/ Dravel /

Och du har just lämnat hemmet för din första lägenhet

Klockan är 00.39 och jag borde sova nu. Det här är min sista natt i Leksand på väldigt, väldigt länge. Imorgon flyttar jag till Stockholm. Jag har packat hela veckan och idag stuvade vi in allting i en lånad minibuss. Tyvärr fick alla mina grejer inte plats, så mitt fina bord som jag har målat i flera dagar får komma senare.

Så det här är alltså sista gången på obestämd tid som jag sover här. Jag har längtat efter det här sedan jag var ungefär sju år och faktiskt började förstå något av staden när vi var och hälsade på min moster. Så många gånger jag har tänkt att jag bara vill bo där och att Leksand och jag aldrig, aldrig någonsin kommer att passa ihop.

Och nu är det äntligen dags. Lägenheten på mammas och pappas gård som jag och Oskar bott i de senaste två åren har varit överfull med banankartonger och sopsäckar de senaste dagarna - både mina och Oskars (han ska bo kvar här när jag drar). Den här lägenheten alltså... Jag skulle kunna skriva en hel roman om bara den. Den kassa duschen som det sägs att man får välja mellan schampo, balsam och tvål för varmvattnet tar slut direkt. Kylskåpet som låter så högt att man vaknar av det ibland. Temperaturen på vintern som är totalt obefintlig och som gör att jag förra december sov i mjukisbyxor, långärmad tröja, tjocktröja, strumpor, raggsockar, benvärmare och duntäcke.

Så många saker jag har gjort här. Skrivit en miljard krönikor. Kommit på idén till tonårsboken. Gråtit över, eh, det mesta. Somnat framför dvd:s ungefär varje lördagseftermiddag.

Och det fina är att Oskar och jag varit tillsammans under hela tiden jag bott här. Det här är VÅR lägenhet. Här har vi pussats i dörren till köket. Här har vi ätit spaghetti och falukorv massor av luncher. Här har vi kramats och gråtit till uteblivna planer. Här har vi pratat och pratat och pratat bort massor av nätter, så att jag vaknat med sådan huvudvärk att jag skippat första lektionen, sovit en timme till och sedan gått till skolan.


Det har varit bra dagar här, men jobbiga också. Här har jag gråtit över ett IG i matte. Smällt igen och låst dörren när syrran påpekade att min tusenkronorshårfärgning inte syntes (in the words of Johan Glans: Ja, jag är mogen). Gjort ett negativt graviditetstest, legat på sängen och sett 500 Days of Summer och plötsligt börjat gråta över att det jag varit så rädd för och därför ställt in mig på inte skulle bli. Oroat mig för häng med Oskars kompisar. Ringt Sjukvårdsrådgivningen och frågat varför jag fått flera flera panikattacker på en vecka. Packat för två begravningar på ett halvår.



Och imorgon åker jag härifrån. Oskar får sköta om lägenheten tills jag kommer tillbaks. Om jag någonsin gör det, just nu vet jag inte alls.

Jag vet bara att om nio timmar så åker jag till mina drömmars stad och stannar i två år. Vi ses där.