/ Dravel /

Sedan du kom till mig på stranden och du kysste mig på handen

Caro lanserade en teori på vår traditionella vårfika häromveckan: Att kvinnan som pappan i Ebba & Didrik är otrogen med är Yrla.
 
Jag frös till och stannade upp över min kladdkaka och kunde inte tänka på något annat. Hela serien swischade förbi och plötsligt ändrades hela min bild av världen som vi känner den, av tanken på att Didrik och Fredrik Reng ska ha träffat SAMMA tjej, att det är därför Fredrik blir så stel när hon är hemma på besök hos dem och det är därför Yrla aldrig berättar vem hon väntar på brev och telefonsamtal från.
 
Självklart blev jag tvungen att se om hela serien, och efter att ha gjort det är jag fortfarande inte helt säker. Jag fick ingen självklar "amen shit det stämmer ju!"-känsla men heller ingen "nej det här kan vi ju avfärda direkt"-övertygelse.
 
Däremot blev jag säkrare än någonsin på att Ebba & Didrik fortfarande är en av de mest intressanta TV-serier jag någonsin sett. Tempot är segt på ett sätt som aldrig hade funkat idag, det är LÅNGA scener, många närbilder på tysta ansikten, samma sak upprepas i många avsnitt (Kaj Husell som står på stranden och sjunger och tjejgänget som dansar till Betula) och sammanlagt är det säkert fem minuter i varje avsnitt som består av att Ebba eller Didrik bara springer.
 
Och det är just det som är styrkan. Produktionen är en utmaning i hur man gör barn-TV och det är så... modigt gjort. För att inte TALA om handlingen!

Ebba och Mårtens destruktiva relation! Hans ständiga humörsvängningar och sedan manipulationer med presenter och löften om att åka ut till Längtan med hans båt Gefanina, hur han släcker ner ett helt rum och Ebba får panik och börjar gråta när hon försöker ta sig ut och han tänder lampan och säger "jag skojade ju bara lite".

Ebba och Philips trygga relation som blir skakig och får ta konsekvenserna av att hon inte vet hur hon ska hantera Mårten utan istället börjar ljuga för Philip om var hon är, gömma presenterna Mårten gett henne och få utbrott på honom av ingen anledning alls. Philip som stannar kvar, som vet att hon ljuger men som fortsätter vara glad och obekymrad och rusta upp deras hus i skogen.
 
Yrla som får sådan oändlig bekräftelse av Didrik men borde bli ett affischnamn för commitment issues.
 
Didrik, som först försöker vara cool and casual inför Yrla men sedan slutar låtsas som att han inte väntar på henne utan trofast stannar vid hennes sida trots att hon aldrig vet om hon kan stanna.
 
Kaj Husell, som sjunger opera vid stranden, berättar att hans fru lämnat honom och sedan får åka och sjunga i Sydney och som jag nu för första gången inser kanske ska föreställa mytoman? Eller?
 
Tova som släpper allt, från att springa frivarv på brännbollen till att vara med på sitt eget födelsedagskalas, för att få vara med Didrik. Hur hon är övertygad om att det är hon som är Yrla som han pratar och skriver låtar om, blir förkrossad när hon träffar den riktiga Yrla, men ändå vägrar ge upp försöken att få Didrik.
 
Och Lena och Fredrik! Oh my God, Suzanne Reuters skådespelarinsats i Ebba & Didrik är på riktigt så underskattad. Hennes minspel och blickar vid middagsbordet när Fredrik kommer hem sent, "Vi har redan ätit, vi visste ju inte när du skulle behaga komma hem", ÅH. Försöken att lappa ihop ett havererat äktenskap, skogsutflykter och flygbiljetter till Spanien och kraschen när pappan till slut har dragit, barnen fixar en överraskningsmiddag för att göra henne glad och Ebba har råkat duka fram hans tallrik. Och Fredriks skuldmedvetna försök att nå fram till familjen som han inte kan hantera utan istället visar genom kontrollbehov, effektivisering av allt som går att effektivisera och hårda prestationskrav.
 
Det är en så vuxen serie. Allting som tas upp i Ebba & Didrik är ju saker som vid första anblick ligger långt över en barnpubliks nivå men som ju är en precis lika stor del av barns vardag som av vuxnas. Jag ser om den här serien relativt ofta men den här gången golvade den mig mer än tidigare.
 
Jag är så imponerad av Ebba & Didrik och det finns nog ingen sedan dess som skildrat lika många svåra ämnen med så stor värdighet.
#1 / / Marie:

Fast vet du, mina barn satt som fastklistrade framför rutan när vi drog av hela serien i julas. Fast de är uppvuxna med snabba serier och ett annat berättande var det här exakt vad de längtade efter tydligen. Blev så glad över att kvalitet är det som fortfarande slår allt annat, även om man är barn.

#2 / / Fridah:

Marie: Wow vad häftigt att höra att den lever kvar bland dagens generation!! Hur gamla är dina barn? Det är säkert just det där, om man plötsligt får se ett annat tempo än man är van vid kanske det finns en tjusning i det!

#3 / / Helena Rost:

Ebba och Didrik har alltid varit en favoritserie! Och jag minns att första gången jag såg den tänkte jag också att det var Yrla som Pappan var otrogen med, men tror inte det längre. Ologiskt.

#4 / / Helena Rost:

Ebba och Didrik har alltid varit en favoritserie! Och jag minns att första gången jag såg den tänkte jag också att det var Yrla som Pappan var otrogen med, men tror inte det längre. Ologiskt.

#5 / / Fridah:

Helena: Men wow! HUR fick du den idén? Det känns så uppenbart för alla, men tanken har aldrig slagit mig, trots att jag sett om den säkert fem gånger och läst böckerna säkert tio!