart har vi provat klassikern i att säga de engelska orden istället för svenska, men nu har vi gjort det så mycket att hon vilken timme som helst lär sig att koppla ihop det också (om vi samma tid varje kväll i tre månaders tid säger "ska jag fixa en bottle?" varje gång vi ska värma en flaska kommer det ju inte att bli helt svårt för henne att knäcka rebusen till slut).

 

Exempel på hur det låter hemma hos oss just nu:

- "Gömde du världens starkaste björn?", när vi ska gå ut och gunga och hon måste släppa Bamse eftersom vi redan har med oss två andra gosedjur.

 

- "Så då fick hon ett breakdown och bara ropade BJÖRNES KOMPIS PÅ HJUL, BJÖRNES KOMPIS PÅ HJUL!", när jag skulle Facetime-förklara för min syrra att hon krävde att få ha med sig Snigel till lekplatsen en dag.

 

- "Jag har den långörade överlevaren!", som syrran själv sa på väg till bilen när hon hade tagit med sig gosedjurskaninen som tappats bort TRE GÅNGER (en skog, en trottoar och Stadsmissionen i Liljeholmsgallerian) men mirakulöst nog, oftast genom Facebook-efterlysningar, alltid kommit tillbaka.

 

- "Men vi provar med pannbiff och om hon inte vill ha så kan hon ju bara få ett par huevos", när vi försökte bestämma en lunch och skulle undvika att hon svepte i sig de enda tre kokta ägg som fanns kvar i kylen utan att ens testa huvudrätten.

- "Jag packade ner Shoulder och Rudberg!", när vi skulle iväg och förberedde oss med vårt bästa hemliga vapen mot vagn-rastlöshet: Hennes favoritbok "Axel och Omar – Nya kompisar".

 

- "Nu har hon fått noja på den där Astrid Lindgren-figuren som flyger du vet", när jag skulle berätta att hon ville spela Karlsson på taket-låten tio gånger i rad. 

 

- "Var la du plastbiten som [känd instagram-mamma] är emot?", när jag gömde nappar och precis lyssnat på en intervju med en märklig åsikt om användandet av napp.

 

Och så min favorit:

- "Jag bredde två sådana från den där fabriken som brann!", när vi möttes upp i Långbro för pulkautflykt i helgen och jag skulle säga att jag tagit med två Polar-mackor till mellis.

 

Under en ganska lång tid har jag bävat för den här tiden – att behöva prata i koder, eller rentav vänta tills hon inte är med, för att hon inte ska förstå, upprepa eller lära sig saker hon inte har någon superstor glädje av att ha koll på.

 

Men nu försöker jag se det som underhållning: Hur många synonymer, eller ord på olika språk, kan man tänka ut på nolltid? Hur många omskrivningar för ordet gunga kan man komma på i farten (hittills bara "bildäck" eller "the swings"?) Hur många ordvitsar eller baklänges-benämningar kan man göra av substantivet Kaninen?

 

Eller underhållning kanske till och med är för svagt – all denna språkträning skulle ju rentav kunna lägga grunden till en ny karriär. Jag kanske NAILAR den verbala på högskoleprovet och kan briljera i Alfapet hela resten av livet genom det här?

 

Tänk år 2032, när hon ska fylla tretton, när vi ser På spåret tillsammans en kväll och jag kan säga "vet du, mitt hjärta, alla de här ordvits-ledtrådarna som de läst upp här ikväll, dem hade jag aldrig kunnat skriva om det inte vore för dig!".