Fridah Jönsson

Efter att jag bloggade om att jag ville läsa Marta Söderbergs nya roman "Athena" fick jag ett mail från Marta Söderberg herself som frågade om hon fick skicka boken till mig. SÅKLART, vrålade jag och öppnade den direkt.

 

"Athena" är en dystopi som utspelar sig när världen som den ser ut idag är borta, glömd och totalt omskakad. Diktatur, hierarkier och våld är vardag och huvudkaraktärerna Maya och Benjamin lever i två olika stadsdelar men kommer i början av boken till Athena. Athena är en plats/skola/fängelse där unga tränas och inte sällan plågas orimligt hårt både fysiskt och psykiskt, för att klara sig i en only-the-strong-survive-tillvaro.

 

I boken skildras Mayas och Benjamins tankar och känslor kring att befinna sig på Athena och i den värld som tagits över av makten och som tvingar dem att överge både familj och värderingar.

 

Jag brukar egentligen inte vara något större fan av dystopier, men grej jag verkligen, verkligen gillade med "Athena" var den desperation att bli godkänd av makten som genomsyrade Maya och Benjamin. Jag gillar att de inte är rebeller som totalvägrar att utföra uppdragen eller som lurar vakterna eller som planerar strategiskt och smart. Jag gillar det oväntade i karaktärer som blir hjärntvättade och ger upp sina ideal när man minst anar det, och jag tycker att Marta Söderberg skildrar deras känslor så bra när de gör saker de egentligen hatar.

Dessutom är ju jag ett fan av åsikter som framförs subtilt och i boken fastnade jag därför mycket för klimatfrågan som väldigt subtilt lyfts upp, att karaktärerna pratar om elefanter som djur som fanns för länge sedan men som nu är utdöda. 

 

"Athena" får fyra av fem legohalsband.